Midsommaren är passerad

Vi tog oss ner till familjen neröver för första gången sen augusti. Det är väl för väl att sociala medier finns, men de slår aldrig att få ses live och kunna sitta och prata i lugn och ro.
Och det har vi gjort. Och ätit en massa god mat som hör midsommaren till och slöat i finvädret och bara haft det bra. Så där batteriladdande bra. Härligt att få umgås med dem igen. Och att få träffa den där LillKillen igen som snart fyller två och som jag inte haft möjlighet att träffa så ofta som jag önskat.
Ja, det var lika fint att se alla.
Det hinner bli rejäla glapp på ett år men som tur är kommer man lätt ikapp.
I förmiddags tackade vi för oss och packade in allt i bilen för hemfärd. Det tar fyra och en halvtimme att köra hem. Lite mer idag eftersom vi gjorde ett stopp vid Legobutiken för Makens del. Han är galet Legotokig och kom ut med famnen fylld.
Sen stannade vi också på en restaurang med asiatisk mat som jag googlade fram. Vi har inte besökt den förr men den hade gott betyg och gott var precis vad det var och mätta blev vi. Inga mer stopp förrän tillbaka i hemstaden igen.
Katterna välkomnade oss rejält. En god vän har skött om dem medan vi var borta men det märktes att vi varit saknade.
Och jag tog också genast en trädgårdsrunda för att se till alla blommor som slagit ut på några dagar och ge dem lite vatten.

Vi har haft en superbra midsommarhelg men nu var det ändå skönt att komma hem till sitt igen. Semestern har bara börjat.

Sommarmorgon

Sitter ute på altanen med mitt morgonkaffe och klockan är inte ens åtta än. Vaknade med något tungt i huvudet. Samma tunga som harklar sig bland molnen och samlar kraft för att ta i och dundra lös.
Väderappen är glad i regn idag. Mest hela dan påstår den. Och har dessutom dekorerat molnen med små blixtar som om de skulle pigga upp. Nog för att åska kan vara riktigt trivsamt en stund. När det är möjligt att kura in sig någonstans och bara betrakta föreställningen.
Just nu är det solen som vill ha makten, men den kommer att förlora idag. Det känns i hela luften hur regnet från gårdagskvällen ännu är kapabelt till mer blöta.
Det är svalt och skönt ute, på gränsen till att jag fryser. Men det är så trivsamt bland alla blommor jag samlat omkring mig att jag hellre sitter härute ändå. Låter att tungt i huvudet blåsa bort. Dövas av sommardofterna. Och blomsterprakten.
… Vänta … jag ska visa!

Altanen är antagligen lika gammal som huset. Inte byggd av oss alltså. Då var den brun, jag har målat den vit. Eller ljusgrå är det faktiskt men det ser mest vitt ut ändå.
Bänkarna är lådor för förvaring, runtom, och det är bara att fälla upp locken och stoppa ner krukor och annat. Om man orkar plocka undan ovanpå locket först alltså. För där är det fullt med blommor. Och ja, jag gillar att blanda med diverse saker och gärna rostiga grejer också. Det finns ingen kombo som är så fin som nåt rostigt och blommor. 😀
Rosen som tagit sig an hörnet är en vildros. En gång i tidernas begynnelse som nybliven trädgårdsägare fann jag mig ha en rosrabatt utanför altanen. Jag minns det som en stor röd ros på hörnet. Som jag inte ville ha! Och lät ett rotskott ta över. Utan att fatta att det var en ympad ros och att rotskott borde hållas efter. Nu är det bara rotskottet kvar och en har växt sig rejäl och klär in hela hörnet och ända in under taket. Men, jag har allt hjälpt den lite också. Den är så fin! Svepande rörelser i vinden och nu är den full av knoppar som tänker blomma med små enkla, skira och ljusrosa rosor. Jag ser fram emot den dan när hela hörnet är fullt av dem. Det blir fint! Till hösten fylls den med små nypon.
Annars är det mest bara rosa och ljusa blommor på den sidan. Hela sidan är såklart också ljusare eftersom den vätter mot utsidan.
Andra sidan däremot. (Taket bytte vi för nåt år sedan och någon … läs: Maken som inte är höjdrädd, borde kanske ta sig upp och spola av den lite skräp nån dag.)

