Helgen har ramlat på

De går så fort, dessa efterlängtade helger. Jag som i regel får helg redan på torsdagsmorgonen och därmed har en extra dag tycker ändå att det plötsligt är söndagkväll innan jag hinner reagera.
Vi hann ändå med mycket den här helgen.
Under lördagsförmiddagen hjälpte jag Maken att städa garaget. Det var välbehövligt och nödvändigt både för egen del men också för andras del. Till helgen ska det bli en slags musikvideoinspeling där, när nåt band drar in med sina grejer. De ville ha ett coolt garage att filma i och jo, det kan Makens garage lätt kallas. Men … efter en sommar med diverse projekt och en höst och vinter med diverse projekt så hade det liksom slammat igen. Maken är inte den där sorten som har var sak där den ska och noggrannt återställer efter använding. Han är mer en impulstyp som hittar i röran och lämnar efter sig där det finns plats. (snygg omskrivning för slarvig 🙂 ) Imponerande nog minns han var grejen användes sist bättre än var den borde vara. Det blir också lätt så att diverse grejer ställs in i garaget i väntan på vidare transport till sopstationen eller vart det nu ska.
Jag är ingen pedantisk person heller, men jag är bra på organisation och att se lösningar i röran. Medan Maken står lite uppgiven och förvirrad och ser mest bara röran. Vi samarbetar bra! Det har vi alltid gjort. Och den som är bäst på området får vara den som styr. I garagestädningen är det jag som styr och ställer. Pekar in honom i nåt hörn och talar om vad han ska göra medan jag själv jobber i ett annat. Tills det är ordning och redan överallt. Det tog oss några timmar men när vi lämnade garaget var det som om det var någon annans garage. Nu kan de filma hur mycket de vill därinne på lördag.
När söndagen kom hade garderobsgolvet äntligen torkat till en slät yta. Maken kröp därmed runt på alla fyra och lade golv på förmiddagen. Och golvlister. Det var ganska fort gjort eftersom det är ett litet fyrkantigt rum.
I dessa fall är det givetvis Maken som styr. Jag hantlangar, lyfter upp och håller i, flyttar undan, städar ihop och annat runtikringjobb.
På eftermiddagen tog vi oss an klädskåpet som hade levererats i tre tunga förpackningar. De låg staplade i garaget sen leverans och det enklaste var att öppna dem därinne och bära ner del för del istället för att böka ner hela förpackningen.
Stora möbler av den här arten rekommenderar DetStoraMöbelvaruhuset att man bygger ihop liggande. Det är alltså i den ordningen saker och ting är tänkta att skruvas och som visas i bygganvisningen. För vår del en omöjlighet. Inget utrymme utanför denna klädkammare är stort nog för ett liggande klädslåp och … det hade inte gått att få in i klädkammaren i sin helhet om det blev byggt utanför. Att bygga det liggande inne i sitt blivande hem var heller inget alternativ, för då hade det inte funnits plats att resa det upp.
Maken trollade kan jag säga! Han byggde ihop det stående, lätt vält, föst åt olika håll för varje del och kröp slutligen under det medan vi fått ner det lutat mot väggen, för att fästa skruvarna som skulle göra det stadigt. Bakstycket fick han spika på stående medan jag höll i.
Det var ett bökigt, krångligt, ansträngande jobb som tog längre tid än att lägga golvet. Men! Nu står det på plats och jag kunde ta mig an det under kvällen.
Det behövs ännu en byrå som fortfarande ligger i lösa delar i sina platta kartonger och lite annat som ska in men det tar vi ikväll.
Ja, i den stilen ramlar en helg lätt på. Nu är det måndag igen och en hel del ska den här veckan innehålla innan det kommer en ny helg.

Ruskigt kallt

Det är som ingen riktigt vilja i den här våren. Den känns håglös och likgiltig mest. Som att den skiter i det. Vem bryr sig liksom. Lite slarvigt uthängd sol men ingen vidare värme. Mitt i allt en snövarning i stället. Kallt och blåsigt däremot, det har den gott om. Genom fönstret kan det nästan tyckas vara varm och solig vår. Tills man går ut och känner att nej. Inte alls.
Därmed känns det också som att växtligheten ligger efter. Små stubbiga försök till tulpaner (de som inte rådjuren tagit) Förra året den här tiden blommade de för fullt redan i slutet av april.
Näe, så är det. Den har liksom inte nån ork våren. Undrar om den också är Covidtrött? Eller bara vill jävlas.
Jag går och väntar på lite värme av flera orsaker. För att katterna ska hållas ute om nätterna och låta mig sova. (Halv tre i natt var de lagom kul) Och för att de fasta bänkarna på altanen ska bli torra nog att skrapa och måla. Så att jag kan inreda altanen nångång. Men. Så länge denna temperatur råder, vem sjutton vill vistas på altanen egentligen?
Dessutom skulle jag vilja ha lite trivsam värme att trädgårdsarbeta i. Det finns en del att ta tag i nämligen.
Idag har vi haft blygsamma fyra grader, så pass liksom. Dessutom regn och en rejäl blåst. Katterna kallade mig korkad i morse när jag ville släppa ut dem (för andra gången sedan 02.30 eftersom Maken släppt in dem igen när han gick upp) innan jag skulle till jobbet. Alla som blivit idiotförklarad av en katt vet precis hur det ser ut. De ratade den öppnade dörren och letade upp varsin varm sovplats inne istället.
Det ser inte mycket bättre ut de närmaste dagarna heller. Kanske, kanske en liten ljusning från lördag och framåt. Tja. Man får gilla läget. Det finns ju grejer att pyssla med inne.

