Veckans plock med bilder

Veckans grej: Ja eller redan för nån vecka sen anlände den faktiskt. Makens 3-d skrivare. Vad ska man nu med en dylik tingest göra? Den skriver ut saker. I plast. Mest onödiga saker … ja,ja han övar säger han … Den står där och surrar och lyser blått och lindar sitt snöre tills den inprogrammerade grejen växt fram. Ja, vad ska man säga? Kanske bäst att låta honom hållas.

Veckans ok! Ett tröjok alltså! Jag lade mig till med mitt favoritullgarn igen. Som jag längtat efter det! Hade köpt ett fint mönster på en tröja som heter Vintersol, redan i våras och det har bara legat och mognat under andra projekt i sommar. Men nu var det dags och jag grunnade över färger och skickade in en beställning. Gjorde klart lite annat först och så äntligen kunde jag lägga upp och sätta igång. Lite annat tillvägagångssätt på denna stickning. Först stickas nämligen oket, nerifrån och upp till halsringningen. Den turkosblå delen är tillfällig och ska nu rivas upp för att i samma maskor fortsätta sticka resten av tröjan, liksom uppifrån och ner. Jag är riktigt nöjd med färgvalet också, resten av tröjan blir svart men det tillkommer lite mönster i fållen och ärmsluten också. Känner redan att det blir en favorittröja i vinter.

Veckans bukett: Blev en höstig sådan inköpt idag. Orange och gul och liksom rejäl eftersom det egentligen är två buketter som jag slog ihop. Detta hus innehåller en massa vaser, vi gillar ju glasgrejer. Men när jag kommer hem med en bukett hamnar den i en gammal glasburk … Tja, ibland är det finast så.

Veckans väder: Har varit mestadels solig och höstfin. Jag har varit ute och andats lite skog och varje gång jag kommer iväg känner jag hur alltför sällan det ändå blir av och att jag måste skärpa mig. Men så fastnar jag i soffan igen. Speciellt på hösten trivs jag i skogen, i den tunga doften av blöt mossa och svalare temperaturer och inga mygg heller. Ja, det får nog bli lite oftare! (Och sen vet vi ändå hur det går)

Veckans mys: I dessa mörka kvällar (och tidiga mornar) Är det extra trivsamt med tända ljus. Vi lider ingen brist på vare sig ljuslyktor eller ljusstakar här heller. Ibland tänder jag så många runtom i huset att värmen bir olidlig. Men mysigt är det!

Veckans minsta: Jag fick i uppdrag att klä en tjugofemcentimeter stor/liten docka. Den ska bo på en förskola och behövde ha kläder för att kunna lekas med. Givetvis blev det stickat! Små, små liksom. Tröja, byxor, jacka, mössa och skor. Nu hoppas jag bara att allt passar också.

Veckans katter: Det är ändå tydligt att det är höst. De där två KattGrabbarna kommer allt oftare in och myser med oss i soffan. Både dagtid och på kvällarna. Är gärna med och lägger sig i min stickning och ska helst få plats i famnen. Väljer allt oftare att vara inne på natten också. Även om båda stortrivs med sitt vinterhotell på altanen.

Ja, nu rustar vi oss allt för kallare tider, både vi och Katterna. Själv har jag skaffat både nya kängor och ny kappa. Och därtill ny tröja så småningom. Jag gillar när det blåser in kallare vindar. Får liksom andas ut och lite lugn efter en varm sommar. Det är härligt med årstider. Jag vet att jag kommer vara sjukt less på snön innan april är över nästa år. Men nu kan det kännas lite mysigt och välkommet. Fast inte riktigt än … jag vill helst få ha mitt gråa november ifred.

Att hantera en ledig fredag

Jo, för en sån är det idag.
Ack så tidigt den startade. Lilla visaren var på fyra, jag var för trött för att notera placeringen av den andra. Eller ja, klockan i natten har inga visare, bara röda siffror i takets mörker. Men fyra nånting likaväl. En katt väckte mig och lade sig ner intill mitt huvud. Högljutt spinnande och jag somnade om. En stund senare vaknade jag igen och vände på mig för att somna vidare. Katten följde efter, vägrade få sig ryggen tillvänd och lade sig någonstans vid mina ben istället. Men inte länge. En stund senare hoppade han ner och i det läget tog sömnen slut för min del. Klockan sa då fem noll fem. Och jag visste, att inom vilken stund som helst skulle ett tjatigt MJauuuu komma. Jodå. Fem minuter tog det. Han kom dock tillbaka upp i sängen och höll ut tills Makens klocka ringde tjugo minuter senare. Jag var en minuträknare hela den stunden. Rullade sedan förnöjt in mig i täcket när de lämnade sovrummet, men alltför pigg för att somna om ändå.
Och tur var äl det, för snart anlände nästa katt, efter att ha blivit insläppt efter sin utenatt. Han drygade runt mig ett tag och någon sovmorgon skulle det inte bli denna fredag. Ironiskt nog gick kattskrället efter den insikten och när jag hörde Maken slå igen ytterdörren däruppe låg jag och funderade på om det var värt att försöka sova lite till … Det är då jag hör hur det stampar i trappan och den första nattmarodören är insläppt igen och missnöjd med det. Jag ger upp. Kliver ur sängen, går upp och släpper ut.
Sen sätter jag på kaffe, tänder många ljus och slår igång en HarryPotter film. (Ja, jag älskar dem, kan se dem om och om igen) Inte så tokig morgon trots allt. Fortfarande mörkt ute och såna mornar gillar jag. Vakna långsamt, inga lampor, bara ljus och en bra film. Jo, en liten lampa, så att jag ser stickningen såklart.
Efter mysmorgon, filmen, dusch och en snabb lunch åker jag till stan. Där köper jag en ny höst/vinter kappa och en flaska favoritwhisky. Så kan det bli!
På hemvägen handlar jag mat och sen hem.
Efter ett varv med dammsugaren blir det slappläge i soffan och nu har vi ätit och slappar vidare.
Nu är det fredagskväll och helgen är ledig och ja, allt är fint.

