Även om vi just nu bara översköljs av rapporterar om hur smittan sprids. Allt snabbare, når allt fler. Det här året kommer att markeras i historien med ett svart utropstecken. Mänskligheten manas att hålla avstånd till varandra och därmed försöka hålla oss ur vägen för nåt osynligt. Under tiden lever vi på, nästan som vanligt, men knappast opåverkade av det som händer runtomkring oss och som noteras i dystra siffror.
Då är det viktigt att fokusera på allt som inte är dystert!
Det finns massor att vara tacksam och nöjd för om fokus läggs på sånt! För min del är det kanske en del triviala saker. Men ändå!

*** Som att vakna en ledig fredag och veta att huset är helgstädat, mat finns i kylen och inget måste är noterat i kalendern.

*** Som en sakperson kan jag verkligen njuta av att nån har tillverkat fina saker som jag kan ha glädje av i mitt hem!

*** Och musiken! Tänk så mycket bra musik det finns! Vad vore vi utan den? Just nu är det en cd med finsk musik som snurrar mest här. Viikate heter gruppen och även om jag inte fattar texten är musiken fantastisk. Om och om igen mest.

*** Häromdagen hörde jag ett välbekant muller längs gatan. Sopbilen var på gång. Alltså tänk vilken samhällsservice! Visst betalar vi för den men ändå. Någon sätter sig i sin sopbil i tidig morgon. Åker gata upp och gata ner och ser till att mina sopor hamnar i återvinning. Jag bara kastar allt i respektive påse, en brun papperspåse för matavfall och en plastpåse för annat. Går ut med båda till den gröna och den bruna tunnan. Sen är mina bekymmer över. Det är fantastiskt.

*** Garnet, det där underbara materialet som löper mellan fingrarna och bildar ett plagg. Jag är aldrig så nöjd som när en ny påse garn finns hemma och ett nytt plagg ska påbörjas. Helst ska det vara ull, det är mitt allra bästa. Från fåren, till garnfabrikanterna, till garnbutikerna, till mig.

*** Jag har just ångat igenom ännu en omgång av Downton Abby. Alla sex säsonger och filmen som avslutning. Den serien får mig att må så bra och jag tröttnar aldrig. Kan den rätt väl nu och inväntar vissa scener, en del suveräna repliker. Fastnar i världen omkring dem. Miljön, kläder och smycken. Sättet man levde på. Och tänk så otroligt fint det är att människor blir skådespelare och regissörer och alla andra yrkeskategorier som behövs för att jag ska kunna sitta i soffan och njuta av en hel serie i denna klass.

Och visst finns det hur mycket mer som helst. Listan blir allt längre och i allt noggrannare detaljnivå ju mer man tänker.
Nu hjälps vi åt och håller i och håller ut och håller humöret uppe, så kanske vi kan få tillbaka en tillvaro utan utropstecken i historieläxan.