Det är en omdiskuterad helg/högtid/grej i detta land. Adopterad som den är. Kommersiell som den anklagas för att vara och alldeles för Amerikansk. Tja, säg en högtid som inte är adopterad på ett eller annat sätt. Säg en högtid som inte är kommersiell numera när julsakerna är framplockade i butikerna redan i början av oktober.
Halloweenavdelningarna har utökats år för år, jag tror den är här för att stanna och en vacker dag har vi glömt hur adopterad den är och svenskat till den så vi känner oss lagom trygga. Som vi gjort med många andra högtider. Och kanske bestämmer vi till och med vilken dag vi ska ta oss an detta!
Vi borde kanske lära oss vilket datum detta ska firas om vi nu vill fira. Ingen skulle skicka ut en påskkärring med kopparpannan i tiggarläge på långfredagen eller påsklördagen. Men halloweenspökena trasslar runt lite då och då i slutet av oktober/början av november. I år firade den del av världen som alls firar detta en torsdag. Det varierar givetvis men det ska vara den trettioförsta oktober, oavsett vilken veckodag som råkar ligga på det datumet.
Den här förvirringen kommer sig säkert av att halloween inte omnämns i kalendern och inte är riktigt officiell. Kanske kommer det sig också av att vi helst har högtid på en helg och inte mitt i veckan när det är så fullt upp med vardag och att godis ska ätas på lördagar. Jag bara gissar nu.
Det som framförallt gör den illa omtyckt är närheten till Allhelgonahelgen (som för övrigt också är en adopterad helg). Ibland rentav på samma dag, som det kommer att bli nästa år. Jag kan förstå att man ogärna har tiggande häxor och spöken och monster på sin trappa när man just tänt ljus för att minnas nära och kära som är borta. ller att man inte vill möta liemannen på kyrkogården när man är där med sina lyktor, oavsett om lien är av plast och självlysande.
Här i landet tycks vi också mest ha förknippat halloweenutklädningen med något läskigt. Nåt som ska skrämmas. Medan landet vi snott helgen ifrån klär ut sig till vad som helst! Gulliga djur, filmfigurer, superhjältar, saker. Vad som helst!
Och vi som öppnar dörren har på sin höjd en lysande pumpa utanför dörren men vi är antagligen inte utklädda själva eller har ställt till med nåt slags spektakel vid huset eller vid dörröppnandet. Vi öppnar bara och häver ner lite godis i det framsträcka kärlen. Eller öppnar inte och utsätts sällan för nåt bus ändå.
Så tydligen har vi redan påbörjat anpassningen av detta helgfirande. Plötsligt en dag kanske den hackat sig in i kalendern också.

Förresten, det här med Allhelgonehelgen har väl ändå blivit allt mer kommersiellt det också! Mängden kransar och pynt och tjusiga ljus som säljs inför denna helg numera är enorm jämfört med bara för några år sen. Den ena värre än den andra liksom. Vissa gravarna är totalt överpyntade. Det enkla lilla ljuset duger inte riktigt längre.

Ja, jag karvade själv en pumpa att ha på trappan och pyntade också ett ljus lite extra innan jag lämnade det i minneslunden igår. Nu har vi passerat detta för ett år igen och snart är det jul. Den är inte ett dugg kommersiell va 😉