Måndagstänk

Oj som tiden rusar på. Snart är februari över för den här gången och vintern verkar vara på väg åt samma håll. Ymnigt regnande och påplussade grader har tärt snabbt på snömängden. Gjort vägarna bara och skapat en skarig yta som håller för katterna. Friden är aningen återställd i huset när de kan vara ute igen.
Det är inte mycket vi människor gör nuförtiden och vår rastlöshet kanske kan jämnställas med katternas. Att inte kunna gå ut för att det är kallt gör katterna snudd på håglösa. Vi kan gå ut för all del. Men de flesta utanför hemmet sysslor har frusit inne av smittsamma orsaker.
Maken och jag umgås i princip bara med varandra och på jobbet.
Jag är i sanning ingen rastlös typ. Kan hänge mig åt lugnt hemmaliv hur länge som helst utan problem. Maken är en mer rastlösa art än mig och behöver ha nåt att göra och få komma ur huset mer än jag behöver. Men igår eftermiddag kände jag av samma driv. Regnet satte stopp för någon slags uteaktivitet men vi tog med oss bilen. Åkte genom stan och en runda utanför också. Såg folk som trotsade vädret och både promenerade och sprang i regnet. På hemfärden stannade vi och handlade lite snabbt att äta på en drive-in och därefter hemåt. Ganska nöjda båda två efter lite aktivitet.
Hemma kan man ägna sig åt diverse hushållssysslor eller hobbygrejer. Läsa eller se bra film eller serier. Vi gör typ allt det där. Mycket serier blir det och medan vi tittar stickar jag. Även när jag läser stickar jag. Händerna har svårt att vara utan stickningen. Jag har som vanligt flera arbeten i gång samtidigt för att kunna välja den som passar bäst för tillfället.
Det är fler än jag som stickar nu. Detta hantverk har verkligen fått ett rejält intressepåslag i landet numera. Så pass att det är svårt att få tag i garn av viss art. Jag satte mig med ett nytt tröjmönster i helgen som innefattade fyra olika fäger och insåg att jag var tvungen att färgvälja efter tillgång på garn snarare än efter eget fägsinne. Den Isländska ullen jag gärna använder är i princip slut överallt. Framförallt är det helt slut på alla ljusa nyanser i vitt, beige och grått men även på mörka som svart, grått och brunt. Det var med knapphet jag fick ihop till en tröja utan att det blev en hysterisk färgskala i den. För säkerhets skull köpte jag några extra nystan i olika färg för att kunna prova mig fram till rätt färg i mönsterdelen. Hoppas det kan bli fint ändå fast det inte blir precis som tänkt. Nu är det bara att invänta leveransen.
Under tiden stickar jag av det garn som redan finns i min låda. Just nu pågår det sockor till Maken som klagade över kalla fötter, en sjal och en poncho till mig själv. Men det blir allt färre restnystan i min låda. Otrevligt om garnet sinar. Får väl hitta nåt annat märke om garnkrisen består.