Sitter i trött godmorgonläge i köket med kaffemuggen. Som vanligt med bara nån liten lampa tänd trots det höstgrå utanför. Det är väldigt likt min favoritfärg novembergrå, även om det bara är oktober än. Mörkermänniska som jag är har jag också svårt med allt för skarpa lampor, speciellt på morgonen. Jag vill vakna långsamt, eller åtminstone varsamt. Inte kastas in i nån skarpt upplyst strålkastartillvaro. Alltså är takbelysning bannlyst en stund tills jag är redo för den.
Maken är raka motsatsen. Han kliver upp och trycker på varenda väggknapp så huset badar i ljus. Sen går jag och eftersläcker …
Nåja, idag är det jobbdag och han har åkt till jobbet redan innan jag klev upp. Att det är jobbdag även för mig tvingar mig snart att tända taklampan, åtminstone i köket. Kaffe går utmärkt att få till i skum belysning, men fixa nån frukost och leta någon slags matlåda görs bäst upplyst.
Jag har kontorsjobb på schemat idag, med ett litet möte först. Sen blir det en del datorhäng. Gråvädret ute kommer att bidra till lysrörsbelysning inne. Den allra värsta varianten av ljus. Och jag kommer att sitta där och titta på det grå utanför och bara längta. Till tjocktröjan och stövlarna och lövräfsan. Pulsa fram i gula och blöta löv och häva ner den i lövkorgen. Det längtar jag till redan nu. Efter en stillasittande dag på kontoret kommer att kännas riktigt bra att få ta sig an det senare.
Nej. Nu får jag rycka upp mig och tända nån lampa så jag blir klar. Ha en trivsam tisdag, vad den än må innehålla.