Måndag

I morse när jag kom hem från jobbet gjorde jag något ovanligt. Jag lade mig på soffan med min skogsgröna ullfilt som jag fick i julklapp och slappade ett par timmar. Bara så där! När jag kommer hem från ett dygnslångt arbetspass brukar jag alltid koka kaffe och sätta mig i soffan med stickningen. Inte bara vicka omkull med en filt över mig så där helt sysslolöst. Och kaffelöst!
Visserligen ingår en kopp kaffe mina morgonrutiner på jobbet innan jag slutar, men jag brukar ändå ta en kopp till hemma. Och stickningen därtill då såklart. Med något trivsamt på teve som sällskap och om de behagar även nån av katterna. Ibland får man ju den äran med en pälsklädd spinnare intill sig. Men ibland ser de bara aningen föraktfulla ut och väljer nån egen vrå helt utom synhåll.
Troligen behövde jag vila eftersom jobbnatten gav lite kass sömn men framförallt för att jag vaknade supertidigt och inte kunde somna om. Soffan och filten var inbjudande trivsamma när jag kom hem alltså. Stickningen hinner jag med senare.

När jag vilat klart hade jag ett givande telefonsamtal med Dottern. Sen tog jag itu med det där sopsorteringseländet. Allt var så mycket enklare förr i tiden när allt kunde förpassas till samma påse i soptunnan utanför. Nu ska det läggas i separata påsar och köras till kontainestället i närheten och fösas ner i rätt kontainer genom ett minimalt hål. Jag bekänner direkt. Jag är kass på att göra det där ofta. Samlar soporna på altanen i påsar och låtsas att dom inte finns. Sorterar först när jag suckat mig till ett beslut att det måste iväg.
Väl framme vid raden av gröna kontainers upphör det aldrig att förvåna mig vad folk anser vara återvinningsbara förpackningar. Det faktum att grejen inte går genom det smala inkastet borde vara en hint, om den tydliga skylten inte är till hjälp.
Jag har seriöst sett en grill stående på metallkontainern, en pulka på plastkontainern och en trälåda på papperskonteinern. Och en hel del annat som inte med bästa fantasi kan klassas som föpackningar. Man borde ha bilddokumenterat allt vansinne. För folk är i det fallet slöare än mig. Jag sparar på skräpet hemma ett tag, men jag sorterar åtminstone rätt och stoppar ner det i rätt inkast. Det där är värre än slött, det är ignorant. Att inte orka köra sina grovsopor till återvinningscentralen utan lämpar av dem för någon annan ta ta reda på. När du väl fått in grejerna i bilen vore det väl inte jobbigare att köra dem till rätt ställe?

Jaja, det är måndag.

Digitalt?

Årets kalender är precis som de senaste årens kalendrar egenhändigt fixad i en helt tom och vacker bok. Jag ängnade halva hösten åt att rita in månad för månad, vecka för vecka i denna bok och har nu en sprillans kalender för detta år. Varje veckouppslag helt olikt det förra och med gott om klotterutrymme.
Jag är fortfarande ingen älskare av dgitala kalenderformat. Varken i mobilen eller datorn eller iPad. Oavsett hur smidigt det kan synkroniseras mellan grejerna.
Det slår inte känslan av att bläddra i en riktig kalender i pappersformat och skriva själv med penna.
Det är lika med böcker, jag läser visserligen ibland e-böcker i paddan men allra bäst trivs jag med en riktig bok i handen. Om jag nu ska läsa alltså. Ljudböcker är heller inget för mig. Jag kan läsa själv. Gillar inte att ha folk pratande i huvudet på mig genom hörlurarna. Känner mig instängd och utestängd samtidigt. Helst lyssnar jag bara på mina egna tankar eller fåglarna om jag tar en promenad och vill inte ha sällskap av en malande röst i huvudet. Poddar lyssnar jag inte heller på. Jisses vilket pladder. Folk pratar i munnen på varandra och försöker höras mest. Har problem med radio av samma anledning ibland och det är väldigt sällan jag slår på den hemma. Enbart i bilen, och jag stänger genast av eller byter kanal om det pladdras för mycket. Därför blir det inte heller av att jag ger mig i kast med sommarpratare och vinterpratatare på radion. Dom säger säkert en massa bra men jag orkar inte lyssna på dem.
Däremot är jag väldigt digital med allt skrivande, som jag helst gör via nåt dokumentliknande. Skriver visserligen lite dagbok för hand i kalendern men om jag ska tänka ut nån särskild text gör jag det bäst över tangenterna.
I en del av mitt jobb måste jag försöka bli kalenderdigital å det snaraste. Ska få hjälp med det i veckan men vet ärligt talat inte om det kommer att funka eller om jag måste ha nån egenskriven variant som komplement. Kan man lära sig sitta i denna ålder? Jag ska ta mig an en helt ny arbetsuppgift och den ska utföras helt digitalt. Med start i en kalender och vidare till digitala möten, en slags utbildning, som jag ska leda. Jag får hoppas på tålamod av den som ska försöka få mig att sitta fint i veckan. Och att jag hunnit samla ihop trådarna tills det är dags för det första utbildningstillfället. Tänk om jag rentav blir så digital att jag hittar min fina kalender oskriven vid rsslutet? ….. Näe! Det kommer inte att hända.
Men på jobbet måste det faktiskt bli så. Suck.