Där är det mer dramatik. Ett mycket mörkare hörn eftersom huset tar vid. Då har jag också valt mörkare blad och en mörkare färgskala även på blommorna och krukorna till och med.
Även där har jag (med hjälp av Maken) fått upp en spaljé. På utsidan av en växer en från förra sommaren nyplanterad Flamentaz ros. Den är inte så stor än. Tar sig precis upp över kanten och in i spaljén. Men den har knopp och den kommer att ståta med mörkrosa, snudd på röda rosor när den behagar slå ut. Och ännu är den lite klen, växten som klättrar i snören på insidan. Men innan hösten är här kommer den att ha klätt i en större del av väggen där. Klockrankan häver sig upp själv med slingriga fingrar på tentaklerna. Den växer fort och ymnigt och vill bara uppåt. Har jag tur blommar den med någon enstaka men fantastisk klocka fram på sensommaren. Men det är aningen för högt upp i landet detta, för att ge någon redig blomning. Men jag älskar den ändå, för dessa växtkraft och blandverk.

Så här sitter jag, som Tjuren Ferdinand, och luktar på mina blommor.

Pyssel

Helgen försvann i rask takt, fast vi inte gjorde nåt särskilt alls. Lite kallare sommarväder och en del regn har det varit. Men idag var det varmt igen. Bra att det bjuds på lite pauser.
På lördagen var jag ute i trädgården och pysslade. Fixade med några nya blommor som såklart följde med hem från fredagens blomsterhandelbesök. Snart är det som i en blomsterhandel här också. Så pass att mina krukor är slut. Ytterkrukorna alltså. Man vill ju att blommorna ska stå lite fint också. Inte bara i en ful plastkruka.
Jag hade sett en idé om att klä en glasvas med pinnar innan man fyllde den med bukett. Måste absolut funka på plastkruka också tänkte jag. Eftersom jag en som spar och har, fanns en bunt med pinnar som jag sparade från plymspirean när jag klippte ner den i höstas. De blev perfekt att klä en kruka med. Jag planterade blomman i sin fula plastkruka först. En svajig och skir Chokladskära hade jag köpt. Sedan bröt jag pinnarna i bitar, utan att måtta längderna. Jag trädde ett gummiband runt krukan för att ha nåt som höll pinnarna på plats medan jag jobbade mig runt krukan med pinne efter pinne. Tillslut var krukan osynlig och jag stärkte upp hela konstruktionen med ståltråd. Sist av allt knöt jag hampasnöre runtom för att dölja ståltråden. Det blev riktigt bra och passade just den här växten bra eftersom den får långa svajiga stjälkar som nu får lite stöd runtom.

Det brukar vara så här med mig när semestern är i gång. Den får också fart på kreativiteten.
Idag har jag suttit med pärlor och tillbehör på altanen och picklat med örhängen. Har en massa idéer jag vill testa och det var riktigt kul. Länge sen jag gav mig tid till att hålla på med pärlor i godan ro. Får väl se vad det leder till.

