Ge mig en ny sekatör och jag …

… klipper ner allt jag ser. Nja, jag överdriver. Lite.
Jag fick en ny fin sekatör av märke finsk i morsdagspresent. Jovisst hade jag sekatörer. Till och med fem i varierande storlek. Men bara dåliga, billigt skit, slöa, rostiga, kassa och ovårdade. Utan kännbar klippförmåga. Det är klippa dom ska. Inte tugga. Klippa.
Dottern dömde ut dem med plantskoleögat. Kom sen med ny och fin och slipad i present.
Som jag har klippt! Jag har kapat grenar i granen. Jag har kapat grenar i cypressen. Jag har kapat och klippt och går med vakande klippblick hela tiden. Är inte den där grenen väl lång? Borde inte det där vissna klippas ner? Och så där håller jag på.
I går tog jag med mig trimmern ut. För att slå ner lite eftersläpat högt gräs. När det var gjort blev det helt uppenbart att vildrosen inttill behövde styras upp. Jo. Verkligen! Jag hämtar sekatören. Började med en del små torra och döda grenar. Men klippte snart även en del andra grenar också. Formade liksom om och fräschade upp. Backade förnöjt och åsåg resultatet. Mycket bra, det blev ett tjusigt svep i busken. Men, i ögonvrån såg jag även en annan dylik vildros. Båda dessa är av den typen ros man skan se i alla dikeskanter. Små enkla rosa rosor som bildar nypon när de blommat klart. Grenarna är långa, svepande och böljande. Bildar en ganska kal stomme nertill med ett utsvept buskage upptill. Jag har tre. Två har anlänt av sig själva och den tredje kommer sig av en lössläppt ympad rabattros. Låter man sånt ske står man snart där med endast vildrosen kvar. Har glömt hur rabattrosen såg ut för länge sen. Men jag gillar dessa vilda med sitt ymniga växtsätt och deras blyga rosor i försommarblomningen. Låter dem med glädje svepa på.
Men ungefär vartannat år behöver de faktiskt glesas ur, snyggas till, klippas ur, styras upp. Nu gick jag med raska stövelkliv bort till den andra också, som är den största av dessa rosbuskar. Taggarna är livsfarliga. Långa och vassa. Det gäller att ha koll och fokus. Jag klippte, sågade de allra grövsta grenarna. Hade snart en större hög bakom mig än rosen själv erbjöd. Men snart hade jag fått ur allt trassligt, skadat, dött, torrt och tråkigt. Nya grenar får ljus och kan svepa vidare. Den kommer att vara en skönhet nästa vår. Nu blev det aningen glest in mot grannen, men det täpper snart till igen.
Sekatören pustar ut, behöver också putsas lite med nåt lämpligt. Den hittade nämligen även ett antal sniglar att dela på. Nu är också trädgårdstunnan fylld igen iför morgondagens tömning.

Dessutom har jag nu än en gång städat på altanen så att den är så där fantastiskt trivsam igen och sitter och inväntar Brorsan och Svägerskan i Bo-Bilen. Det blir en till natt här innan de tar med sig sin dotter och åker tillbaka hem i morgon.

Kurar skymning i regnet

Efter en del överväganden under eftermiddagen kom regnet tillslut igång.
Ett sånt stillsamt sommarregn som varken öser eller smattrar. Det bara drippar och droppar små försiktiga steg på altantaket och strilar sakta ner i regnvattentunnan. Jag hör att den redan är full och rinner över.
Vi har suttit på altanen hela eftermiddagen eftersom temperaturen varit behaglig. Var och en med sitt. Maken bygger nåt nytt lego som kom med posten. Jag sitter med Texten. Varsitt glas med den finska sommardrycken som jag bara är sugen på under semestern och som äntligen kan köpas här i sin ljusblå burk också. Longdrinken (lonkero) gin och tonic typ. Svalkande och god. Alltför fort är glaset tomt.
Ljuset slår lite magiskt genom molnen. Som om solen vill påminna oss om att den är där bakom och blandar sitt sken med molnens grå. Något slags rosa skimmer tar över. Fast allt ändå bara är grått.
Sommarkväll. Semesterkväll. Vardagskväll. Och helt ledig. Det är magi i sig.
Och jag tänder ljusen i lampkronan. I alla fall dem i alla hängande ljuslyktor jag belamrat dess armar med. Kanske själva ljusen senare om vi sitter kvar. Temperaturen har antagit regnets lite svalare art och jag hänger en värmande sjal om axlarna. Får Katten i famnen. Högläser lite för Maken för att känna efter om Texten håller.
Det gör den antagligen, eftersom han sänker ljudet på stereon och lägger ifrån sig mobilen tills jag läst klart.
Men så ropar grannen. Maken hastar över till det där garaget intill. För där ska byggas ihop någon slags bil som kom posten till småkillarna där tidigare. Sånt kan Maken inte motstå. Småkillarna själva har redan övergivit garaget för studsmattan. Låter Pappan och konstiga Grannen bygga ihop det där, vad det nu ska bli. Jag hör ivern i dem båda genom de öppna garagedörrarna.
Själv slår jag ihop Texten för idag. Häller upp en trivsam whisky och slår mig ner och kurar skymning en stund. Medan regnet droppar vidare på taket.