När hösten är här

Den stora lönnen blir lysande gul när hösten kommer och börjar snart skaka av sig pälsen. Det är rejält med löv kvar i grenarna, även om det mesta ligger på backen. Jag ser dem, samlar kraft till att en dag ta itu med det hela.

Att räfsa löv. Det är trivsamt mest i sinnet. Jag tänker mig alltid en krisp höstdag, helst lite mulet. Man kliver i stövlarna med raggsocksklädda fötter. Tar på sig en varm egenhändigt stickad ulltröja. En sjal kanske. Och går ut och räfsar ihop alla löv innan man rödkindad och uppfriskad går in och kokar en kopp kaffe. Nöjd över sitt värv.
Näe. Så är det inte. Efter tio minuter är jag redan less. Inte bara på räfsandet i sig utan på att få undan högarna också. Ösa alla löv i tunnan är minst lika jobbigt. Dessutom är jag snabbt irriterande varm i ulltröjan och sjalen. Det är då jag släpper räfsan och börjar med annat … Knäpper upp koftan och drar loss sjalen, går runt och tittar på diverse. Konstaterar att klockrankan vid friggeboden ska ställa till med blomning. Jo, hösten har varit varm. Den blommar alltid sent, om alls här uppe men inte fullt så här sent. Men jag gillar dess växtsätt mest och blomningen är en bonus. Får se om den hinner slå ut all knoppar innan det fryser på.
Sen samlar jag på mig en massa fint växtmaterial. Lindar rosor av lönnlöven och klipper ner lite fina kvistar och ställer mig vid planteringsbordet och binder en krans av alltihop.


Det däremot, är precis så tivsamt som det låter i stövlarna och ulltröjan. Den här gången blev det en höstkrans där alla de där fina löven gemensamt får pryda ytterdörren ett tag. Tills det blir dags för vintrigare kransvariant.
Inte finns det nån lust att räfsa nu heller. Istället finns det annat man kan roa sig med tillsammans med alla de där höstlöven. Plocka de finaste och ställa sig vid något slags underlag och lägga en mandala.


Den här gången hamnade mandalan på ett smutsigt bord som egentligen skulle torkas rent och vikas undan för vintern. Mandalapyssel med höstlöv är inget man ägnar sig åt en blåsig dag. Men om det är vindstilla är det en bra syssla för det där sinnet. Att koncentrera sig på något helt flyktigt en stund. Försiktigt placera löven i ett tilltalande mönster kräver koncentration och närvaro. Ett tillfälligt konstverk. Nästa gång jag kommer ut har de blåst bort hela mandalan. Jahapp. Sen då?
Tja. Sen det väl bara att ta tag i räfsandet en stund igen.

Godmorgon tisdag

Sitter i trött godmorgonläge i köket med kaffemuggen. Som vanligt med bara nån liten lampa tänd trots det höstgrå utanför. Det är väldigt likt min favoritfärg novembergrå, även om det bara är oktober än. Mörkermänniska som jag är har jag också svårt med allt för skarpa lampor, speciellt på morgonen. Jag vill vakna långsamt, eller åtminstone varsamt. Inte kastas in i nån skarpt upplyst strålkastartillvaro. Alltså är takbelysning bannlyst en stund tills jag är redo för den.
Maken är raka motsatsen. Han kliver upp och trycker på varenda väggknapp så huset badar i ljus. Sen går jag och eftersläcker …
Nåja, idag är det jobbdag och han har åkt till jobbet redan innan jag klev upp. Att det är jobbdag även för mig tvingar mig snart att tända taklampan, åtminstone i köket. Kaffe går utmärkt att få till i skum belysning, men fixa nån frukost och leta någon slags matlåda görs bäst upplyst.
Jag har kontorsjobb på schemat idag, med ett litet möte först. Sen blir det en del datorhäng. Gråvädret ute kommer att bidra till lysrörsbelysning inne. Den allra värsta varianten av ljus. Och jag kommer att sitta där och titta på det grå utanför och bara längta. Till tjocktröjan och stövlarna och lövräfsan. Pulsa fram i gula och blöta löv och häva ner den i lövkorgen. Det längtar jag till redan nu. Efter en stillasittande dag på kontoret kommer att kännas riktigt bra att få ta sig an det senare.
Nej. Nu får jag rycka upp mig och tända nån lampa så jag blir klar. Ha en trivsam tisdag, vad den än må innehålla.