Är för det allra mesta fantastiskt. Jag hämtade ut en brun papperspåse innehållande vackert garn från posten häromveckan. Lite av en chansning, inhandlat garn och mönster var inte helt kompatibla. Garnet hade jag heller inte haft i fingrarna tidigare. Men det såg fint ut på bild och eftersom dess systergarn är fantastiskt så ja, vad kan gå fel liksom?
Jag hade räknat och beräknat utifrån mitt nya mönster och när garnet kom ur påsen provstickade jag en liten lapp och fann allt till belåtenhet. Mönstret rekommenderade dubbelt garn och eftersom mitt var så tunnt valde jag att ta det dubbelt jag också. Det var ett bra val av garn ändå och jag lade upp maskor för att få ihop en halsringning till en blivande tröja. Snart var jag igång med mönsterstickningen i oket på tröjan. Skira fjädrar skulle det bli i mina två färgval.
Och så jobbade jag på, varv för varv av de femtionio som ingick i oket. Provade ett par gånger och tyckte allt såg bra ut och nådde snart okets slutvarv. Då delade jag upp maskorna för tröjan och två ärmar. Sen provade jag igen. Och hoppsan hejsan så stort det var! Typ en tröja för en rejäl karl minst. Skit också. Det skulle inte bli bra. Mönstret kräver en bra passform för att komma till sin rätt och gör sig inte i nån bylsig variant. Dessutom tyckte jag det blev väl tjockt och klumpigt av det dubbla garnet ändå. Något som gnagt lite i mig under stickandet. Jag hade testat både enkelt och dubbelt i min provlapp men tja, jag valde fel.
Jag muttrade omkring en stund över detta faktum till felläge. Sen drog jag bara bestämt ur rundstickan och började repa upp. Alltihop, ända till det inte längre fanns vare sig ok eller halsringning utan bara två nystan. Det är vad det är, hellre repa upp och göra om än stå där med en onödig tröja jag aldrig kommer att använda. Jag provstickade lite igen, med enkel tråd för att se om gnaget hade haft rätt. Funderade igen över storleksvalet och kom till ett beslut och började om. Skam den som ger sig liksom. Och på igen, varv efter varv på de femtionio. Belöningen var omedelbar eftersom det blev så otroligt mycket finare. Garnet trivdes bättre enkelt, mönstret framträdde snyggare av det och storleken blev perfekt. Det var återigen dags att dela upp det till två ärmar och tröjdelen i måndags och nu har jag bara enfärgad raksträcka tills tröjan är lagom lång. Ärmarna blir lite roligare eftersom mönstret återkommer i slutet av dem.
Ja, ibland blir det fel och sen blir det ändå så rätt 🙂 Det blir en superfin tröja.