Sommarmorgon

Sitter ute på altanen med mitt morgonkaffe och klockan är inte ens åtta än. Vaknade med något tungt i huvudet. Samma tunga som harklar sig bland molnen och samlar kraft för att ta i och dundra lös.
Väderappen är glad i regn idag. Mest hela dan påstår den. Och har dessutom dekorerat molnen med små blixtar som om de skulle pigga upp. Nog för att åska kan vara riktigt trivsamt en stund. När det är möjligt att kura in sig någonstans och bara betrakta föreställningen.
Just nu är det solen som vill ha makten, men den kommer att förlora idag. Det känns i hela luften hur regnet från gårdagskvällen ännu är kapabelt till mer blöta.
Det är svalt och skönt ute, på gränsen till att jag fryser. Men det är så trivsamt bland alla blommor jag samlat omkring mig att jag hellre sitter härute ändå. Låter att tungt i huvudet blåsa bort. Dövas av sommardofterna. Och blomsterprakten.
… Vänta … jag ska visa!

Altanen är antagligen lika gammal som huset. Inte byggd av oss alltså. Då var den brun, jag har målat den vit. Eller ljusgrå är det faktiskt men det ser mest vitt ut ändå.
Bänkarna är lådor för förvaring, runtom, och det är bara att fälla upp locken och stoppa ner krukor och annat. Om man orkar plocka undan ovanpå locket först alltså. För där är det fullt med blommor. Och ja, jag gillar att blanda med diverse saker och gärna rostiga grejer också. Det finns ingen kombo som är så fin som nåt rostigt och blommor. 😀
Rosen som tagit sig an hörnet är en vildros. En gång i tidernas begynnelse som nybliven trädgårdsägare fann jag mig ha en rosrabatt utanför altanen. Jag minns det som en stor röd ros på hörnet. Som jag inte ville ha! Och lät ett rotskott ta över. Utan att fatta att det var en ympad ros och att rotskott borde hållas efter. Nu är det bara rotskottet kvar och en har växt sig rejäl och klär in hela hörnet och ända in under taket. Men, jag har allt hjälpt den lite också. Den är så fin! Svepande rörelser i vinden och nu är den full av knoppar som tänker blomma med små enkla, skira och ljusrosa rosor. Jag ser fram emot den dan när hela hörnet är fullt av dem. Det blir fint! Till hösten fylls den med små nypon.
Annars är det mest bara rosa och ljusa blommor på den sidan. Hela sidan är såklart också ljusare eftersom den vätter mot utsidan.
Andra sidan däremot. (Taket bytte vi för nåt år sedan och någon … läs: Maken som inte är höjdrädd, borde kanske ta sig upp och spola av den lite skräp nån dag.)

Där är det mer dramatik. Ett mycket mörkare hörn eftersom huset tar vid. Då har jag också valt mörkare blad och en mörkare färgskala även på blommorna och krukorna till och med.
Även där har jag (med hjälp av Maken) fått upp en spaljé. På utsidan av en växer en från förra sommaren nyplanterad Flamentaz ros. Den är inte så stor än. Tar sig precis upp över kanten och in i spaljén. Men den har knopp och den kommer att ståta med mörkrosa, snudd på röda rosor när den behagar slå ut. Och ännu är den lite klen, växten som klättrar i snören på insidan. Men innan hösten är här kommer den att ha klätt i en större del av väggen där. Klockrankan häver sig upp själv med slingriga fingrar på tentaklerna. Den växer fort och ymnigt och vill bara uppåt. Har jag tur blommar den med någon enstaka men fantastisk klocka fram på sensommaren. Men det är aningen för högt upp i landet detta, för att ge någon redig blomning. Men jag älskar den ändå, för dessa växtkraft och blandverk.

Så här sitter jag, som Tjuren Ferdinand, och luktar på mina blommor.

2 reaktioner på ”Sommarmorgon

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.