En stunds förskräckelse

Och plötsligt var det feberkänningar och en rejält orolig mage! Jag kom hem från jobbet i går morse och mådde inte speciellt bra. Från inga känningar alls till detta?
Jag tänker inte älta vidare med otrevliga beskrivningar av symtom och liknande utan konstaterar bara att jag mår bra idag.
Självdiagnosen för detta äventyr landar på nån slags matförgiftning. Hade med mig en kallrökt skinka i matlådan. Efter den kände jag en del magprotester men de blommade inte ut förrän på morgonen när jag kom hem. Alltså skyller jag helt fräckt allt på skinkan.
Hur som helst hann tankarna gå varma längs med alla convidspår som fanns att hitta. Vad har jag gjort, vilka har jag träffat, har jag slarvat … och jag som varit på jobbet … det var nog värst. Att jag eventuellt spridit nån smitta till en känslig person och till kollegorna.
Tills jag kom ihåg det där med skinkan jag åt och att jag faktiskt inte hittade några som helst luftvägssymtom eller förkylningssymton någonstans i hela kroppen. Bara protester från magen.
Ändå gjorde jag en sjukanmälan och håller mig hemma idag för att vara på säkra sidan. Det är sånt vi uppmanas till, stanna hemma vid minsta sjukdomssymtom.
På sätt och vis kan det vara bra med en påminnelse om detta, även om det inte var nån trivsam påminnelse.
Vi kan inte slappna av, vi måste hålla i och lyssna på rekommendationer och följa restriktioner.
Jag går genast och tvättar händerna. Sen ska jag glädja mig åt att jag mår bra och är frisk.