Har jag sagt att jag har semester?

Det är sannerligen en alldeles speciell känsla att kliva ut från nattpasset en sommarmorgon och ha enbart semester för medvetandet som jag gjorde i lördags. Jag ska få vara ledig i hela fem veckor och det innebär framförallt fem veckor av lediga nätter att få sova hemma i egen säng.
Vi har inga planer för vad semestern måste innehålla. Och det har inget med virusläget att göra. Vi hade gjort lika ändå och har haft många likadana semestrar genom åren. Såna bara vara dagar som verkligen är utvilande och avslappnande.
Det har gjorts stor affär av detta med semester på hemorten eller semester inom landet i år. Som om semester är synonymt med att resa utomlands. Och behöver döpas om ifall man inte kan göra det, utan måste (med betoning av negativ art) vara hemma. Hemester eller svemester är tydligen alternativen när semestern blir tråkigt hemmaförlagd eller hemlandsförlagd. Jag fattar inte grejen, jag har väl semester oavsett? Semester från jobbet och var jag väljer att tillbringa den påverkar inte själva saken. Det är semester ändå!
Man får i och för sig alltid frågan, alla år. Vad ska ni göra på semestern? Och när jag svarar ingenting brukar alltid nåt ögonbryn reagera. Likaväl som jag blir utmattad i sinnet bara av att höra somligas späckade planering där knappt en enda dag landar på hemma.

Vi börjar dagen med kaffe i vanlig ordning. Om det vore sommarvärme skulle vi dricka kaffe ute, men eftersom det är en kall sommar just nu dricker vi kaffet inne. Det händer sig under denna kaffestund att en och annnan plan läggs för dagen. Eller inte. Ibland en gemensam, ibland en var för sig plan. Det blir lite som det faller sig helt enkelt. Och det är just det jag är ute efter. Känslan av all tid i världen och jag kan göra vad jag vill, när jag vill eller lika gärna göra inget alls. Bara vara är en alldeles bortglömd aktivitet som jag kan marknadsföra lite extra. Jag kan ägna en hel dag åt sånt om jag känner för det och då bryr jag mig inte ett dugg om det finns ett antal hushållssysslor att ta sig an. Dom får vänta. Jag vill bara vara just nu.

Just det, det är semester!