Äntligen är helgen slut!

Det är inte sånt jag vanligen säger! Men nu gör jag det, för den här har varit mer än lovligt intensiv och tröttsam.
Vi började i lördags vid nio. Dottern och Sambo var redo för att flytta sitt bohag och hans föräldrar och vi föräldrar kom för att hjälpa till. Meden bra lastbil som hjälpmedel.
Det är skitjobbigt att flytta. Ner för trappor och uppför trappor. Bärandes på tunga kartonger och möbler. I det här fallet var också uppförstrapporna betydligt fler än nerförstrapporna. Det gjorde stegen allt tyngre och tyngre tills benen nästan bad om nåd. Varmt var det också. Tillslut var ändå allt i nytt bo och vi andades lättade ut.
Idag tog vi oss an flyttstädningen. Det är ännu skitjobbigare egentligen. Det ska skuras och gnos in i minsta vrå. Men när vi slog igen dörren sista gången var det om en skinande ren lägenhet.
Nu är tröttheten inlindad i varenda muskel och samtidigt är systemet helt upp i varv. Jag borde somna tvärt, men det känns som att sömnen är bortstädad även den. Kanske hittar jag den nånstans i mörkret bakom stängda lock. Annars vete sjutton hur det går.