Den där rubriken är helt sann. Det är väl nu man borde få vara ledig. Varje dag. Kunna strosa ut i blomsterlivet i bara sommarmorgonrocken med kaffekoppen i handen. Ta en titt om några eftersläntrande mördarsniglar hasar omkring fortfarande och göra mig av med dem spadledes. Kollar om katterna vill ha frukost eller bara mysa lite innan jag slår mig ner på ett ställe utan sol om det är varmt, eller på ett ställe med sol om det är kallare. Kaffe, kanske en bok eller bara mobilen. Lugnt och skönt läge. I alla fall tills grannskapets barn kommit i sandalerna.
Efter det är det hög tid att komma ur morgonrocken och i något somrigt plagg. Flip-floppande till vattentunnan med storkannan. Doppa och fylla. Vandra sakta runt bland alla blommande krukor och törstande blomstervänner. Kanske svepa omkring med vattenslangen också ifall det är torrt även i rabatterna.
Förmiddagen kan fördrivas i ett avslappnat skrivläge under parasollet. Med en kall dryck inom räckhåll. Om det inte är så att det behöver jobbas lite med ogräset. Det kan rent av finnas tid för båda två för all del. Ledig som jag vore hade jag all tid i världen för vad som än i tanken landar.
När jag tröttnat på det kan jag kliva i något mer anpassad klädsel och åka till affären. Hålla avstånd bland hyllorna med min kundvagn medan den fylls med nåt gott till middag och vad som nu kan behövas. Mer än glass liksom.
Om det är dag för sådant kanske jag slinker in på favortiloppisen först.
Sen hem med allt jag handlat och fyndat och sätta på lite eftermiddagskaffe och få ur det där wienerbrödet ur påsen. Kliva tillbaka ut i trädgården och hitta den rätta platsen för en stunds eftermiddagsfika. Kanske få en kelig katt i famnen som kisar mot mig så där kärvänligt som bara katter kan.
Efter kaffet kanske jag kunde städa lite snabbt inne eftersom det lätt förfaller när jag mest bara är utomhus. Till middag blir säkert något gott. När man är ledig vill man äta gott. Det är sen gammalt det.
Efter maten och disken och det där tråkiga, blir det en stunds ryggläge i altansängen. Medan humlorna surrar runt alla blommor och altangardinerna fladdrar lite trivsamt i brisen. Kanske hämtar jag en liten efter-maten-whisky också. Halvsitter med nåt att läsa i ena handen och whiskyglaset i den andra. Slappläge, åtminstone tills myggen jagar mig ur sängen.
När kvällen kommer brukar det bli trivsamt att kura i paviljongen. Med gardinen fördragen så inte kvällsolen över hustaket bländar för mycket. Då är det nog läge för en glass tror jag.
Det dröjer såklart inte länge innan myggen upptäcker var jag gömt mig. Tillslut får jag nog av både mygg och uteliv. Hittar tillbaka till sofförnan och stickningen och väljer ett nytt avsnitt av den där serien som är så bra. Där sitter jag bra tills gäspningarna blir allt större och svalkan nere i sovrummet lockar. En sån dag. Och en likadan till i morgon och nästa dag och nästa … näe. Nu vill jag ha semester … eller typ pension. Fast till semestern är det minst fem långa veckor. Till pensionen minst en sex sju långa år. Om inte mer. Suck.