Angenämt besök

Det blev det i lördags. Brorsan, Svägerskan och BrorsDottern och därtill Liten Hund hade satt sig i blåa Bo-Bilen och kört sig upp genom landet. Själv satte jag mig i egen bil och åkte för att mötte upp dem i en Nationalpark en bit inåt landet. Jag kom först och tog en liten egen sväng innan jag satte mig och inväntade gänget.När de parkerat hittade vi ett trevligt bord med utsikt över älven där vi åt medhavd lunch. Sen valde vi ut en vandringsled och gick iväg. Det här är i regel ett myggrikt område men det har bekämpats på bra och inte en enda mygg besvärade oss. Tidigare har folk knappt kunnat vistas ute där utan mygghatt och heltäckande plagg. Leden gick delvis längs med nedre Dalälven och sedan en del i skogen. Vädret var soligt och alldeles lagom varmt och det var väldigt fina vyer.När allt speglar sig i vattnet är det svårt att låta bli att ta fina bilder. Förr bar jag alltid omkring på en tung kamera. Nu blir det bara mobilbilder. Det är egentligen synd, eftersom bildkvalitén blir därefter. Men så ser det ut numera. Mobilen är betydligt lättare att bära på. Vi är likadana allihop och det blir många stopp för att ta en bild eller fler som sedan hamnar på Instagram.Lilla hunden hänger på, oftast långt före oss andra i sitt långa koppel. När det blir för långt mellanrum stannar han och väntar. Men han gillar också vatten och vill ner till kanten och plaska runt och dricka lite här och var.
När vi kände oss nöjda satte vi oss i varsin bil och åkte hem till oss och vilade efter vandringen. Jag lagade ungsbakad ört-lax med smörslungad förskpotatis som vi njöt av med lite Bubbel till. Dottern tog med sig sin kusin på egna äventyr och Katterna höll sig på avstånd från den besökande Lilla Hunden. Otrevligt att få hem en hund mitt i allt är deras åsikt om saken. Hunden får finna sig i att mestadels vara kopplad här också så att han inte hinner ta sig an nån av katterna i ett vilt språng som ingen hinner stoppa.
Igår morse åt vi lite frukost och sedan bar det ut på en vandringstur i ett naturreservat vid havet. (Ja, inte Maken såklart. Han skjutsade runt på döttrar istället.)
Vi andra gick längs en lång udde där havet finns på båda sidor om tills udden tar slut och havet finns mitt framför. Det är ett ställe jag ofta besöker. En trivsam vandring och ett vackert ställe.

Det blev en del bilder därifrån också. Ingen matsäck hade vi tagit med och ångrade det lite, önskade att vi åtminstone fått med oss kaffe. Det hade smakat bra där på nån av stränderna. Men nu var vi tomhänta. Nöjde oss med havet och vyerna och blommorna och allt annat. Det finns också mängder med väldigt fina stenar som det lockar till att plocka med sig av. Men ingen följde med hem. Man får faktiskt inte plocka med sig naturen hem från ett naturreservat. Vi nöjde oss med att titta på dem.Nu har vi efter ytterligare en frukost huset tomt igen. Lilla Hunden fått med sig Husse och Matte i Bo-Bilen och åkt väg på vidare äventyr nån dag. Jag vet inte var de hamnar. Med egen Bo-Bil kan man hamna var som helst. De har byggt den själva utifrån en van som tjänat som nån slags arbetsbil. Rivit ur den inredning som var och byggt in säng, förvaring, kök, sittplats och hundplats. Allt är med, och de kan åka precis vart de vill. Hitta trivsamma kvällsplatser mitt i naturen. Laga sin middag vid nån trevlig sjö och vakna till frukost vid den samma. Det är supermysigt inne i bilen och jag skulle inte ha nåt emot att bo i den ett tag.
Katterna har nu återtagit huset och alla minnen efter nån hund på besök är borta. BrorsDottern fick vi behålla, hon stannar ett par dagar men hon och Dottern har givetvis egna planer. Vi får väl kanske bidra med lite mat gissar jag. Tills föräldrarna har bobilat klart och hämtar upp henne igen på väg hemåt.
Hur som helst var det härligt att få träffa dem igen, det var väldigt länge sen sist. Allt på grund av ett jäkla virus. Det var också härligt att komma iväg ut på en vandringsled igen. Jag har varit alldeles för slö denna säsong och knappt kommit ut i skogen alls. Kanske jag kan försöka bättra mig på den punkten? Vi får väl se.