Jamendåså

Efter att ha köat ute i blåsten ett tag, är vi visades på olika ”fållor” utifrån bokad tid och flyttades upp vartefter kön betades av, var jag så inne för registrering och vaccination. Allt flöt på supersmidigt och var väldigt välordnat. Ett löpande band utan någon som helst bugg. Idag serverades Moderna och efter dosen fick jag precis som alla andra sitta av en kvart i bakre delen av lokalen innan vi fick gå. För att ha lite koll på ev omedelbar reaktion. Där passade jag på att också boka tid för dos två som ska i om sex veckor. Nu har jag dos ett i systemet och dos två i kalendern. Det känns himla bra det här!

Givetvis fortsätter vi ändå att hålla avstånd och följer gällande rekommendationer.

aldrig har väl tiden gått så sakta en ledig dag

Klockan tre i natt skulle en katt släppas ut. Jag lyckades somna om efter det och vaknade strax före sju. Gick upp för att sätta i gång vattenkokaren till morgonkaffet men först kollade jag elvasjuttiosju.
Det är vårdguiden på nätet, där man själv kan ha koll på bokade vårdtider och annat. Nu hade jag inget sånt att kolla utan jag var enbart där för länken till ”just nu vaccineras följande grupper” För att än en gång kunna konstatera att nej, inte i dag heller …. men vänta nu … IDAG! Jag var tvungen att läsa om det igen, bokstav för bokstav. Där fanns äntligen en grupp som jag kan tillhöra. Inte på grund av ålder eller någon slags risk utan för att det äntligen var nån som kommit på att vi personliga assistenter måste få komma på tur.
Ja, hurra. Jag bokade givetvis omedelbart. Tog den första lediga tid som fanns att haffa. Eftermiddagen idag. Jag blev så ivrig att jag glömde kaffet en stund.
Hela dan har gått otroligt sakta och jag har lite rastlöst vankat omkring. Hånskrattade lite lätt åt sms-meddelandet från arbetsgivaren om att vi nu kunde boka tid för vaccin. Ha. Redan gjort för länge sen!
Lite otålig skulle jag kunne bekänna mig till att vara. När jag skjutsade Maken (för att han skulle slippa leta parkering) till hans vaccination förra veckan satt jag och tänkte, att aldrig förr har jag väl önskat mig äldre än jag är. Maken fyller sextio år i år och hamnade därmed på listan av personer som fick börja boka in sin vaccination. Han fick således sin första spruta i torsdags. Medan jag, ett helt år yngre, satt i bilen och var avundsjuk. Liksom jag var dan innan när jag följde personen jag jobbar med till sin första. Frågade då om de inte hade en att undvara till mig men icke. Min åldersgrupp skulle få vänta nån vecka till.
Så snacka om nöjd när jag kunde få in en träff redan idag tack vare yrkesgruppen.
Nån slags ljus i en lång och mörk tunnel är detta vaccinerande. Det blir till att forsätta hålla avstånd och idka hemmaliv ändå. Tills den andra dosen sitter som den ska. Men ja! Det blir enkelt. Att plötsligt ha någon slags datum att förhålla sig till. När någon slags umgänge med människor lite försiktigt kan återupptas. lagom till semestern.
Det känns nästan som att ha vunnit på nåt lotteri faktiskt. Typ eufori.
Snart så.

När maj har kommit

Tycks huset vara fyllt av planer på förbättring.
Jag kom igång med garderobsrenoveringen redan innan. En morgon bara bar jag ut grejerna och gjorde en tillfällig garderob i tvättstugan.
Sen beställde jag nya förvaringsmöbler från det stora möbelvaruhuset. I helgen monterade vi ner (läs: slog sönder) de som fanns därinne eftersom de var … inget att ha kvar.
I garaget finns alltid diverse färg kvar från andra projekt. Spackel fanns det också. Jag spacklade och målade, tre skogsgröna väggar och en vit. I kväll har Maken hällt ut en massa flytspackel över golvet eftersom det stått och varit ojämt i alla dessa år. Det byggdes till förråd på sextiotalet när ingen männsika hört talas om nån walk in closet. För att kunna lägga nytt golv istället för ett kallt och otrevligt betonggolv behöver det först rätas ut.
Har du en aning om hur länge ett flytande spackel ska torka? I en källare! När ens nya möbler anlänt och finns snillrikt förpackade i exakt lagom stora förpackningar i garaget. En hel evighet faktiskt. Typ jättelänge.
Jaja, vi är inte sysslolösa. För jag har också ställt till att vi ska bygga om trappan till huset och en hel trall på baksidan.
Husets trappa är av sten, för liten, aningen sned och allmänt tråkig. Nu blir det en större trätrappa istället. Att ställa många blommor på.
Och den där trallen ska hamna i ett soligt hörn på baksidan där jag gärna sitter så här tidigt på våren och senare kvällar under sommaren. Där brukar jag också stå med grillen och har fixat ett litet utekök därtill. Det känns helt enkelt fräschare med ett trägolv under istället för gräs. Alltså blir det utmärkt med en trall.
Virket är beställt och anländer nästa vecka. Innan dess bör garderoben bli klar. Vi har att göra. Bara det jäkla golvet torkar nångång.