Du vet. När man går ut i våren en relativt tidig morgon. Arbetsveckan är klar. Helgen är därute med våren. Himlen är blå, solen har precis börjat värma så jackan kan hänga över armen bara och fåglarna är lika lätta i sinnet som man är själv.
Björkarna har precis vecklat ut sina blad, det doftar av växtlighet och nästan sommar och stegen är lätta.
En sån morgon.
Det var det i morse när jag gick från jobbet. Och när jag kom hem gick jag direkt ut med kaffekoppen som Maken serverade. Eftersom dagen är av röd art var han ledig och hemma med kaffekokningen tills jag kom från jobbet. Vi satte oss med solen bakom den skira björken och bara tog in dagen.
Sen blev det mer aktivitet. Maken hade nåt att fixa med bilen. Själv bytte jag om och började skrapa bänklocken på altanen. De har slitits av väder och vind ett par år och behövde fräshas upp med ny färg. Eftersom dagen varit varm hann jag måla två varv och nu är det fina igen.
Därtill pysslade jag med lite blommor. Tog fram de övervintrade pelargonerna och bar ut lite plantor som stått inne och grott från frö. Nu behöver de bli uteväxter och jag hoppas natten håller sig varm som utlovat.
Tyvärr verkar vi bara få en sån här dag. I morgon ska det vara mulet igen, med hot om regn framåt lördag och i princip hela veckan framåt nästa helg. Sånt är trist när altanen är nymålad och fin och bara vill inredas. Men det får vänta.
Jag hann med lite slappläge ute också. Men nu har jag fått nog och gått in. Även om jag antar att kvällen är hur skön som helst därute. Men nu är jag trött.