Sommarvärmen är inte för mig

Gårdagen var varm och solrik, jag kollade inte termometern annat än när jag var iväg i bilen. Den sa tjugoåtta. Men somliga pratade om trettio grader och över. Vad vet jag. Det var varmt. Det var svettigt. Det var klibbigt.
Det enda läge som funkade var inomhus framför fläkten. Dörren stängd för att inte släppa in värmen. Markisen utfälld och rullgardinerna nere.
Katterna envisas ändå med att vara ute. Fast båda ser ut att må dåligt av värmen och skulle ha det bättre inne. Men inte då, ut ska dom. Men de letar skugga och hittar skrymslen under buskar som är svalare än andra ställen. Kommer in på korta visiter och slänger sig raklånga över golvet en stund.
En sommar när det var asvarmt hela tiden köpte jag varsin kylmatta åt dem. Fick tvinga ner dem för det var minsann inget de gick på frivilligt. De kunde ligga på mattan nån kort stund och såg helt förvånade ut av den svalkande känslan. Men det var ändå inget de verkade vilja använda. Jag tog fram mattorna i år också men nu har kyleffekten i dem upphört. Tror inte det är nån vits att köpa nya heller. Men jag skulle själv behöva någon slags kyleffekt om det ska bli en varm sommar.
Jag fick en idé igår medan jag satt ute en stund i kvällningen och låtsades att det var svalare. Bastun!
Jo, vi har en bastu av äkta Finsk sort. Mannen som byggde detta hus och ägde det tills han sålde det till oss byggde såklart en bastu. Den har ingång enbart från altanen. Så finnar vi är i grunden är ingen av oss några bastuälskare. Nog har det bastats i denna bastu allt under vår tid också. Men vedeldad som den är tar det tid att få upp nån värme. Den har stått allt mer oanvänd under åren. För att tillslut bli vad finnarna ibland skämtsamt kallar svensk bastu. Den är alltså ett förråd. Där stuvar jag undan sommaren varje höst. In med kuddar och utedynor och annat jox. Och en del blommor vinterförvaras i bastuns omklädningsdel.
Men där är sagolikt svalt. Jag öppnade dörren in till svalkan i går och ställde mig barfota på det kalla golvet och bara andades en stund.
Jag tänker städa ordentligt därinne idag. Ordna så man kan gå in och lägga sig och vila en stund i svalkan. På bastubänken alltså. Där det är tänkt att man ska sitta eller ligga och svettas i bastuvärmen. Där tänker jag utnyttja svalkan istället.
Dessutom är det superskönt att duscha därute i det svala duschrummet. Japp. Det ska städas och fixas.
Dessutom är det betydligt svalare ute idag. Så himla skönt.

Jag kan utropa semester

Fast egentligen är det en helt vanlig ledig dag och semestern börjar på måndag.
Men det kändes ändå som semester när jag gick hem efter sista dygnspasset i går morse. Många långa lediga dagar blir det nu. Känns välbehövligt. Sinnet och kroppen behöver pausa.
Jag inledde så långt ifrån paus det går att komma.
Det blev en varm och solig dag redan från morgonen och jag skulle ställa till med tjejträff. Den första riktiga sen i september. Bara en sån sak.
Alltså skulle jag städa lite inne, lite ute också för att få fint på uteplatserna som snabbt blir naturskräpiga. Gräset behövde också klippas. Och så skulle jag bära fram bord och stolar så att vi kunde sitta ute på gräsmattan och ändå med lite avstånd.
Dessutom skulle mat lagas och kaka bakas. Jo jag hastade på och stod i så gott som hela dagen. Tills jag flöt bort nästan och föste in mig själv i duschen.
Jag hade valt att bjuda på tacos, med egenbakade tortillabröd, egna salsor och röror att ha i förutom grönsakerna. Pyssligt och många moment med det blev otroligt gott allting.
Och så en rabarbervaniljkaka med glass till efterrätt. Den alltså.
Men framförallt. Vi fick äntligen ses igen. Alla kunde komma och alla var vi lika förundrade över att det gick att ses utan att sitta vid varsin skärm.
Mycket fanns det att prata om, allt som trots allt hunnit hända sedan sist i allas liv. Detta märkliga år när allt stoppades och stannade av.
Jag vet att världen tror att vi inte brytt oss nämnvärt i detta land men det är ju inte sant. Vi har och har haft många restriktioner och varit begränsade på många sätt.
Det kommer att ta lång tid att processa detta och vi kommer att prata om det i åratal och se det omnämnas i historieböckerna. Och då kommer vi att peka på texten och berätta. För vi var med. Vi har levt detta. Och må det vara på väg bort nu.

