Maj inleds med regn och kyla. Blygsamma temperaturer som knappt når tiogradersstrecket gör att utevistelse inte är speciellt lockade. Trädgården står där den står … mest ogjord. I regel brukar det vara dags för paviljongtak och altanordnande så här i början på maj men eftersom ingen av oss kommer att vilja använda varken den ena eller den andra får det vara.
Rabatterna borde ses över med nån slags uppluckring av jorden och påfyllning av näring och ny jord. Men det finns ingen motivation till det heller när det krävs tjocka kläder och stövlar för att vara ute.
Enligt apparna som levererar väder finns ingen värme i sikte den kommande veckan heller. Snarare tvärtom.

Garnet är lika fint som jag trodde och tröjan ser ut att bli bra även om den kanske hade gjort sig bättre i ett mjukare och fluffigare garn än jag valde. Men vad gör väl det, jag kan sticka en sån också 🙂 Jag väntar med utlåtande tills den här är klar och tvättad. Först då kommer garnet till sin fulla potential.

Igår lyckades jag få med Maken på en vända i naturen. Det är ingen lätt match egentligen. Han och naturen är inte alls kompatibla. Men han gjorde mig till viljes i en promenad genom vår fina skog i stan. Den är vacker alla årstider med massor av stora lummmiga träd av varierande art och mängde med grusgångar kors och tvärs och längs med ån. Mitt i finns ett trivsamt umgängesområde med stora gräsplaner och minigolf en utomhusscen och ett fint café. Det är nyöppnat för säsongen och vi gick in och beställde varsin räkmacka. Jag fick vara nöjd med att han följt med men gränsen gick vid att sitta ute och äta mackan för hans del. Vi slog oss ner i en soffa i den inglasade delen av verandan istället. Räkmackan var fantastisk, en av de bättre jag ätit och med en päroncider till smakade den ännu bättre. Efter mackan promenerade vi en stund till innan vi åkte tillbaka till soffhörnen.

Katterna är inte helt förtjusta i detta kylslagna väder heller. Har svårt att bestämma sig för om de ska vara ute eller inne och ångrar sig på än det ena och än det andra hela tiden. Vi borde ha svängdörr. Känns som jag släpper in eller släpper ut hela tiden. Den ena tar saken i egna tassar och hoppar på dörrhandtaget så det skallrar i huset. Från båda håll de sina aktiviteter heller så det blir dubbelt upp liksom. Båda har dessutom grym känsla för när de kan störa som mest. Precis när maten ligger på våra tallrikar eller precis när serien/filmen är som mest spännande typ. Då ska nån in eller ut.

Första maj kom och gick som vilken dag som helst. Inga förstamaj tåg och politiska budskap på plakaten i år. Jag brukar inte delta i tågandet men jag åker gärna till stan och tittar på det. En del politiska tal hölls på teve isället men de fick vara för min del.
Som barn firade jag första maj med familjen. Pappa som sjöng in våren med manskören och mamma som gjort mjöd och bakat struvor. Pickninck nånstans med kompisarna med detta i packningen. Men jag har inte tagit med mig nån av dessa ätbara traditioner in i vuxenlivet. Kommer inte ens ihåg när jag åt ett sånt struvtrassel sist ens. ja, ja. Sånt är det.