Därför gick jag ut häromkvällen för att gå omkring i dimman och liksom ta in den i sinnet. Dimma har en förmåga att göra mig glad och lätt. Även sommar eller vintertid såklart men på hösten är den bäst! Ännu är det rätt så grönt överallt. Jag längtar mest till när löven börjat skifta färg och ramlat av sina grenar. Ligger i gula och blöta sjok på marken. Då. När mossan blivit djupgrön och trädens stammar mörkt bruna. Allt fylls av mustiga och mörka färger ihop med den grå dimmiga himlen. Då får jag inte nog. Jag travar omkring med dimfukt i håret och immiga glasögon och fyller mobilminnet med bild efter bild. Den ena finare än den andra. Så fantastiskt vackert! Full av livslust kommer jag in och drar på raggsockorns och tänder några ljus. Längtar redan efter nästa ljuvligt dimmiga dag. Längtar efter november och hoppas den får vara snöfri och grå.