Vi kunde sitta ute hela kvällen, fast vi övergav gräsmattan efter maten och satt på altanen i stället. Med en del myggmedel och myggbekämpning igång. För myggen denna sommar alltså … galna är dom.
Idag har jag hunnit med att ägna tid åt en del sånt som jag vill ägna tid åt på min lediga tid. Druckit morgonkaffe ute. Strosat runt och tittat på blommor och trädgårdsarbetat lite grann. (flyttade två växter och band upp en tredje)
Nu ska jag äta lite lunch innan jag hämtar upp Dottern för en tur till en trädgårdsbutik. Kommer säkerligen inte ut tomhänt från det stället.

I helgen …

… var det både sol och regn, värme och lite svalare väder. Opålitligt med de där molnen över himlen som kan ha regn i sig. Alltså har de där utekuddarna fått hållas ihopsamlade under tak mestadels. Jag orkar inte bädda ut och bädda in hela tiden. Det får vara som det behagar med vädret.

… tog vi beslutet att ännu en gång avbeställa det redan beställda virket. Det blir inget byggande i sommar. Planen var en ny trappa vid ytterdörren och en ny trall på baksidan. Men det är alltså med virket som med garnet. Det finns inget, för att typ alla tänker bygga nåt. Och det som finns har därmed genomgått en makalös prishöjning. Det första stället höll oss på halster i nästan en månad innan vi sa nej. Det andra stället verkade kunna leverera till en början men visade sig också vara kapabla att skjuta det hela på framtiden. För att tillslut komma med en bedrövlig prishöjning trots offert på ett helt annat pris och ja, det fanns en finstilt klausul som av dem ryggen fri. Så nej tack blev vårt svar. Vi har den trappa vi har och gräs istället för trall. Kanske hösten minskar byggivern i befolkningen så att vi kan få tag på virke till skäligt pris då istället?

… köpte jag en ros fast jag inte skulle. En Honungsros med namnet Lykkefund. Vem kan motstå en sån? Inte jag uppenbarligen. Rosor är inte helt kompatibla med den här trädgården men. Nu är den ordentligt nergrävd i ett hål i gräsmattan. Med en klätterställning av järn att klättra inuti istället för längs någon husvägg. Den där typen av ros kan bli omfångsrik om det vill sig väl. Då kommer vi att få bygga ut kläterställningen. Men jag har en plan och en händig Make. Blir nog bra bara rosen vill det.

… fick vi äntligen ordning på trottoarkanten också. Där växer mängder med ogräs i varje skarv. Hittills har det fått växa på. Till snudd på ödetomtnivå som man kunde folk snegla över och tycka saker om. Jag är bra på att ignorera sånt och gör som jag vill i alla fall. Även ogräs kan vara vackert. Men nu är det ändå bortskrapat, hopsamlat och slängt. Nästan prydligt igen. I alla fall med mina mått, andras säger nog att det fortfarande är ödetomt. För jag sparade allt vissa. Typ blåklockorna. De ska få blomma först. Sen kapar jag ner dem också.

… skrotade vi torkvindan. Den har stått och varit skev och ful i åratal och totalt m alplacerad. Inklämd mellan paviljongen och hammockplatsen och alldeles för nära en uppvuxen gran. Jag har grunnat på omplacering men inte hittat en enda yta som skulle kunna anpassas till torkvinda. Ett praktiskt men redigt fult torkredskap. Jag älskar att torka tvätten ute sommartid, i synnerhet lakan. Men det finns väl gränser i fulheten när inget är upphängt för tork.
Istället tänkte jag först använda mig av nån hopfällbar torkställning. Men så hittade jag en bild på nätet. Två stolpar med ett antal snören mellan. Typ gammaldags tvättlina. Sån har jag plats för! En solig och outnyttjad plats. Må det finns virke till dessa stolpar åtminstone. För en sån vill jag ha snarast.