Det blev rosor

Nåt slags övermod tycks ha drabbat mig! Jag vet ju sen länge att rosor (utom de ymniga buskrosorna vid rönnen och några vildrosor) inte är helt kompatibla med denna trädgård. Varför vet jag inte. Jag har jordförbättrat och beskurit och fjäskat så till den milda grad och ändå växer de rosor jag har synnerligen klent. I det närmaste knappt inte alls. Klena små spret som borde grävas fram och kastas på sophögen. Och jag har grävt fram, flyttat på och bäddat om. Till ingen nytta.
Intill paviljongen sattes för en evighet sedan en klängros. Den klängde knappt alls. År efter år bara småklängde den så jäkla mesigt. Fast den är en Flammentanz och sägs vara närmast ett ogräs som vem som helst lyckas med. Inte jag uppenbarligen. För ett par år sen, kanske till och med tre år sedan gav jag upp. Jag grävde, hackade och knipsade i det lilla som återstod av denna ros. Hela roten gick inte att dra upp men jag kapade så långt ner det gick och täckte sedan över den odlingslådan med lock. Ställde krukor av annat på istället för att gräva ner nåt mer.
I våras fick jag plötsligt syn på en stängel som var märkligt rosliknande och som hade letat sig ut genom en liten öppning i detta lock. Jajjamen. Rosen! Nu är den meterhög och blommar. Är det sån hårdhänt behandling de vill ha?
I en annan rabatt försökte jag fixa en rosenrabatt för nåt år sen. Jodå, två av rosorna är trivsamt återkommande. Ingrid Bergman och Leonardo Da Vinchi kämpar på och blommar varje år. De övriga inte så mycket. En klätterros i andra ändan har varit rätt småaktig tycker jag. Och ett par buskrosor som jag satte utanför denna rabatt som nån slags inramning gjorde ingen nytta alls. Och i en portal en bit bort var det rent av minirosor istället för meterhöga klättrande sjok.
Men så i år. Förutom detta vidunder under locket. Klätterrosen tog plötsligt fart, blommat så ymnigt i år att jag stod under och häpnade. De där två miniatyrklättrarna hade jag flytat för nåt år sen och de växer visserligen sakta och är fortfarande små, men de ser friska och fina ut och den ena blommar vilken dag som helst. Den kvarvarande buskrosen likaså. Den andra har jag dumpat.
Så ja, nån slags övermod har tagit mig när det gäller rosor. För jag köpte en ny Flammentanz som jag gjorde plats för utanför altanhörnet. Den har både växt rejält och blommat sen plantering. Idag medan jag rensade runt kändisrosorna fick jag ett svårstoppat ryck. Det tog mig raka vägen till blomsterbutiken och jag gav mig inte innan jag valt ut två nya rosor. Det fanns redigt med plats för dem i nämnda rosrabatt. Där är de nu konstfärdigt nergrävda med rosjord och förmaningar (hot rentav) om att växa.
Jag som aldrig mer skulle köpa en enda ros till denna trädgård. Har plötsligt skaffat tre nya hittills i år. Och säsongen är inte slut än. Växtrean har inte ens börjat …

