Vissa dagar …

Är det nåt alldeles speciellt med. Det var en fin dag redan från morgonen. Men morgonkaffet tog vi ändå inne eftersom vi ville se det sista avsnittet i en helt fantastisk serie vi följt ett tag. Line of Duty är faktiskt bland det bästa jag sett i polisseriegenren. Alla säsonger precis lika bra.
Men sen gick jag faktiskt ut i sommarmorgonen. Jag pysslade på lite med mina blommor. Hade för avsikt att dra runt med gräsklipparen ett tag men det var för varmt. Istället vattnade jag lite och fotograferade lite blommor och plockade bort lite deadheds och sånt. Och jag vilade en stund på altansängen. Så där slött och semesteraktigt.
Maken drog iväg på sitt ett tag och jag hittade skrivlust och satte mig med dator och text. Ute i skuggan. Men eftersom den flyttar sig så förargligt blev jag också tvungen att flytta runt lite.
Till kvällningen var vi inbjudna på vernissage. En kille som är i Dotterns ålder är en skicklig graffitikonstnär och han hade ordnat en fin utställning med sina tavlor. Jo, graffiti är inte bara ett elände på samhällets väggar. Det kan göras proffsigt på papper också. Den här killen har också gjort ett konstverk på en del av väggen i vårt badrum faktiskt. Det känns riktigt speciellt. Den är vi nog helt ensamma om.
Efter vernissagen tog vi en tur med rodden genom stan. Och kollade om ett par goda vänner ville ha besök. De har en gullig liten stuga ut med kusten och befann sig där. Och ville ha besök. Vi åkte alltså däråt. Ut längs med havet, även om det mest bara skymtar lite smått här och där och mest skyms av bebyggelse och skog. Men man vet att det finns där ändå.
Satt sedan på deras altan under klängrosen som blommade för fullt och jag drack ett glas (okej då två) rosé. Maken fick nöja sig med cola. Och vi pratade bort en stund alla fyra och deras sällskapssjuka vovve som gjorde allt för att dra till sig all slags uppmärksamhet. Han är en stor Golden Retriver men en ung sådan, och helst ville han sitta i mitt knä. När det inte gick hängde han med tassarna över mina axlar för att kramas istället. Jag kan säga att min tröja var redigt prydd med hundhår efter det. Eller glitter som Brorsan kallar hundhåren på kläderna.
Innan kvällen blev för sval åkte vi hemåt. Det har sitt pris att åka taklöst. Det blir för kallt att åka hem för sent.
Nu hänger jag med katten på altanen och funderar över om det ändå inte är dags att gå in. Dagarna må vara varma men kvällarna är inte riktigt det. Kyligt är vad det är. Dessutom är det såklart det där med myggen.
Så ja. Jag samlar ihop mig och går in.

En reaktion på ”Vissa dagar …

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.