… har jag annars mest bara avnjutit uteliv. Valt sittplats efter skuggan och burit med mig bok, mobil, paddan, nåt att mumsa på och intagit slappläge. Det är verkligen superskönt nu. Så länge jag slipper vistas i solen och kan gå in och svalka mig när det blir för varmt. Det är en försmak av semester det där med att ta sig an en dag som allt faller sig. Och semester är precis vad det är, alldeles, alldeles snart.

Foton från före

Det råkade sig så att jag hamnade i ett fotoalbum. Tittade på bilder från gånga år och det dröjde en stund innan jag kom på vad det var som var märkligt med dem. Det var givetvis att det var bilder tagna före pandemin. Långt före. Ska vi benämna dem som F.P (före pandemi) eller F.Cov-19? För jag gissar att det är lite så det kan bli. Det finns ett före och ett efter. Ännu vet vi inte om efter kommer att bli precis som före eller om något har förändrats för att stanna.
På dessa foton var allt som det brukade vara när vi människor levde på utan rädsla för varandra. Foton på umgänge alltså! Där man hängde i närheten av människor bara så där hur som helst på ett avslappnat, självklart vis.
Aktiviteter och närhet och många människor på samma ställe. Glada och skrattande människor runt gemensamma matbord. Människor som kramades, hängde tätt ihop vid en scen eller bara umgicks helt avslappnat utan ord som social distans, smittspridning och smittvägar i sina vokabulär.
Så märkligt och så avlägset fast det var bara ett och ett halvt år sen det var vardag. Lite som att se en science fiction och förundras över en helt annan slags värld. Där man häpnas över ett helt främmande beteende man aldrig sett maken till.
För så stadigt har allt detta ändå satt sig i oss. Reaktionen över nån som hänger för nära andra eller folkmassor i tv-serier eller filmer skapar en omedelbar tanke: ”håll avstånd för fasen!”. Tills jag kommer på att det är inspelat innan. Före C19-sjukan.
Innan allt blev helt förändrat och avståndstagande och folkskyggt.
Innan vi flockbenägna människor tvingades helt isär.
Innan vi slutade umgås, kramas, mötas, hänga med varandra.
Innan, när vi inte behövde vara rädda för varandra utan kunde passera utan avstånd eller trängas tätt ihop.
Hur länge dröjer det tills vi kan se tillbaka på den här tiden?
När vågar man ta någon i hand vid ett första möte igen? Eller ens komma i närheten av folk i affären eller kassakön? Eller sluta stanna till och backa eller gå en halvcirkel runt folk på gemensamma platser. Hur länge kommer steget bakåt, bort ifrån, att sitta inpräntat i sinnet på oss?
Självklart kommer vi nån gång att se tillbaka på de här åren som oerhört märkliga. Snacka om science fiction alltså. Som om någon märkligt film plötsligt blev verklighet. Och jag gissar att vi kommer att prata om det och älta det i åratal när det väl lättat. Varför det hände, vad vi gjorde och vad vi borde ha gjort. Vi kommer alla att vara fulla av storys på hur länge sen man sågs. Hur länge sen man si eller så. Och samtidigt kanske en krypande rädsla för att det kan hända igen. Vi är inte längre osårbara i någon slags nollvision om att inget ont kan hända oss. Eller att det som händer drabbar bara andra, inte oss. Det här drabbade alla, inte bara dom andra. Alla, hela planeten. Som för att visa att vi alla är människor och vi hör ihop.
Just nu verkar allt lätta lite, låta oss andas ut lite och förhoppningsvis utan att ta ny fart ännu en gång. Men det vet vi inget om än. Hör att farhågorna finns där inför kommande höst och vinter. Därför behöver vi fortsätta hålla det där avståndet fortfarande även fast det är sommar och sol och semester och vaccin.
Även fast vi är erbarmligt less på allt restriktionssnack vid det här laget och typ bara vill kasta allt och rusa ut i sommarläge. Vi behöver rusa varsamt.