En sån dag …

Är det idag. En sån dag när jag tycker extra mycket illa om det där viruset. En liten Plutt fyller ett år i dag och i vanliga fall hade GammelFaster varit där med paket och fått gratulera ordentligt.
Har inte träffat familjen neröver sen julen. Alltså mamma och bror med alla hans familjemedlemmar. Och den där lilla Plutten har vi bara kunnat följa via nätet och det hemliga Instagramkonto där vi åtminstone kan se honom lite då och då. Men i hans lilla värld finns inte vi. Han har inte träffat oss speciellt ofta och mer än ett halvår sen sist är lång tid. Självklart hade jag velat vara med om hans ett-årsdag. Kom mig inte ens för att skicka ett paket som jag hade tänkt för att det kändes s trist att inte kunna åka. Han får vänta. Men GammelFaster har planerat vad han ska få, och därtill stickat en liten tröja som bara behöver kompletteras med ett par knappar för att bli klar.
Faktum är att hans föräldrar gifter sig om nån vecka. Då får det faktiskt vara så att Faster åker! Faster vill absolut se sin Brorson vid altaret (i synnerhet eftersom Bror åkte och gifte sig i smyg för många år sen, så systeryster inte fick vara med.) Brorsonen hade nog tänkt sig ett helt annat slags bröllop. Detta har bantats ner, både i antal gäster och i övrig planering. Det som kvarstår är det närmaste folket och en vigsel. Ingen fest kan hållas. Men denna vigsel vill jag vara med på, med näsduk och allt! Givetvis förutsatt att jag är frisk.
Att åka på den innebär också övernattning, det är för långt för tur och retur. Men det ska vi försöka lösa på bästa sätt. Jag och Dottern är de enda som åker härifrån. I egen bil och vi stannar ingenstans längs vägenom vi inte måste. Dottern ska också föreviga brudpar och vigsel såklart. Nåja, hur det nu än är med det, så hade det varit trevligt med ett litet ettårskalas också. Men vi har fått se hjärtevärmande bilder på världens gladaste lilla kille i alla fall. Och jag gissar att fler bilder kommer när dagen är slut eller i morgon. Då kan vi få lite kalaskänsla i alla fall.

I övrigt får vi glädja oss åt det som är istället för att gräma oss över det som inte är.

  • Vi fick en stunds trevligt sällskap runt köksbordet när en god vän kom på besök med sin son. Fika och glatt prat är inte att förakta.
  • Dessutom kom grannen med sin lilla lastbil och vi fick hjälp att köra bort en massa skräp som jag städat ur friggan häromdan.
  • Solen skiner mellan regnskurarna. Lite trivsamt med regn också.
  • Stickningen är trevlig, Dotterns långkofta jobbar på.
  • Texten jobbar också på och jag är lite smått nöjd över den.
  • Det finns mer Luktärter att plocka.
  • Kvällens middag är förberedd, jag fixade precis en coleslaw och till den blir det diverse plock.
  • Jag har lakrits kvar.
  • Och ett gott rött vin i glaset och det är skön temperatur, även om den är på den svalare sidan, och jag sitter på min fina altan, bland alla blommor och bara njuter av att det är så himla otroligt härligt att vara ledig.

Tja … vad är väl en bal på slottet? Näe, det finns mycket att glädjas åt även om det där ettårskalaset fortfarande skaver. När han fyller två ska jag banne mig vara där!

Semestergrejs

Det är fullständigt skitsnack att katter inte skulle bry sig om oss människor nämnvärt. Mer än för möjligen att matskålen fylls på. Folk som säger det kan inte katter. De här två som bor med oss bryr sig hela tiden. Följer mig i spåren när jag traskar genom trädgården med snigelspaden eller vattenkannan. Kommer in och letar efter mig emellanåt och vill bara upp i famnen en stund. Eller för att sitta tätt intill och mysa i soffan. Jag tror att de är väldigt nöjda med att ha oss hemma mest hela tiden.

Idag behövde jag besöka optikern med mina glasögon som tappat ena näshållaren eller vad nu den där plastprylen som håller dem på plats mot näsryggen kan tänkas heta. Lång mening, kort besök, fick en ny plastplupp fastsatt och två med mig hem i reserv. Det var bra, nu kan jag byta själv nästa gång det händer. För det lär det göra, det här var inte första gången.

