Gårdagens pärl-bröllopsdag firade jag mestadels alldeles för mig själv. Maken var på jobbet. Jag såsade på i trädgården och med lite av varje inne. Bjöd mig själv på en lättare lunch med en god jordgubbsdesert.
Vi åkte till stan sen, när Maken slutat jobbet. För att få lite mat som någon annan lagat.
Det var kö utanför restaurangen när vi kom. Innan öppning. Det brukar i regel vara det och vi hade en backupplan, men eftersom det var bara fem minuters väntan ställde vi oss ändå där.
Fick ett bra bord ganska snabbt och eftersom vi varit där förr valde vi snabbt vad vi ville äta och var också bland de första som fick in maten. Det var tur.
Detta ett populärt ställe att ta med sig barnen på. Inredningen är lite knasig med ett slags cowboytema. Lite ruff, ska se ut som en saloon från nån westernfilm. Udda möbler, grova sådana. Diverse galen dekor och med en massa grejer hängade i taket. Bland annat julpynt året om. Och man får jordnötter att sitta och skala medan man väntar. Dessa hävs ut direkt på de grova borden och skalen sopas ner på golvet. Personalen är klädda i cowboyhatt och övrig sådan klädsel. Tjejerna i nån slags cancan klänningar. Maten serveras på stora brickor eller uppläggningsfat med en massa små pytsar med olika tillbehör. Gott är det.
Nåja, barnfamiljer var det också gott om. Givetvis ska man ta med sig barnen på restaurang, det säger jag inget om. Vi besökte också ofta det här stället under Dotterns uppväxt. Men man kanske borde låta bli att ta med de allra minsta, eller åtminstone lära dem hur man gör. Att man sitter vid sitt bord och att man inte skriker och härjar. Så att andra gäster kan få njuta av sin mat och eget sällskap. Nu kändes det som att vi käkade på något lekland.
Det bars omkring på barn som skulle kolla på grejerna i taket. Nån lekte tittut med sin unge som skrattskrek sig igenom min måltid. Det sprangs omkring och skreks och härjades mest hela tiden och till viss del initierat av föräldrarna galet nog.
Det finns många knep för att få barn att sitta stilla och hyfsat lugna vid sådana tillfällen. Ta med nån grej! Nåt de inte sett förr eller papper och penna och rita tillsammans eller ge dem åtminstone nåt att titta på i mobilen. Sen när maten kommer in brukar det ändå bli lugnt. Om inte föräldrarna också är stressade och rädda att ungarna ska bete sig tokigt. Det är rena grogrunden för att ungarna ska betet sig tokigt. Men den där familjen var helt oförberedd och verkade inte ha nån som helst tanke på att andra gäster inte ville vare sig höra eller se dem leka på restaurangen. Och jag fick lust att gå fram och väsa ilsket. Eller peka tydligt på den exemplariska familj som satt längre bort med lugna stillasittande barn och hade trevligt. Men jag stressade mig tillslut genom maten så vi kunde komma därifrån. Nåt direkt njutbart läge infann sig inte.

Men ändå, vad gjorde väl det … för vi hade fått nåt nytt att fira alldeles före!

Innan vi hann så långt som till restaurangen ringde nämligen Dottern. Jag hörde redan på inandningen vad hon tänkte skrika i mitt öra.
Precis den meningen kom en knapp sekund senare. ”JAG KOM IN!” Glädjen i det skriket kom sig av att beskedet vi inväntat med spänning äntligen fanns. Hon hade kommit in på utbildningen!
Dottern tänker byta bana. Fotograflivet innebär alltför mycket resande och alltför mycket jagande efter kunder. Nu har hon jobbat med blomster i ett år för att pausa och fundera. Kom tillbaka till ett yrke som lockat redan när hon gick sin första fotografutbildning för några år sedan.
Jag åkte med henne på ett öppethusbesök på skolan tidigt i vårvintras och sen gjorde hon sin ansökan med arbetsprover och övrigt under våren. Endast fjorton stycken tas in och Dottern blev alltså en av dem!
Nu ska hon lära sig 3D-animering och förhoppningsvis bli speldesiger om ett par år. Den branschen bara växer och det finns stora chanser till en bra anställning. Praktiken görs på nåt av de svenska bolag som finns inom spelutveckling och de brukar tydligen snappa åt sig eleverna redan då. Skolan hade en hög procent elever som fått anställning direkt efter sin utbildning berättade man på det öppna huset.
Fotografkunskaperna kommer att vara till nytta även på detta område såklart.
Det blir till att tågpendla eftersom skolan ligger ungefär en och en halvtimme härifrån, men det kommer säkert att gå bra.

Två leende föräldrar mottog detta skrik. Det är en välsignelse i livet när ens barn är lyckliga.