Hur less kan man bli?

Ibland sitter jag här med min tomma yta och funderar på vad jag ska fylla den med. Helt utan uppslag till någon slags vettig text och ändå har jag öppnat appen och klickat på nytt inlägg rubriken. Knackar förstrött in några ord, som blir en krystad mening som jag genast raderar.
Sitter och glor på tomheten en stund och gör ett nytt försök med nåt helt annat som slutar i samma ända. Backtangenten hamrar tills inget är kvar. Tillbaka på ruta noll bara. Inga meningar formuleras i den del av hjärnan där de borde samla sig och ingen annanstans heller för den delen. Med händer som är utan förmåga att trycka ner någon vettig tangent.
Kanske borde jag skriva nåt om det jag såg på teve? Näe så tråkigt. Orkar inte heller samla ihop mig kring boken jag nyss läst fast den var fantastisk. Om jobbet kan jag aldrig skriva eftersom jag har sån tystnadspliktsmunkavle. Hemma händer knappt nåt alls numera och utanför hemmet vistas jag knappt heller och den jäkla pandemin har baske mig fått tillräckligt med uppmärksamhet.
Stickning tjatar jag om mest hela tiden och katterna hittas i var och annat inlägg dom också. Trädgården ligger under snö och nåt annat uteliv mer än en och annan promenad blir det inte. Bidrar knappast till någon inspirerande text att jag gått ännu ett varv i hemområdet.
Upplevelser och umgänge har drabbats av total distans och allt sånt som i forntiden kunde bidra till roliga textuppslag har hamnat i rejält underläge och man undrar om vi alls kan återuppta det.
Sociala medier bidrar kappast till nåt vettigt, för det tycks som att mänskligheten helt har tappat det och mest bara gnäller och skäller på andra typ hela tiden. Så näe, vad sjutton ska man skriva om?
Och jag raderar ännu ett taffligt uppslag och hovrar över tangenterna utan att en enda vettig tanke uppstår. Fast jag har en uppsjö av bokstäver tillgodo. Jag landar med fingret på en av dem på måfå och klapprar in en hel rad av samma. Den säger mig ingenting och den går samma raderande öde till mötes som tidigare försök.
Näe. Jag har inget att skriva om i dag. Lika bra att låta bli. Kanske jag kommer på nåt i morgon?