Sjukrapport

För att korta ner den här långa och tista historien är läget numera av doktor konstaterad lunginflammation, penicillin och ytterligare en veckas sjuksrivning. Jag är alltså kvar i soffläge ett tag till.
Förutom sjukan i sig finns ett antal trista biverkningar.

  • Jag missade bion! Dottern och jag hade biljetter till den första visningen av Downton Abbey filmen som hade premiär i fredags. Det grämer min mer än det som står på sjukintyget. Vi skulle gå redan på eftermiddagen och njuta i oss denna pärla. Istället fick vi byta in biljetterna mot presentkort och jag satt kvar i soffhörnet med hostan. Inte sjutton kunde jag ju ta den med på bio såklart men (håll för öronen) Faaaan då!
  • Inte heller kunde jag vara med när Maken åkte och hjälpte till med Dotterns och Sambons nyinköpta köksö i går. Deras lägenhet har bara ett litet kök, inget som lämpar sig för matbord. Alltså blev det köksö med pallar runt och matbord i vardagsrummet. Men jag hade väl gärna varit med och hjälpt till och kolla hur det blev. Fick istället hostande ta mig an de bilder jag fick mig tillsänt.
  • Det är kantarelltider. Men inte sjutton kan jag plocka några. Kan inte ens gå och köpa några och om jag kunde det skulle jag i alla fall inte kunna äta dem för det är bara nåt flytande som kan passera halsen.
  • Torsdag den här veckan skulle innehålla tjejträff här hemma. Min tur att värda. Menyn i sin helhet färdigpanerad tack vare ett fint fynd i frysen och några teveuppsnappade recept. Har den nerklottrad i kalendern och det var bara att iordningställa den. Men inte sjutton blir det nåt med det. Vem vill träda in i detta hostande hem, än minde äta nån mat jag tillagat. Och jag skulle inte ens orka ta mig an det från inhandling, städning och fix till matlagningen. Inställt helt enkelt.
  • Ett inbokat lönesamtal med chefen hamnade också på is. Sörjer väl inte det nämnvärt. Det kommer ett nytt datum för det.
  • Därtill en trevlig afterwork med en god vän på fredag. Alldeles säkert är jag mycket bättre då men känner att jag behöver hålla mig lugn tills jag verkligen är frisk nu och inte tralla iväg på skojigheter.

Men ja e inte bitter …. näe då.

Det är fortsatt paus alltså. Efter doktorträffen gick jag in och handlade diverse flytande mat på butiken intill. Sen fort hem och ur civila kläder och tillbaka till mjukkläderna och soffhörnet. Där svalde jag en gigantisk tablett (storlek lillfingertopp) som borrade sig genom halsen turligt nog och därmed är antibiotikakuren igång. Jag får nog finna mig i ännu en natt med taskig sömn. Men nu vet jag att det kommer att vända snart. Jag får ju se glädjen i det givetvis.