Finaldags

Gårdagskvällen innehöll en lång Eurovisionssändning från Rotterdam. En vinnare i den traditionella songcontest skulle äntligen få koras i år. Förra året var totalt inställt och helt utan vinnare. I år fanns ändå möjligheten att genomföra en Eurovision songcontest trots allt. Med massa publik! Allt var nästan som vanligt med glädje, viftande flaggor, glitter och glamour och hela fyra programledare.
Det var också som vanligt ett tredagars event med två semifinaler innan gårdagens final. Väl utförda shower från en makalös scen, alla tre, med stabila programledare som bjöd på trivsam underhållning utan krystade roligheter som bara blir oroligheter. Bara en sån sak. Så otroligt trevligt med underhållning igen.

Finalen innehöll alla nordiska länder utom Danmark som inte tog sig vidare från sin semi. Det var verkligen inte konstigt. Sveriges bidrag Voices skulle framträda nästsist. Jag gillar både låten och artisten och höll tummarna, även om jag visste att den inte tillhörde någon segertippad favoritlista. Finland får som vanligt också del av mina tummar och kom med ett riktigt bra rockbidrag i år. Dem återfann man betydligt högre upp på bettinglistorna sades det. Norge, nja. Sa mig inget men också ganska upphöjt i förhandsspekulationerna. Island, kul, annorlunda och charmigt. Kunde gå långt.
Upplagt för en lång och underhållande kväll alltså. Dessutom visade sig finalen ha väldigt bra mellanakter! Det är inte ofta man säger det. Dessa brukar kunna vara pinsamma eländen där man passar på att gå på toa eller kolla läget i mobilen.
Det fanns väldigt många förhandsfavoriter bland de tävlande och det var ingen som verkade självklar som vinnare. Det blev också en rysare in i sista stund när kvällen äntligen tog sig an rösterna. Först alla länders juryröster och därefter alla tittarröster. Det drog ut på tiden och programmet blev nästan en timme längre än tänkt. Men tillslut var det ändå ett segertippat favoritland som blev vinnare. Italiens hårdrockstoner gick hem i Europa i år. Kanske ville vi bara vråla lite i detta läge som alla befunnit sig i så länge nu? Jag tyckte ändå låten var skapligt bra, fast mina favoriter fanns i Belgien, Portugal och Israel. Ja, Sverige också såklart. Och Finland, som hamnade på sjätte plats. Sverige halkade ner till fjortonde. Ja, det var ingen vinnarlåt men nog fanns det många jag tyckte var bra mycket sämre som placerade sig högre. Men så ser det ut i den här tävlingen. Att tävla i musik är egentligen märkligt och svårförklarat. Det finns tusentals olika åsikter och alla tycker sig tycka rätt. Jag tyckte typ såhär:

  • Kvällens bästa röst: Det hade utan tvekan sångaren i Portugal. Ett riktigt hallelujamoment för min del. Både låten och den rösten var verkligen helt i min smak.
  • Kvällens sofistikerade bidrag: Där var Belgien svårslaget för min del. Svalt, snyggt och himla bra.
  • Kvällens märkligaste bidrag: Schweiz hade visserligen en otrolig sångare men låten fick jag liksom inget grepp om och kunde inte bestämma mig för om jag gillade den eller inte.
  • Kvällens glädjebidrag: Det stod Litauen för med kycklinggula kläder och glatt studsande dans och ett medryckande bidrag. Omöjligt att inte smittas av den glädjen och bara vilja hoppa ur soffan och studsa med.
  • Kvällens tröttsamt silvriga bidrag: Alltså … klänningar av modell baddräkt eller konståkningsplagg. Minimal kjol, rejält urringat och tajt och korsettlikt med mängder med hängande strassgirlanger och fransar och svep av nåt glittrigt omgav alltför många sångerskor denna kväll. Typ tortyrredskap mer än klädesplagg. Därtill massa poserande som hade passat bättre i ett helt annat sammanhang … näe. Tröttsam klädsel som borde kastas längst in i garderoben och aldrig mer behöva användas. Tröttsam kvinnosyn, tröttsam påklistrad sexighet.
  • Kvällens pinsammaste bidrag: Tre kvinnor från Serbien i märkliga svarta och figurnära plagg av nät, glitter, spets, fjädrar … liksom extra allt med lite till. Lårhöga stövlar och allt extrahår som fanns att uppbringa i Europa inför finalen. Minst tre olika koreografier varvades om varandra huller om buller med allt det där håret kastande omkring i nån slags gympass eller nåt som utförs på en helt annan typ av scen … Har glömt låten.
  • Kvällens kontrast: Rysk feminist i overall. Rappade gjorde hon och tog scenen med en självsäkerhet som fick glittret att blekna i silverklänningarna. Önskar jag kunde ryska.
  • Kvällens allvarsamma män: I bidrag vi redan glömt. Som alla tog sig själva på alltför stort allvar med yviga gester. Ja dem fanns det gott om. Ingen nämnd, ingen glömd.
  • Kvällens udda bidrag: Kom från Ukraina. Det kan knappast beskrivas, det behöver upplevas. För det stack verkligen ut och ja, jag gillade det. Konstigt men bra! Riktigt bra. Men det kräver några lyssningar för att ta sig in.
  • Kvällens bästa underhållning: Det var vinnarbidragen från gångna år som framfördes i mellanakten från taket på olika byggnader där små scener byggts upp för ändamålet. Där fanns Måns Z och även Lordi i sina masker. Jättetrevligt ordnat!
  • Kvällens både ofrivilligt humoristiskt och konstigt: Det var när tittarrösterna skulle delas ut där mitt i natten. Juryrösterna var redan placerade. Då brukar alla poäng under nån vettig summa utelämnas och de som fick dessa bara visas upp i sitt slutgiltiga läge innan man raskt går vidare till de höga poängtalen. Men nu valde man att räkna upp alla bidrag från botten och upp. Det innebar att programledarna först stod och såg överraskningsfulla och viktiga ut. Ropade ut ett land i listan, för att sedan raskt klä på sig en beklagansvärd min och säga … ni fick … noll poäng. Det var programledarnas miner som utgjorde det där ofrivilligt humoristiska. Eftersom de själva knappt visste hur detta borde hanteras. De var uppenbart obekväma, så prestigefulla och så fulla av skam samtidigt. Så märkligt och så skrattretande och så … ååå nej … Att skrattet fastnade. Lite så där som när man börjar skratta i helt fel läge och vet att man inte ska men det går inte att hejda. Det kändes verkligen bara helt utmobbat. Att dessa jättelåga poängtal skulle visas upp i rutan, samtidigt som artisterna kom i bild. Där och då landade först England på noll poäng totalt. De fick bara noll poäng av alla jurysar och sedan ytterligare noll poäng av alla telefonröstare. De blev tack och lov uppmuntrande hyllade av hela arenan i ren sympati och ja, han tog det som en man. I alla fall så länge han var i bild. Nej, det var konstigt. Obekvämt och skavigt att bevittna. Nästan så det satt kvar även när de högsta poängen så småningom kastade om hela övre delen av resultatlistan.
  • Kvällens snöpligaste: Var nog minerna på de två stackars artister som låg i topp efter jurygrupperna och det redan låg seger i en aura omkring dessa båda länder. Schweiz i ledning med Frankrike i hasorna. Från strålande tårfyllt till avslocknat och besviket när Italien seglade om dem båda med de sista tittarrösterna. Spännande för oss som tittade, såklart superbesviket för de som bara nästan vann.

Ja, det är gjort för den här gången. Det kommer att ältas varför det gick som det gick med det egna bidraget. Detta blågula land är vana att ligga i toppstriden i de här musikaliska sammanhangen. Det var en bra låt och ett superbra framträdande men de andra var bättre. Typ så.