Älgar

För tillfället är jag lite upptagen av älgar! För andra året i rad har svt riggat ett gäng kameror i skogen på ett flertal platser vid Ångermanälven. Det är slow-tv och vi får se skogen i realtid, ibland helt tom och emellanåt med älgar eller fåglar och andra djur. Anledningen till detta filmande är specifikt älgarna! För att de i flera tusen år, just de här veckorna vandrat längs samma leder, för att tillslut ta sig över älven och komma till sommarbetet. Och det är massor av älgar som travar åt samma håll i samma syfte. Man undrar hur de vet vart de ska, och när det är dags och hur de hittar? Det fascinerar tillräckligt för att jag ska sitta och titta på skog filmad i relatid, utan kommentarer. Bara tystnad, på sin höjd fågelkvitter, grenar som bryts, eller vatten som brusar och det är meditativt på nåt sätt. Det är mäktiga djur, älgar och här får vi se dem på nära håll också.
I morse såg jag dessutom ett riktigt drama. Fem stycken kom gående på en strand och klev i vattnet en efter en. Simmade över till andra sidan. Älgar är bra simmare och de var snabbt över! Fyra klev upp på den andra stranden och sprang in i skogen men den femte hade andra planer. Simmade bara vidare längs älven, förbi den stranden en bra bit. Som om den tog ett skönt dopp, eller missade att kompisarna klivit iland. När den simmat nog och ville upp var det bara isbelagd strand kvar, isen låg långt ut. Älgen simmade längs iskanten en stund för att hitta en väg upp och jag satt i soffan och höll andan. Måste se hur det gick fast jag knappt vågade titta. Jag ville inte se den inte klara det och jag måste ändå se hur det gick! Älgen bestämde sig tillslut för att den måste upp och försökte kravla sig upp på isen med frambenen. Och isen brast och älgen liksom hoppade sig fram issörjan i panik och allt tröttare och det såg allt hopplösare ut eftersom den varken kom upp eller fick nåt fäste.
Vid det laget pratade jag med den också. Liksom peppade. Kom igen, du klarar det! Och älgen kämpade, armbågade sig fram genom trasig is och tillslut måste den ha haft botten under bakbenen och fick upp kroppen på isen. Kunde hasa sig upp i stående. Det syntes ända till mig i soffan hur utmattad den var när den skakade av sig vattnet och darrade iväg. Försiktigt över den sista biten is tills den nådde fast mark. Först då kunde jag också andas ut. Vilken pärs.
Det här programmet vann ett tevepris för nyskapande förra året. Blir nog samma succe i år för vi är många som följer älgarna verkar det som. Ibland vänder nån älg sig om och tittar rakt in i kameran, ser ut att tänka ”vad glor du på?” och travar vidare. På sitt. Sommarbetet hägrar.