Maken och jag har trettioårig bröllopsdag på tisdag! Man kan undra allt det där med åren och så. Trettio år är en obegripligt lång tid när man ser framåt och en förvånansvärt kort sådan när man ser bakåt. Nog hade jag för avsikt att gifta mig för alltid, men jag tror inte att jag kunde greppa några trettio år den där rätt så blåsiga och kyliga men soliga sommardagen när jag klev i brudklänningen.
Nåja, hur firar man? En vanlig tisdag. Jag är ledig då, men Maken jobbar som vanligt. Vi brukar inte fira på bortresta eller storslagna vis annars heller. Men trettio ändå! På en tråktisdag.
Vi bestämde oss raskt för att förfira i helgen. Planerade för en biltur till ett ställe med flera butiker där man säljer diverse glasgrejer. Vi har varit där flera gånger förr. Går aldrig ut tomhänta.
Nån slags tradition med en gemensam present på bröllopsdagen har vi skapat och ofta då nåt i glas eftersom vi är oerhörda glassamlare. Alltså gjorde vi oss iordning ganska tidigt i går och såg fram emot att tillbringa en sval stund i bilen eftersom det var rätt så äckelvarmt ute.
Knappt två timmar senare stod vi vid ett låst skåp innehållande glaskonst och valde ut vår gemensamma present.
Sen hamnade vi på nästa ställe och ja, det går som det brukar. Det blev ett par grejer till.
Sen åt vi en väldigt god räkmacka i ställets alltför varma café och tillbaka till bilen med alla våra kassar.
Turligt nog var det inte många ute i samma shoppinganda och det var lätt att hålla kloka avstånd. Vi hade bestämt oss för att vända ogjort om det varit fullt på parkeringen faktiskt. Nu slapp vi det. Visserligen hade det blivit betydligt billigare. 😉

När vi kom hem hade temperaturen slagit om från alltför varm till behagligt sval. Jag pausade en stund på utesängen. Strosade sen runt en stund med lite självpåtagna uppdrag i trädgården. Maken höll på med sitt inne.
Så småningom bänkade vi oss vid Zoom. Skärmdubblat till stora teven avnjöt vi en fantastiskt fin harpakonsert, live från Amerikat. Välspelat av skicklig ung dam, och väldigt fina musikstycken bjöds vi på hemma i egen soffa. Ett glas vin och stickningen därtill. Medan vi väntade på beställd mat som tillagades i stan och packades för utkörning. Precis när konserten var slut ringde det på dörren.
Väl planerat skulle jag säga. Och maten var god och vi var väldigt nöjda med vårt firande. Tisdagen kommer väl och går skulle jag tro. Kanske lite extra gott till middag, vem vet.