Lite av allt

Så här såg min torsdagskväll ut. Ett glas vin och en ny stickning i lugn och ro med teven i nåt lättsamt läge. Alltså med något som varken avhandlade den härjande pandemin eller den härjande avgående presidenten over there. De där två nyheterna är rätt överväldigande i alla kategorier just nu och inget jag orkar med i trivsam tröjstickning. Helst ville man sippa både pandemin och presidenten. Båda är hänsynslösa egoister helt enkelt. Nåt som historien kommer att se tillbaka på med fasa.

Vi blev med snö i veckan. Mycket snö och många minusgrader dessutom. Vinter liksom. Precis vad vi förväntar oss av januari egentligen. Jag har skottat en hel del redan och funderat över varför vi inte har nån snöslunga. Grannen matar på med sin så snön står som en kaskad runtomkring honom. Medan jag sliter med snösläden. Orättvist. Det är bra träning brukar en del träningsfolk påstå att snöskottning är. Nej, den är mest bara jobbig, skapar irritation och riskerar att skada ryggen.

I dagarna nådde vi vägs ände med den där blivande boken. Jippiii. Det innebär allt allt är skrivet, att de få som läst lämnat sina synpunkter och att vi diskuterat dessa. Och synpunkterna är nu också ändrade till något bättre, kanske inte alla, men de jag ansåg var berättigade.
Därmed är det dags att fundera över vilka förlag som kan ha intresse av denna berättelse. Som är allt annat än lättsam. Det blir nästa steg.

Min helg är en jobbhelg. Egentligen skulle jag ha jobbat redan i natt men har valt att ta bort den och är därmed ledig till söndag när jag ska jobba dygn. På det viset blir det faktiskt både ledig helg och jobbhelg. Inte så tokigt faktiskt. I mitt sinne är det just fredagen och lördagen som är det bästa av helgen. En trivsam fredagskväll med nåt gott att äta och en långsam lördagsmorgon med hela dagen framför sig är härligt. Visst är söndagen också en bra dag som jag gärna har ledig men det gör mig inte så mycket att jobba då. Hellre det än de andra två. Dessutom är det helgstämning även på jobbet, så det kan vara lite mysigt ändå.

Katterna släpar med svansarna här inne i detta snörika kallväder. Hela varelsen skriker av uttråkning när de hoppar upp i ännu ett fönster. Bara för att uptäcka att allt är kvar. Båda tvärvänder i dörren bara för att tjata om att vi ska öppna den igen en kvart senare. Ibland tar de som ett djupt andetag och springer ut ändå. Skakar tassarna och burrar upp pälsen. Gör vad de ska i nån skottad del av garageuppfarten och skyndar tillbaka mot trappan. Eller lyckas pulsa genom snön till altanen. Så nära husgrunden som det är möjligt. På altanen finns det varma sittplatser så att det går att vara ute en stund i alla fall. Men det är ingen av dem som har nån lust att vara ute på natten just nu. Ingen tjatar om uteliv vid fyrasnåret på morgonen heller. Skönt ändå. Det gör mig inget om det hålls kallt ett tag nu.

