Det är som ingen riktigt vilja i den här våren. Den känns håglös och likgiltig mest. Som att den skiter i det. Vem bryr sig liksom. Lite slarvigt uthängd sol men ingen vidare värme. Mitt i allt en snövarning i stället. Kallt och blåsigt däremot, det har den gott om. Genom fönstret kan det nästan tyckas vara varm och solig vår. Tills man går ut och känner att nej. Inte alls.
Därmed känns det också som att växtligheten ligger efter. Små stubbiga försök till tulpaner (de som inte rådjuren tagit) Förra året den här tiden blommade de för fullt redan i slutet av april.
Näe, så är det. Den har liksom inte nån ork våren. Undrar om den också är Covidtrött? Eller bara vill jävlas.
Jag går och väntar på lite värme av flera orsaker. För att katterna ska hållas ute om nätterna och låta mig sova. (Halv tre i natt var de lagom kul) Och för att de fasta bänkarna på altanen ska bli torra nog att skrapa och måla. Så att jag kan inreda altanen nångång. Men. Så länge denna temperatur råder, vem sjutton vill vistas på altanen egentligen?
Dessutom skulle jag vilja ha lite trivsam värme att trädgårdsarbeta i. Det finns en del att ta tag i nämligen.
Idag har vi haft blygsamma fyra grader, så pass liksom. Dessutom regn och en rejäl blåst. Katterna kallade mig korkad i morse när jag ville släppa ut dem (för andra gången sedan 02.30 eftersom Maken släppt in dem igen när han gick upp) innan jag skulle till jobbet. Alla som blivit idiotförklarad av en katt vet precis hur det ser ut. De ratade den öppnade dörren och letade upp varsin varm sovplats inne istället.
Det ser inte mycket bättre ut de närmaste dagarna heller. Kanske, kanske en liten ljusning från lördag och framåt. Tja. Man får gilla läget. Det finns ju grejer att pyssla med inne.