Efter en del överväganden under eftermiddagen kom regnet tillslut igång.
Ett sånt stillsamt sommarregn som varken öser eller smattrar. Det bara drippar och droppar små försiktiga steg på altantaket och strilar sakta ner i regnvattentunnan. Jag hör att den redan är full och rinner över.
Vi har suttit på altanen hela eftermiddagen eftersom temperaturen varit behaglig. Var och en med sitt. Maken bygger nåt nytt lego som kom med posten. Jag sitter med Texten. Varsitt glas med den finska sommardrycken som jag bara är sugen på under semestern och som äntligen kan köpas här i sin ljusblå burk också. Longdrinken (lonkero) gin och tonic typ. Svalkande och god. Alltför fort är glaset tomt.
Ljuset slår lite magiskt genom molnen. Som om solen vill påminna oss om att den är där bakom och blandar sitt sken med molnens grå. Något slags rosa skimmer tar över. Fast allt ändå bara är grått.
Sommarkväll. Semesterkväll. Vardagskväll. Och helt ledig. Det är magi i sig.
Och jag tänder ljusen i lampkronan. I alla fall dem i alla hängande ljuslyktor jag belamrat dess armar med. Kanske själva ljusen senare om vi sitter kvar. Temperaturen har antagit regnets lite svalare art och jag hänger en värmande sjal om axlarna. Får Katten i famnen. Högläser lite för Maken för att känna efter om Texten håller.
Det gör den antagligen, eftersom han sänker ljudet på stereon och lägger ifrån sig mobilen tills jag läst klart.
Men så ropar grannen. Maken hastar över till det där garaget intill. För där ska byggas ihop någon slags bil som kom posten till småkillarna där tidigare. Sånt kan Maken inte motstå. Småkillarna själva har redan övergivit garaget för studsmattan. Låter Pappan och konstiga Grannen bygga ihop det där, vad det nu ska bli. Jag hör ivern i dem båda genom de öppna garagedörrarna.
Själv slår jag ihop Texten för idag. Häller upp en trivsam whisky och slår mig ner och kurar skymning en stund. Medan regnet droppar vidare på taket.