Maken bytte sedan telefon bara sådär. Han är ingen tekniksnubbe och har bävat för detta byte länge och väl. Hans gamla mobil var verkligen till åren och hade i dagarna börjat bete sig högst märkligt. Den gjorde konstiga ljud och annat skumt hittepå.
Han klev in och pekade på en ny variant som troligen är eoner ifrån den gamla. Jag hörde hånet från kartongen när den nya såg sin företrädare.
Här i huset är det jag som är hjärnan i teknikfixet, så efter att nästan behövt tjata på honom att en öppna den lilla boxen sen vi kom hem har jag nu fått igång honom med viktigheter överförda från gamla till nya.
Sannerligen är det skillnad. När jag bytt telefon ägnar jag en lång stund åt att göra instälninar och ordna allt som jag vill ha det. Maken var nöjd bara allt var överfört. Nån vidare ordning eller annat fix var inte nödvändigt. Men nu är han uppdaterad i alla fall.

Jag stod på mataffären framför godishyllan en stund i går. Jag ville inte ha nåt av det som fanns på hela hyllan. Insåg efter en stund att jag var i fel land! Jag var ju sugen på lakrits. Sån mjuk och god sötlakrits som bara finns på ett fåtal butiker här och i vilken godishylla som helst i gamla hemlandet. Tänk att ingen kan göra nån rejäl lakrits i detta land! Jag köpte nåt klent substitut som inte alls smakade lakrits egentligen. Men idag på det där större matvaruhuset hittade jag det rätta märket hemifrån och slog till på en påse söt och en salt. Sån mjuk och god lakrits som man inte kan sluta äta när man väl börjat och som snart sitter överallt i tänderna.

Texten flyter på i skrivprojektet. Bra för skrivandet att ha semester med en hjärna som börjar bli utvilad och pigg. I går nådde jag ett redigeringsläge där jag kunde skriva ut alltihop och stoppa in det i en pärm. Sen packade jag matsäck och pärmen och pennor och postitlappar och åkte. Hittade en bra bänk i skuggan under stora ekar i en park. Där öppnade jag pärmen med skarpögd penna i handen och påbörjade en genomläsning av extra kritiskt slag. Det känns bra!

Efter en del sommar i vädret slog det om idag och brakade lös i störtskurar och åska. Det kom rejält med vatten under en stund men det blev inte så långvarigt. Nu är det fuktigt och kvavt ute. Det ska bli tveksamt sommarväder resten av veckan påstås det. Vi får väl fundera på alternativ till skönt häng i trädgården då.

Jag har massa luktärter och plockar en hel del varje dag.
Bjuder på en måndagsbukett!

Sommarpyssel

Jovisst blev det sommar igår! Och den stannade idag också. Påstås vilja hänga med oss hela helgen men vi får väl se.
Gårdagen var så där lite mer än lagom varm. Då fick jag för mig att tömma friggeboden (Friggan kallad) och snygga till därinne. Det är absolut mest det där trädgårdsprogrammets fel. Alla deras säsonger ligger ute på svt-play och fast jag sett allt förr ser jag nu allt igen. Från vår till höst i säsong efter säsong. Ja jag är lite knäpp, men man får bra tips. På både plantering och pyssel. Hur som helst. Förra gången jag såg den här säsongen jag matar just nu fick jag samma ryck. I programmet görs en pyssel-planterings-grejar hörna i en lada. Den gången röjde jag också ut Friggan och ordnade en egen sån hörna med ett ratat bord och en ratad byrå och smackade upp lite egenhändigt fixade hyllor. Ja, sen har jag pysslat med lite av varje därinne under sommarhalvåret. Och varje höst används det som vinterförvaring av möbler och annat jox från trädgården. Och varje vår när allt det kommit ut igen har jag städat och pysslat vidare.
I år kom jag aldrig till skott med den där städningen och ingen som helst pysselutrymme fanns därinne. Dessutom var det lite för mörkt har jag känt. Ingen belysning och bordet stod med dörren i ryggen. Med åren blir det svårare att jobba bra i taskig belysning, hur det nu kommer sig. Och när jag nu såg igen i det där programmet, hur fint det blev i ladan. Då gick jag ut i solen, och tömde Friggan. Maken ruskade på hela sig när han såg röran jag ställt till med utanför.
Friggan är ursprungligen av husets förra ägare byggd för förvaring av ved till bastun (ja vi har en sån) och trädgårdsredskap. Bastun har vi slutat använda, ingen av oss är speciellt förtjusta i det, så Finnar vi är. Den är också förråd numera. (vi brukar skämtsamt kalla det för att vi har en svensk bastu. För alla vi känner här som haft eller har en sån använder den just till förråd och inget annat)  Men lite ved har ändå dröjt sig kvar i Friggan i nån slags förhoppning. Dåligt staplat, halvt utrasat längs ena kortväggen. Jag hade gömt eländet med ett draperi.
Men nu tänkte jag om. För det finns ett fönster intill dörren. Där vore det bättre att ställa bordet. Men då måste vedhögen skärpa sig! Jag fick Maken till hjälp att fixa ett stabilt vedställ på motsatta väggen. Föste undan all veden, sopade golvet och staplade om. Bara det tog sin tid och tärde på ryggen. För Maken skickade jag ut så snart han var klar med skruvdragaren. När veden hade skärpt sig flyttade jag bordet och oj så himla bra jag kommer att kunna se allt pyssel nu! En del hyllor fick också byta plats och ett par gamla ratade gardiner blev ett nytt draperi för att gömma veden och en del annat sparat trämaterial.
På bordets gamla plats gjorde jag i ordning för krukor, redskap och gräsklipparen. Nu ska den väl inte jävlas mer med mig efter att ha fått så fint!
Sen rensade jag rejält och har förpassat en del grejer till sopor och återvinning. Jag har en tendens till att spara på fina flaskor och burkar. De är borta nu. Jag kan spara nya …
Jag behöver fortfarande arrangera mitt pysselmaterial och verktyg för detta runt arbetsbordet men det tar jag nästa dag när andan faller åt det hållet. Det är precis det här jag menar med att ta dan som den faller och inte ha den så planerad på semestern. Så mycket roligare sånt här jobb blir då. Solen sken, man kunde ha varit på en strand om man var en annan en mig. Nej, jag städade Friggan. Och innan kvällen och en välbehövlig dusch anlände var allt borta utanför och förpassat till rätt ställe.
Nu ska jag bara fundera ut vad jag ska pyssla fram därinne.

