Ännu en söndag har anlänt och den är ledig. Extra skönt eftersom jag jobbat de två förra.
Vi startade dan i sedvanlig långsam takt med tända ljus och kaffe i bibblan. Såna där stunder när jag skulle vilja stoppa tiden och hålla dagen på stången lite. Så att det inte ljusnar så fort och skarpt utanför. Jag tycker om mörka mornar. Vill inte tända några taklampor eller annan belysning än ljusen och att bara få sitta i ro med kaffekoppen och vakna i sakta mak.
Nu när klockan passerat tio är dagen redan i gång i fullt ljus och så här års längtar jag redan tillbaka till december och ovember som låter mig behålla mörkret längre in på förmiddagen.
Det är en riktigt kall vinterdag utanför huset. Himlen är delvis blå och solen lyser upp snön. Det är så där knarrande kallt och ska man vistas ute krävs nåt varmt att svepa in sig i.
Jag har dock inga stora planer på att vistas ute idag. Möjligen kanske en liten promenad men den kan lika gärna utebli. Det gör mig inget.
Katterna däremot, de är något av det rastlösaste som skådats. Vankar fram och tillbaka och glor ut genom alla fönster de kommer åt. Tjatar om att släppas ut och vänder tvärt i dörren. Tillslut lyfter jag ut dem ändå och låter dem att vara ute på altanen en stund, i alla fall fem minuter. Det gör dem knappast lugnare till mods när de kommit in igen. Det tycks vara mitt fel att världen är vit och frusen. Och dessutom har jag bara köpt äcklig mat som båda ratar utan att ens lukta på den.
Ja, söndagsläget innebär diverse smått pyssel hemma. Jag ska sticka vidare på min senaste islandströja som är snudd på klar. Bara en rejäl polokrage kvar. Maken pysslar med sitt. Och i den andan låter vi dagen rulla på.