Januari har redan tagit sig hallvägs. Inget i den delen innebär någon ljusning av det så kallade rådande läget. Jo, vaccin pågår men innan det är stabilt är det fortfarande typ utförsbacke med allt dystrare siffror. Ju längre tiden går desto större mirakel att man klarat sig tycks det vara. Hoppas vi slipper snubbla över nåt målsnöre utan kan få ta oss an detta med vaccin i lugn och ro och därmed nya förhoppningar om någon slags lättnad i läget. Det riskerar att bli ett i allra högsta grad ett märkligt år igen. Utan allt det där vanliga. Kanske fram mot hösten kanske … säger dom. Folk har egentligen ledsnat för länge sen och det kan bli svårt att motivera till avsaknad av allt vanligt ännu en sommar. Nåja. Nu ska dysterkvist ta sig an en ledig fredag.

Nytt år igen

20210101
När tolvslaget ringdes in på tv i nyårsnatten gick vi ut med vårt bubbel och tittade på grannarnas fyrverkerier som glittrade över vårt hustak. Vi hade inga egna, har inte haft det på åratal. Grannarna har tillräckligt och jag tycker egentligen väldigt synd om alla djur när himlen sprakar och smäller. Kattgrabbarna höll vi inomhus för säkerhets skull. De är lite rädda för allt smällande och hade nog inget emot att få gömma sig inne medan vi gick ut. Konstig omväxling kanske de tyckte, när de släppte ut sina människor i natten.
En del grannar var också ute med sina champagneglas och vi skålade på avstånd och hade alla förhoppningar om ett bättre år där det kanske kan bli nån ordning på allt.

20210102

Årets andra dag satt vi i bilen för en tur och retur till Falun. Dottern skulle tillbaka till studentlägenheten efter sitt jullov och Maken och jag valde att skjutsa henne för att hon skulle slippa ta tåget. Jag roade mig i vanlig ordning med stickning hela vägen. Ett par varma ullsockor som jag påbörjade i väntan på det garn jag nyss beställt till ytterligare en tröja. Jag köpte ett sånt fantastiskt mönster alldeles i slutet av året och det ska bli det här nya årets första tröja. Bara garnet kommer nån gång. När vi släppt av Dottern och hennes packning utanför huset vände vi och åkte raka vägen hem igen. Inga stopp någonstans, bara direkt hem.

20210103

Årets tredje dag vaknade jag och insåg att julen var slut. Vi drack kaffe i skenet av granen och alla stjärnor men sen fick det vara nog. Allt åkte ner och julen städades ut ur huset som det brukar heta.
Jag är oftast inte riktigt så snabb med detta, väntar gärna till efter trettonhelgen. Men det var så lockande att få hänga upp nya gardiner i det nyrustade vardagsrummet. Som hittills bara varit juligt. Nu var det trevligt att få se det utan pynt och utan allt rött som hör min jul till.
Det blir alltid så mörkt när julbeslysningen åker ut men efter ett tag har man vant sig med den vanliga belysningen av smålampor. Vi har inte hunnit, eller ens brytt oss om att skaffa nya lampor ännu. Men nu kan vi börja fundera över vad vi ska ha för taklampa eller annat belysningsgrejs i detta rum.

20210104

Den fjärde dagen detta år vaknade vi med snö äntligen! Inga mängder, men tillräckligt för att det ska vara övervägande vitt. Jag tog en eftermiddagspromenad för att se allt detta nya vita. Det var lite smått som behövde handlas så jag gick till den lilla butiken som finns på närmast håll. Vi håller oss mest till den nu. Där är det aldrig nån trängsel och de har vad vi behöver. Jag gick vägen förbi sjön tillbaka hem. Där är det fint alla årstider.

20210105

Idag är det så typ helg igen. Trettondagsafton. Maken har jobbat halvdag och själv var jag ledig. Jobbar dock i morgon istället. Nu hänger vi i soffan med Katterna i trivsamt mys. I väntan på en leverans av hamburgare som vi nyss beställde. Kändes alldeles lagom idag.
Min julamaryllis hade ingen lust att blomma till jul. Kanske tyckte den att det redan fanns så mycket rött pynt. Desto trevligare att ha den nu.