En sån dag …

Är det idag. En sån dag när jag tycker extra mycket illa om det där viruset. En liten Plutt fyller ett år i dag och i vanliga fall hade GammelFaster varit där med paket och fått gratulera ordentligt.
Har inte träffat familjen neröver sen julen. Alltså mamma och bror med alla hans familjemedlemmar. Och den där lilla Plutten har vi bara kunnat följa via nätet och det hemliga Instagramkonto där vi åtminstone kan se honom lite då och då. Men i hans lilla värld finns inte vi. Han har inte träffat oss speciellt ofta och mer än ett halvår sen sist är lång tid. Självklart hade jag velat vara med om hans ett-årsdag. Kom mig inte ens för att skicka ett paket som jag hade tänkt för att det kändes s trist att inte kunna åka. Han får vänta. Men GammelFaster har planerat vad han ska få, och därtill stickat en liten tröja som bara behöver kompletteras med ett par knappar för att bli klar.
Faktum är att hans föräldrar gifter sig om nån vecka. Då får det faktiskt vara så att Faster åker! Faster vill absolut se sin Brorson vid altaret (i synnerhet eftersom Bror åkte och gifte sig i smyg för många år sen, så systeryster inte fick vara med.) Brorsonen hade nog tänkt sig ett helt annat slags bröllop. Detta har bantats ner, både i antal gäster och i övrig planering. Det som kvarstår är det närmaste folket och en vigsel. Ingen fest kan hållas. Men denna vigsel vill jag vara med på, med näsduk och allt! Givetvis förutsatt att jag är frisk.
Att åka på den innebär också övernattning, det är för långt för tur och retur. Men det ska vi försöka lösa på bästa sätt. Jag och Dottern är de enda som åker härifrån. I egen bil och vi stannar ingenstans längs vägenom vi inte måste. Dottern ska också föreviga brudpar och vigsel såklart. Nåja, hur det nu än är med det, så hade det varit trevligt med ett litet ettårskalas också. Men vi har fått se hjärtevärmande bilder på världens gladaste lilla kille i alla fall. Och jag gissar att fler bilder kommer när dagen är slut eller i morgon. Då kan vi få lite kalaskänsla i alla fall.

I övrigt får vi glädja oss åt det som är istället för att gräma oss över det som inte är.

  • Vi fick en stunds trevligt sällskap runt köksbordet när en god vän kom på besök med sin son. Fika och glatt prat är inte att förakta.
  • Dessutom kom grannen med sin lilla lastbil och vi fick hjälp att köra bort en massa skräp som jag städat ur friggan häromdan.
  • Solen skiner mellan regnskurarna. Lite trivsamt med regn också.
  • Stickningen är trevlig, Dotterns långkofta jobbar på.
  • Texten jobbar också på och jag är lite smått nöjd över den.
  • Det finns mer Luktärter att plocka.
  • Kvällens middag är förberedd, jag fixade precis en coleslaw och till den blir det diverse plock.
  • Jag har lakrits kvar.
  • Och ett gott rött vin i glaset och det är skön temperatur, även om den är på den svalare sidan, och jag sitter på min fina altan, bland alla blommor och bara njuter av att det är så himla otroligt härligt att vara ledig.

Tja … vad är väl en bal på slottet? Näe, det finns mycket att glädjas åt även om det där ettårskalaset fortfarande skaver. När han fyller två ska jag banne mig vara där!

En reaktion på ”En sån dag …

  1. Ja det är så förargligt ibland att man skulle vilja skrika- men det det hjälper ju inget det heller! Just nu skulle vi egentligen vara hemma i Hemhemma staden. Vi hade inte hunnit boka biljetter när allt började i mars, men Maken åtnjuter sina 2 lediga veckor just nu…. Roligt att ni kan åka på bröllop i all fall! Man måste se på det positiva, annars orkar man inte! Kram! 🤗

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.