aldrig har väl tiden gått så sakta en ledig dag

Klockan tre i natt skulle en katt släppas ut. Jag lyckades somna om efter det och vaknade strax före sju. Gick upp för att sätta i gång vattenkokaren till morgonkaffet men först kollade jag elvasjuttiosju.
Det är vårdguiden på nätet, där man själv kan ha koll på bokade vårdtider och annat. Nu hade jag inget sånt att kolla utan jag var enbart där för länken till ”just nu vaccineras följande grupper” För att än en gång kunna konstatera att nej, inte i dag heller …. men vänta nu … IDAG! Jag var tvungen att läsa om det igen, bokstav för bokstav. Där fanns äntligen en grupp som jag kan tillhöra. Inte på grund av ålder eller någon slags risk utan för att det äntligen var nån som kommit på att vi personliga assistenter måste få komma på tur.
Ja, hurra. Jag bokade givetvis omedelbart. Tog den första lediga tid som fanns att haffa. Eftermiddagen idag. Jag blev så ivrig att jag glömde kaffet en stund.
Hela dan har gått otroligt sakta och jag har lite rastlöst vankat omkring. Hånskrattade lite lätt åt sms-meddelandet från arbetsgivaren om att vi nu kunde boka tid för vaccin. Ha. Redan gjort för länge sen!
Lite otålig skulle jag kunne bekänna mig till att vara. När jag skjutsade Maken (för att han skulle slippa leta parkering) till hans vaccination förra veckan satt jag och tänkte, att aldrig förr har jag väl önskat mig äldre än jag är. Maken fyller sextio år i år och hamnade därmed på listan av personer som fick börja boka in sin vaccination. Han fick således sin första spruta i torsdags. Medan jag, ett helt år yngre, satt i bilen och var avundsjuk. Liksom jag var dan innan när jag följde personen jag jobbar med till sin första. Frågade då om de inte hade en att undvara till mig men icke. Min åldersgrupp skulle få vänta nån vecka till.
Så snacka om nöjd när jag kunde få in en träff redan idag tack vare yrkesgruppen.
Nån slags ljus i en lång och mörk tunnel är detta vaccinerande. Det blir till att forsätta hålla avstånd och idka hemmaliv ändå. Tills den andra dosen sitter som den ska. Men ja! Det blir enkelt. Att plötsligt ha någon slags datum att förhålla sig till. När någon slags umgänge med människor lite försiktigt kan återupptas. lagom till semestern.
Det känns nästan som att ha vunnit på nåt lotteri faktiskt. Typ eufori.
Snart så.

En reaktion på ”aldrig har väl tiden gått så sakta en ledig dag

  1. Helt klart lottovinst! Lite mera normalt är livet efter våra doser, men ändå inte…. vi har en ovaccinerad 13 åring och pandemin härjar fortfarande, om än i ngt lugnare skala. Helt klart ett ljus i tunneln dock! Grattis! 🎊🎉

    Gillad av 1 person

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.