Blommigt

Det är så mycket vackert ute nu att det knappt går att fatta.
Blommor överallt, den ena efter den andra kommer i blom och nästan tävlar om uppmärksamheten. Rosa och lila är den vanligaste färgen på mina blommor märker jag. I synnerhet på sommarblommorna jag satt i krukor överallt.

Men även blommorna ute i rabatter och på buskar tenderar att dra sig åt den färgskalan. Fast på rundan i trädgården i går kväll fanns också ett antal vita fina.

Dottern kom från jobbet med två rosa blommor till igår. Hon brukar få köpa ut 🙂 och när hon ändå skulle hit en sväng passade jag på att beställa vad jag ville ha. Rosenskärans blommor är som vikta i tunt papper. De här hade också en trivsam rosa kant runt sina kronblad.

När jag hade planterat ner dem i en stor kruka och ställt den på sin plats tog jag mig an städning av planteringsbordet.
Det var redigt skräpigt efter alla sommarblomsplanteringar nu. Och efter hösten och vinterns framfart.
Jag byggde det där bordet tillsammans med Maken för nåt år sen. Av snyggt slitna gamla staketplankor efter att vi rev själva staketet. Lät till och med bultarna sitta kvar i kanten av bordsskivan, jag ville ha det rejält, stabilt och ruffigt. Sedan ordnade jag med en hylla under och satte upp hyllor på väggen ovanför.
Av någon anledning har jag svårt att slänga fullt fungerande grejer. Vissa kan man ha till annat. Återbruk, som med staketplankorna. Men alla dessa plastkrukor som blommorna kommer i. De är så oerhört ocharmiga och fula, och jag kränger av dem och planterar ner blommorna i större och finare krukor. Det mår alla mycket bättre av. Men plaskrukorna … De har jag staplat och staplat och stuvat in under detta bord sedan det ställdes på plats. Tydligen svåra att göra sig av med? Vissa av dessa plastkrukor är dessutom i en tunn plast som går sönder väldigt lätt och knappast passar till återanvändning. Ändå hittade jag även en massa såna när jag nu drog fram alla dessa krukor. Nej nu fick det vara nog. Jag öste ner dem i en plastsäck, även de där något stabilare krukorna. Hur många behöver man ha liksom? Jag sparade en lagom mängd av de bästa och definitivt alla som var lite större. Är det nåt man behöver så är det just större blomkrukor.
Sen krattade jag fram alla gamla prassliga löv som blåst in under och tog sedan bort hyllan under bordet för att stoppa mig själv från ytterligare kruksamlande. Och ställde in den lilla mängd jag valde att spara direkt på marken under bordet istället.
En annan sak med planteringsbord är att det gräs som fanns har nötts bort av att jag är där och trampar runt hela tiden. Nu är det gräslöst och typ stampat jordgolv framför mitt bord. Det är dammigt när det är torrt och när det regnar blir det lite lerigt och stänker upp på det som förvaras under bordet. Men jag hittade ett par större bitar plywood som jag lade som en slags trampskiva framför. Kanske minskar det lerigt regnstänk. Och känns också lite bättre att stå på.
Sen snyggade jag givetvis upp hyllorna ovanför och själva bordsskivan också. Nu är det väldigt trivsamt och lockande att plantera nåt mer.