Tidig morgon i väntan på sommaren

Klockan är bara lite över sju och jag har varit vaken en halvtimme. Inte för nån annan anleding än att jag tycktes ha sovit klart och bestämde mig för att gå upp.
Gick raka vägen ut. I det här som trots allt är sommar. Idag ska det tydligen få vara regnfritt och vi kan uppnå enorma temperaturer av hela tjugo sommargrader! Jo, jo. Efter de blygsamma knappt femton kommer det såklart att kännas lite extra somrigt, extra lyxigt, extra allt. Så där så man får för sig att ta fram en sommarklänning, tända grillen, packa en badväska. Helt vilda idéer kan komma att passera systemet.
Det är inga tjugo ute denna morgon. Långt i från. Jag sitter ändå ute på altanen och småfryser. Städade av den lite sommarskräp i går och den är himla trivsam att vistas på. Lite lätt vajande draperier i morgonbrisen. Några humlor som surrar omkring i sommarblommorna. Fina, tjusiga sommarblommor som jag ordnat i trevliga grupper. En för stunden naturskräpfri matta och inga nattliga matrester under bordet ens. Matrester för nattkatter alltså. Det brukar med fördel ätas byten just på hemmaaltanen och nån liten rest blir det alltid kvar för mig att äcklas över innan jag får bort den.
Tystnad råder i grannskapet. Endast tant är vaken. Och en glad och yster Katt som kom rusande genom dagggfuktigt gräs och ville ha en morgonkram, lite mat och en morgonkram till.
Det blommar frikostigt överallt. En mängd fåglar tjattrar runt i träden. Kanske har även de hört att det ska bli sommar just idag?
Ännu har ridån inte gått upp, större delen av himlen är täckt av moln men de är av en tunnare art. Det syns en och annan blå strimma här och var. Och man kan ana att även solen finns där.
Nu tillhör jag i vanliga fall inte skaran som sjunger solens lov och längtar efter den så till vida att jag går ur sängen i ottan bara för det. Men när jag nu ändå vaknade så piggt kunde jag lika gärna ta mig en titt. På himlen. Kolla om det fanns nån sanning i det där som väderfolket gjort stor affär av. ”Då kommer värmen tillbaka!” Skrek en artikel ut häromdan. Jag läste den inte. Men i väderrapporteringen på nyheterna har man också bröstat sig med löften om denna sommarvärme som ska återvända. Det är ju bara det att i nästa andetag kommer ett men … För jo, det ska bli varmare och soligare. Idag. Men i morgon, eller så sent som i övermorgon, då kommer en ny regnfront och täpper till alltet, lägger man ofta till efter sina mer pråliga besked.
Alltså, det är bara väder. Som alltid, alla somrar, har varit oberäkneligt. Vädret är vädret. Egentligen behöver man bara gå ut och kolla. Väderrapporteringen tycks tro att vi lever livet efter den. Vill få oss att tro att just i år, just denna sommar kommer det att bli som vid medelhavet eller nåt. Man skickar alltid med brasklappar om hur mycket vi måste njuta och var solen ska vara. Som om vi sitter med planeringskalendern och kartan i handen för att snabbt kunna åka dit solen kommer nå. Eller vintertid får reda på om det kan vara halt eller farligt på vägen eller hur vi borde klä oss.
Jag vill höra hur vädret kan bli om jag slår på nyheterna. Inte få reda på hur jag ska leva. Snart kommer dom väl med karriärstips också.
Nåja, nu måste vi som det sägs njuta. Med betonigen på måste, som om jag var okapabel att själv reda ut ifall jag gillar när det blir varmare och soligare. Eller inte kan känna eller tänka ut själv vilka klädesplagg som lämpar sig eller vilka däck bilen bör ha eller hur vägen kan tänkas kännas under dessa. Usch. Jo, jag kanske är lite morgongrinig. Det går snart över. Bara jag får lite kaffe.
Nu är i alla fall solen nästan ute ur molnfällan och silar in lite över detta altanbord. Det låter på fåglarna som att det kommer att hålla i sig. I alla fall just idag. I morgon kan det bli nåt helt annat. 🙂

