Filmtajm

Ååååå … är dagens känsla efter gårdagens biobesök.
Jag hämtade Dottern från jobbet i gårkväll och vi började med mat. Sen till parkeringshuset och Filmstaden. Där satt vi och väntade på att bli insläppta. Lite snacks handlades också och så in till en helt tom biosalong! Det var inget enormt flöde av biobesökare en torsdagskväll tydligen. Våra platser var längst upp i ena hörnet och där kunde vi ta för oss av ounyttjat utrymme och slapp sitta med jackor och väska i famnen. Vi kunde ha valt vilken plats som helst, vi sammanlagt fem kvinnor som köpt biljett till den sista föreställningen denna kväll. Men alla satt snällt på sin betalda plats. Och ingen satt heller framför någonstans så alla kunde verkligen få filmen liksom direkt till sig själv.
Reklamen kändes evighetslång, men så äntligen!
Jag tänker inte komma med några spoilers. Men om jag säger ååååå så sammanfattar det känslan genom filmen.
Eftersom jag fullkomligt älskar tv-serien har jag sett den hel och hållen så många gånger att jag typ kan replikerna. Och ibland slår jag på ett random avsnitt som sällskap i nån annan syssla. Alltså kändes det lite som att hälsa på gamla vännner som en inte sett på ett tag.
I tv-serien är tittaren med i sammanhanget. Sitter med i soffan, står bredvid i köket eller vid spegeln när frisyren fixas eller var än nu scenen råkar befinna sig. Nära och familjärt helt enkelt. I filmen blir vi mer åskådare, hamnar längre ifrån i större och vidare perspektiv. Det hade jag lite svårt för först, kände mig inte riktigt lika delaktig. Men efter en kort stund var jag ändå helt inne i handlingen med ett stort leende. Och så mycket kan jag ändå säga, filmen är en njutning om du gillat serien innan. Om du inte sett serien blir filmen rätt meningslös. Den är precis just ett återbesök hos gamla vänner som du längtat efter att få träffa igen. Betyg? Tja, fem Butlers av fem tycker jag är lagom 😍🥰 och jag längtar redan efter att kunna se den hemma typ om och om igen.