Jag har redan massor med sommarblommor i krukor runtomkring mig. Men min kompis som hälsade på häromdan tittade sig omkring och sa, ”Fint, men du kommer att köpa mer va?” Japp, hon känner mig. Jag kommer att köpa mer.
Men vad gör det. Semestern kommer även i år att tillbringas mestadels hemma. Då ska det åtminstone vara njutbart vackert i varje vrå. Och inga plastkrukor som skymmer sikten 😀

Ja det är juni

Och oj vad Juni tog i! Det blev typ sommar direkt. Men vi backar lite eftersom jag inte hängt med alls här.
Dan efter jag skrev sist vaknade vi till en morgon där oktober hånskrattade oss i ansiktet. Alltså maken till majväder. Det regnade och blåste nästan storm. Termometern kom sig upp i ynka fem grader. Det var dagen för blomförsäljningen på lokala matbutiken. En trevlig tradition för blomälskare som mig och många med mig. En lastbil som i tidig morgon lämnat av en mängd vagnar fyllda med sommarblommor och jag brukar vara där tidigt. Så även i år, trots vädret. Vi var några tappra som fyllde våra kassar i ovädret. Sen åkte jag fort vidare till nästa ställe och även det förvarade sommarblomstren utomhus och där fick jag med mig ännu mer. Sista stället har sommarblommorna i växthus och där kunde man välja i lugn och ro medan regnet smattrade mot glastaken. Jag hade alltså bakluckan fylld när jag kom hem. Lastade av allt på altanen och stängde fort dörren. Gick inte ut mer den dan.
Nästa dag skulle vara solig och varm hade det sagts. Tja, då skulle det till ett mirakel konstaterade vi innan vi gick och lade oss. Därför var det rätt spännande att komma upp nästa morgon och häpet se detta mirakel som kastat ut oktober med arselet före och släppt in sommaren. Det var för varmt för långärmat. Det var väder för kjol och linne och plantering av blommor. Och fixa iordning altanen och paviljongen och allt som skulle till för att göra sommar blev gjort. Och om du ser mig hasta runt i flera upplagor i samma bild ser du helt rätt. För det var precis vad jag gjorde. Än här än där tills allt var klart och jag själv var svettig och trött.
Sedan dess har det varit sol och en del värme och typ allt varmare varje dag. Faktiskt varmare än Rhodos sa dagstidningen i går. Och det har hunnit slappas en hel del på alla sommarplatserna redan.
I övrigt har jag hunnit med att

  • bli ordentligt firad på morsdag med både mat, blommor och blingbling. Det grillades fisk och bjöds på bubbel och jag fick ett fint armband och en rejäl sommarblomma med flera olika samplanterade växter i.
  • ha redigt ont i ryggen med en envis ”låsning” vid skulderbladet så jag knappt kunde vrida på huvudet … men ja, jag är inte den som springer hos nån doktor i tid och otid … det går över är min devis … men allra mest är jag nog bara förbaskat envis och nu är det (nästan) bra …
  • Umgås med en god vän, sånt är man minsann inte alls bortskämd med numera.
  • Åka runt lite i rodden som Maken med förtjusning använt jättemycket nu sedan sommaren kom på riktigt.
  • Jobba lite som vanligt. Semestern är nästan, nästan här men det återstår lite mer jobb ännu.
  • Varit till tandhygienisten och fått bort tandstenen som konstaterades på några ställen vid mitt undersökningsbesök tidigare i våras.
  • Varit på bröllop, jo blev inbjuden till grannarnas vigsel mitt i allt bara för att jag skulle skjutsa dit Dottern som var deras fotograf för dagen och jag var dessutom hennes assistent och bar på lite grejer och letade fina platser att fotografera dem på.
  • Varit på utomhuskalas och firat tre syskon som alla fyllt år tidigare i år när inga kalas kunde hållas. Vi köpte gemensam present till alla tre. En kasse utomhusspel/leksaker som verkade uppskattat.

Ungefär så. (Och ja, givetvis ägnar vi oss fortfarande åt att hålla avstånd och uppföra oss på ett lämpligt sätt enligt gängse restriktioner men det orkar jag inte prata om längre. Det är liksom vardag numera.) Nu väntar en ny vecka med vad nu den kan tänkas medföra.