Semesterplock

Vädret är väl ständigt omsnackat i semestertider. Det finns en del att önska sig inom detta område. Ser bilder på sociala medier där folk är inne med tända ljus och eld i öppna spisen. Mitt i juli. Jo det är inte utan att man känner lika. Det vi ser mest av är stora och tunga regnmoln som gör luften fuktig och sval. Solen har ingen chans att slinka mellan, mer än korta stunder. Det råder åtminstone ingen vattenbrist. Jag hade kunnat fylla tio tunnor med regnvatten om jag haft så många. Nu har jag två och de är ständigt överfulla och jag bara skrapar på ytan i dem när jag hämtar vatten för att vattna i krukorna. Även om dessa är ett ymnigt antal och behöver en del vatten. Allt annat sköter himlen om att vattna och tja, torka behöver jag inte oroa mig för.

Vad gör man då? Jo det finns en del tidsfördriv på teve. Vi hittar en del serier att ta oss igenom. Bara ett avsnitt till liksom och sen blir det gärna ännu ett därtill. Vad annars liksom? Medan jag tittar stickar jag. Just nu har jag tillgång till en handfull pågående projekt. Två sjalar, en halsduk, en långkota till Dottern och en liten tröja till en liten kille som snart fyller ett år. Prio på tröjorna just nu, sjalar och halsduk är mer tidsfördrivsprojekt som ligger i väntan på att ta till om inget annat lockar.

Däremellan pysslar vi med diverse. Maken bygger lego. Jo, hur mycket legobyggen som helst klickar han sig igenom. Gärna så avancerade byggen som möjligt. Behåller grejerna byggda och uppställda på hyllor sen. Själv fladdrar jag från det ena till det andra och pysslar med det som faller mig in för stunden. Gör en takkrona av långa fina grässtrån till paviljongen, plockar fram pärlor och trär nåt en stund, ritar lite. Typ så.

Trädgårdsjobb kan jag ägna mig åt mellan skurarna. Hamnade på blomsterstället i söndags och fick med mig en kasse nytt hem. När tulpanerna vissnat ner finns det luckor att fylla i rabatterna. Just denna blomsterbutik har ett trevligt system med att panta en viss sorts planteringskrukor och ger kunden en växt i utbyte mot fem tomma krukor. Jag hade med mig tjugo såna krukor in och gick alltså hem med fyra gratisperenner. (som är planterade i likadana krukor och också kan pantas sen) Därtill köpte jag ett par större perenner som fyller ut lite mer direkt i hålrummen. Planterade när vi kom hem, eftersom det var uppehåll just då. Passade även på att rensa rent på sidan av rabatten också där jag låtit försommargräset vaja. Nu behövde det bort. Hade ett par lite bortglömda luktärter i krukor som jag ställde framför en gammal dörr jag har uppsatt precis där. Där kommer de att trivas bra. (på andras sidan dörren har vi en lite terass) När jag var klar och hade samlat bort skräp och redskap öste det ner igen. Slapp vattna allt det där nyplanterade själv.

