Varje år så här innan brukar jag nattdrömma att jag missat att göra allt som skulle göras och står där typ dagen innan i nån slags panik över missade dagar. Allt julrelaterat är liksom ogjort och försent att ordna.
Varje år brukar flödet fyllas av folk som utropar sig klara med julen redan i början av november eller tidigare. Alltså att de redan har en hög med inslagna julklappar redo att levereras till tomten. Och att renskurade skafferier och frysar är fyllda av det som ska ätas under tre dagar i december. Jag tillhör ingen sån skara av förberedelse. Det blir jul ändå så att säga. Men jag brukar inte missa nåt heller.
När jag var barn skulle julen ställas iordning precis dagarna innan. Säkerligen hade mamma och pappa handlat den rimliga mängd julklappar som skulle utdelas i familjen i god tid (och hittat bra gömställen för dessa.) Mamma hade nog också slavat i köket i veckor innan men det minns jag inte så mycket av. Det jag minns mest är städningen.
Hur hon skurade och slet till sena kvällen den tjugoandra december. Allt skulle stå i skinande prakt den tjugotredje när min födelsedag inledde julfirandet. Det var städat in i minsta vrå. Alla taklampor var tända så huset badade i ljus och mattorna utslängda i snön utanför. Ja, det var alltid snö och kallt också! Och pappa var iväg och skaffade en gran.
Vi barn hjälpte säkert till med det mamma ordinerade åt oss. Typ att jag och Brorsan tjafsade om vem som skulle städa i vårt gemensamma rum. Han hade en taktik i att fösa över grejer till min halva av rummet. Det var en intensiv dag i vårt lilla hem.
Men stunden, när iskalla nyskakade och piskade mattor bars in och breddes ut över de skurade golven. Allt luktade nyskurat och juligt. Nåt tjockt glitter hängde i bågar över dörröppningarna. Med nån glittrig liten krans eller boll därtill. Julbonader och vepor uppnålade på väggen. Granen tändes och taklamporna släcktes och julen var insläppt! Jag kan till och med ha käkat en pepparkaka på den tiden. Och senare under natten bar nog tomtarna in paketen och föste in dem under granen. Det allra finaste var den lilla granen i Brorsans och mitt mödosamt städade rum. Med den färgglada slingan där varje liten lampa var täckt av en taggig plastgrej som skulle likna en bullig stjärna. Pappa eller mamma smög in i tidiga morgontimmar under hela julen och tände vår lilla gran så att vi alltid vaknade till den. Och sängarna var givetvis renbäddade när vi gick och lade oss den där kvällen när julen började.
Morgonen som anlände innehöll spänd förväntan eftersom det var min dag då. Släkten kom på kalas och för de flesta var julen iordningställd tack vare detta och alla kunde avslappnat njuta av kalasfikat och att det nu var jul.
Barndomsminnen alltså. De utelämnar säkerligen en hel del fakta.
Jag brukar inte hålla på så där själv. Jag fixar med julpynt redan innan första advent och det smyger in sig mer under månaden som pågår. Klapparna anländer via postens olika leveransalternativ och maten, ja det mesta kan köpas färdigt numera om man så vill. Jag har inte så många matmåsten till julbordet mer än sillen och laxen och kålrotslådan. Skinkan kommer först på nån slags sista placering egentligen.
Mina mardrömmar om att missa allt har hittills aldrig stämt in och även om det antagligen är någon slags stress som orsakar dessa känner jag inte av någon sån egentligen. Som sagt, jul blir det oavsett. Även i år 😀