Plötsligt ….

… upptäckte alla väntelistor mig igen och alla ville ha nåt med mig att göra. Inom loppet av tre dagar hade jag kallats till både blodgivning, mammografi och tandläkaren kom inte långt efter i den kapplöpningen. Nu fattas bara att dom vill ha ett cellprov av mig också. Urk.
Nåja, blodgivningen bekommer mig inte, det är enbart en och bra känsla, att jag kan bidra. Men de andra två hade gärna fått glömma bort mig ett tag till. Mammografin är visserligen raskt avklarad men inte speciellt behagligt. Tandläkaren är värst eftersom jag känner till en del grejer i min egen mun som kommer att landa dyrbart. Undrar om jag ska boka av …

… försvann snön! Över en natt kändes det som. Har aldrig sett den mängden snö smälta så fort. Det bör ha varit mestadels luft i den. Katterna är ystra utomhuskatter igen som alltid om våren. För det känns verkligen vår nu och jag bävar alla bakslag som både mars och april kan ha i bakfickan. Inte sjutton slipper vi väl undan så här lätt?

… kröp det närmare … när en god vän lades in på sjukhuset med virus i kroppen och tungt i andan. Vi har inte umgåtts, så viruset är inte närmare mig rent bokstavligt men i tanken blev cirkeln mindre. Typ pytteliten. Ett steg till och …
Jag känner mig som att jag sett en vampyr och hänger vitlöken runt halsen och springer iväg med ett bastant silverkors i handen. Om det nu kunde hjälpa … Det var oroligt ett par dygn men hon tycks ha repat sig utan intensivvård och sånt får man sannerligen känna tacksamhet över. Även om hon är långtifrån frisk ännu.

… sitter jag här och planerar för trädgårdsliv igen. Köpte en tidning med ifyllningsmöjlighet och vad det är läge att ta tag i månad för månad. Drömmer om frön och funderar över hur jag ska arrangera utrymme inne för allt som vill gro. Det brukar vara svårhejdat det där med frön när jag väl är igång. Jag petar ner hur många som helst och översvämmas av krukor som ska stå nånstans och gro tills de vågar vara ute. Jag spekulerar i Klockranka, Blomman för dagen, Luktärter … ja, och listan blir allt längre.

… är tanken på semester väldigt lockande. Det beror antagligen på att semesterplaneringen på jobbet redan är igång och att jag är inblandad i att få till ett tillfälligt och hållbart schema för sommaren. Men kanske också för att jag bläddrade runt i mina egna mobilbilder för att föra över dem i back-upp moln och där hittade all sommar från förra året. Lata dagar i trädgården med massa ledighet vid fötterna. Maken kastade också ur sig frågan ”vadgörvipåsemestern” häromdagen. Tja. Vi gör väl det vi brukar göra. Tar dagen som den kommer här hemma. Det vi möjligen kunde ha tänkt oss göra var att ta båten över till det gamla hemlandet för några dagar men det blir sannerligen inte aktuellt i år heller. Jag är nöjd med att vara hemma och extra nöjd ifall vi dessutom tagit oss till semestern utan att drabbas av … ja ni vet. Orkar inte ens skriva ut det där längre. Alla vet ändå vad man snackar om. Vi är nog bara hemma på semestern! För att vi vill det. Bra så.