Idag är det faktiskt semester på allvar. Hittills har jag bara haft den vanliga ledighet som ett oregelbundet schema innehåller. Men idag skulle jag ha jobbat dygn enligt schemat, om det inte vore för denna ytterst fantastiska förmån med semester. Vi har möjlighet att ta en lång sammanhängande semester i det här landet, eller sprida ut den lite här och var om man känner så. Jag vill absolut ha den lång och utan avbrott. Det är det mest avkopplande för mig, att känna att det finns lång ledighet kvar eller att det varit långt när jag tittar tillbaka. Gillar verkligen stora delar av våra arbetstidslagar.

Projekt T-Shirt pågår. Maken har en ansenlig mängd, snudd på sjuklig mängd, sådana i sin garderob. Och en ytterst oansenlig mängd andra slags plagg av kategori skjorta. Eller egentligen är det projekt garderob som pågår. Detta är ett rätt gammalt hus numera. Garderoben nere i källaren har en tendens att skapa en otrevlig doft av instängdhet i dessa T-Shirts. Trots att vi lyft av dörrarna och hängt ett draperi för istället. Det gjorde ingen skillnad. Förra sommaren tömde vi hela. Alla dessa tröjor tvättades om, fast de var rena. Hyllorna i garderoben sågades ur och in flyttade istället en ställning med trådbackar. In med rena tröjor. Bra? Nä! Den oangenäma doften återkom efter ett tag. Nu har vi tagit oss an samma syssla igen. Ut med allt. Sen husmorsknep nummer ett: Tvätta ur hela garderoben med vitvinsvinäger eftersom det är både luktdämpande och har antibakteriella egenskaper. Husmorsknep nummer två: Tygpåsar fyllda med ris i hörnen för att suga upp eventuell fukt framöver. Sedan husmorsknep nummer tre: Ättika i tvättmaskinens sköljvatten istället för vanligt sköljmedel för att få ur den otrevliga lukten ur tröjorna. Sen fick de torka ute under en för ovanligheten helt regnfri dag. Nu har vi fyllt garderoben igen. Blir intressant att se vad som händer. Gamla husmödrar hade i regel koll på läget.

Har jag sagt att jag har semester?

Det är sannerligen en alldeles speciell känsla att kliva ut från nattpasset en sommarmorgon och ha enbart semester för medvetandet som jag gjorde i lördags. Jag ska få vara ledig i hela fem veckor och det innebär framförallt fem veckor av lediga nätter att få sova hemma i egen säng.
Vi har inga planer för vad semestern måste innehålla. Och det har inget med virusläget att göra. Vi hade gjort lika ändå och har haft många likadana semestrar genom åren. Såna bara vara dagar som verkligen är utvilande och avslappnande.
Det har gjorts stor affär av detta med semester på hemorten eller semester inom landet i år. Som om semester är synonymt med att resa utomlands. Och behöver döpas om ifall man inte kan göra det, utan måste (med betoning av negativ art) vara hemma. Hemester eller svemester är tydligen alternativen när semestern blir tråkigt hemmaförlagd eller hemlandsförlagd. Jag fattar inte grejen, jag har väl semester oavsett? Semester från jobbet och var jag väljer att tillbringa den påverkar inte själva saken. Det är semester ändå!
Man får i och för sig alltid frågan, alla år. Vad ska ni göra på semestern? Och när jag svarar ingenting brukar alltid nåt ögonbryn reagera. Likaväl som jag blir utmattad i sinnet bara av att höra somligas späckade planering där knappt en enda dag landar på hemma.

Vi börjar dagen med kaffe i vanlig ordning. Om det vore sommarvärme skulle vi dricka kaffe ute, men eftersom det är en kall sommar just nu dricker vi kaffet inne. Det händer sig under denna kaffestund att en och annnan plan läggs för dagen. Eller inte. Ibland en gemensam, ibland en var för sig plan. Det blir lite som det faller sig helt enkelt. Och det är just det jag är ute efter. Känslan av all tid i världen och jag kan göra vad jag vill, när jag vill eller lika gärna göra inget alls. Bara vara är en alldeles bortglömd aktivitet som jag kan marknadsföra lite extra. Jag kan ägna en hel dag åt sånt om jag känner för det och då bryr jag mig inte ett dugg om det finns ett antal hushållssysslor att ta sig an. Dom får vänta. Jag vill bara vara just nu.

Just det, det är semester!