Fastnar i radioreklamens tjat igen. Det tycks vara mer en regel än nåt annat. Så fort jag sätter mig i bilen och väljer en sån reklamkanal blir det just reklam. Och den tycks alltid vara längre än programsnuttarna mellan reklamen och sällan hinner jag höra mer än en låt och en del prat och så, reklam i en halv evighet. Hela vägen fram till destinationen om jag bara ska åka och handla eller till jobbet eller hem igen. Jag kunde givetvis välja att ansluta mobilen till bilens högtalare och lyssna på egenvald musik istället. Men oftast glömmer jag och hinner åka iväg och och då orkar jag inte stanna och greja med det. Alltså blir det radio.
Radioreklam är något av det tråkigaste, mest krystade, långsökta elände man kan tvingas lyssna på. Om jag inte sitter i tankar långt bort stänger jag omedelbart av, men ibland upptäcker jag att jag sitter där och åker med reklamen malandes in i mitt sinne. Det är väl antagligen precis det som är syftet med den. Att vi ska bli så blasé över all reklam vi omges med att vi bara låter den malas in och påverka nåt omedvetet av oss.
Dessa nödrimmade slingor som ska sjungas av nån med sångardrömmar. Eller påhittade och trögflytande dialoger som får alla landets skrivlärare att ta sig för pannan. Hur gick planeringsmötet på reklambyrån till? Var alla sjuka, trötta, utan kaffe i automaten?
När det blev genomförbart att låte två personer låtsas vara djur i skogen. Som sitter och snackar om någon produkt som om djuren i skogen inte hade annat för sig. Utan var produktplacerare och marknadsförare allihop. Tar vi lättare till oss reklamen om vi tror att det är två rävar eller älgar som pratar? Jösses.
Eller det lokala badhuset vi har härikring som kör en envis reklam på nån slags inlövad norska? Varför i hela friden skulle det locka mig mer att åka dit och doppa tårna om reklamen görs på norska och fanns det ingen som kunde norska på riktigt åtminstone?
Tyvärr sitter jag ofta där och bara hör all skit med halva medvetandet innan jag uppmärksammar mig och stänger av radion. Åker vidare i tystnad, för varje gång jag provar att slå på radion igen är där fortfarande ett par älgar som pratar försäkringsbolag eller nåt.
All reklam håller på att ta över oss och nästlar sig in i det mesta. Inte bara på teve och radio. I alla tidninger, på alla sociala medier också. Innan du kan titta på klippet med kattungarna eller chatta med kompisen. Enerverande uppstickande skyltar som snillrikt lägger sig mitt över och det tycks nästintill omöjligt att få syn på det minimala krysset som låter mig slippa. Så litet och anonymt att istället för att blippa bort reklamen klickar man sig rätt in i eländet och tappar bort det som låg under.
Jag blir mindre köpbenägen av detta. Jo, det är jag säker på. Jag väljer aldrig det märket som tjatat på mig värst. Speciellt dom som försöker sjunga mig in i sitt varumärke. Aldrig i livet. Låt mig va.