Jamendåså

Efter att ha köat ute i blåsten ett tag, är vi visades på olika ”fållor” utifrån bokad tid och flyttades upp vartefter kön betades av, var jag så inne för registrering och vaccination. Allt flöt på supersmidigt och var väldigt välordnat. Ett löpande band utan någon som helst bugg. Idag serverades Moderna och efter dosen fick jag precis som alla andra sitta av en kvart i bakre delen av lokalen innan vi fick gå. För att ha lite koll på ev omedelbar reaktion. Där passade jag på att också boka tid för dos två som ska i om sex veckor. Nu har jag dos ett i systemet och dos två i kalendern. Det känns himla bra det här!

Givetvis fortsätter vi ändå att hålla avstånd och följer gällande rekommendationer.

aldrig har väl tiden gått så sakta en ledig dag

Klockan tre i natt skulle en katt släppas ut. Jag lyckades somna om efter det och vaknade strax före sju. Gick upp för att sätta i gång vattenkokaren till morgonkaffet men först kollade jag elvasjuttiosju.
Det är vårdguiden på nätet, där man själv kan ha koll på bokade vårdtider och annat. Nu hade jag inget sånt att kolla utan jag var enbart där för länken till ”just nu vaccineras följande grupper” För att än en gång kunna konstatera att nej, inte i dag heller …. men vänta nu … IDAG! Jag var tvungen att läsa om det igen, bokstav för bokstav. Där fanns äntligen en grupp som jag kan tillhöra. Inte på grund av ålder eller någon slags risk utan för att det äntligen var nån som kommit på att vi personliga assistenter måste få komma på tur.
Ja, hurra. Jag bokade givetvis omedelbart. Tog den första lediga tid som fanns att haffa. Eftermiddagen idag. Jag blev så ivrig att jag glömde kaffet en stund.
Hela dan har gått otroligt sakta och jag har lite rastlöst vankat omkring. Hånskrattade lite lätt åt sms-meddelandet från arbetsgivaren om att vi nu kunde boka tid för vaccin. Ha. Redan gjort för länge sen!
Lite otålig skulle jag kunne bekänna mig till att vara. När jag skjutsade Maken (för att han skulle slippa leta parkering) till hans vaccination förra veckan satt jag och tänkte, att aldrig förr har jag väl önskat mig äldre än jag är. Maken fyller sextio år i år och hamnade därmed på listan av personer som fick börja boka in sin vaccination. Han fick således sin första spruta i torsdags. Medan jag, ett helt år yngre, satt i bilen och var avundsjuk. Liksom jag var dan innan när jag följde personen jag jobbar med till sin första. Frågade då om de inte hade en att undvara till mig men icke. Min åldersgrupp skulle få vänta nån vecka till.
Så snacka om nöjd när jag kunde få in en träff redan idag tack vare yrkesgruppen.
Nån slags ljus i en lång och mörk tunnel är detta vaccinerande. Det blir till att forsätta hålla avstånd och idka hemmaliv ändå. Tills den andra dosen sitter som den ska. Men ja! Det blir enkelt. Att plötsligt ha någon slags datum att förhålla sig till. När någon slags umgänge med människor lite försiktigt kan återupptas. lagom till semestern.
Det känns nästan som att ha vunnit på nåt lotteri faktiskt. Typ eufori.
Snart så.