Filmtajm

Ååååå … är dagens känsla efter gårdagens biobesök.
Jag hämtade Dottern från jobbet i gårkväll och vi började med mat. Sen till parkeringshuset och Filmstaden. Där satt vi och väntade på att bli insläppta. Lite snacks handlades också och så in till en helt tom biosalong! Det var inget enormt flöde av biobesökare en torsdagskväll tydligen. Våra platser var längst upp i ena hörnet och där kunde vi ta för oss av ounyttjat utrymme och slapp sitta med jackor och väska i famnen. Vi kunde ha valt vilken plats som helst, vi sammanlagt fem kvinnor som köpt biljett till den sista föreställningen denna kväll. Men alla satt snällt på sin betalda plats. Och ingen satt heller framför någonstans så alla kunde verkligen få filmen liksom direkt till sig själv.
Reklamen kändes evighetslång, men så äntligen!
Jag tänker inte komma med några spoilers. Men om jag säger ååååå så sammanfattar det känslan genom filmen.
Eftersom jag fullkomligt älskar tv-serien har jag sett den hel och hållen så många gånger att jag typ kan replikerna. Och ibland slår jag på ett random avsnitt som sällskap i nån annan syssla. Alltså kändes det lite som att hälsa på gamla vännner som en inte sett på ett tag.
I tv-serien är tittaren med i sammanhanget. Sitter med i soffan, står bredvid i köket eller vid spegeln när frisyren fixas eller var än nu scenen råkar befinna sig. Nära och familjärt helt enkelt. I filmen blir vi mer åskådare, hamnar längre ifrån i större och vidare perspektiv. Det hade jag lite svårt för först, kände mig inte riktigt lika delaktig. Men efter en kort stund var jag ändå helt inne i handlingen med ett stort leende. Och så mycket kan jag ändå säga, filmen är en njutning om du gillat serien innan. Om du inte sett serien blir filmen rätt meningslös. Den är precis just ett återbesök hos gamla vänner som du längtat efter att få träffa igen. Betyg? Tja, fem Butlers av fem tycker jag är lagom 😍🥰 och jag längtar redan efter att kunna se den hemma typ om och om igen.

Dagens

Det är torsdag och min arbetsvecka har bara börjat än. Jag ska jobba en stor del av helgen nämligen. Helgpassen är inte mina favoritpass men det är vad det är med detta jobb. Ger mig en del vardaglig ledighet också och det är verkligen inte obehagligt på nåt sätt.

Idag har jag dödförklarat ytterligare en laptop. Jag har tappat räkningen på hur många jag haft och denna har trots allt varit med bra länge. Den har utsatt mig för diverse huvudbry genom åren men den senaste tiden varit väldigt medgörlig, tills den nu plötsligt bara gav upp. Jag har försökt med alla möjliga reparationsprogram och åtgärder utan framgång. Idag lyckades jag skapa en backupp och fick åtminstone ur den det jag tror är det viktigaste. Sen var min plan att radera innehållet i datorn och börja om men se det gick den inte med på. Den vägrar helt enkelt. Så tillslut slog jag ihop den och drog ur sladden. Gav den några väl valda ord och anser den därmed förbrukad. Tur att jag har min iPad, men nog känner jag behov av en helt vanlig dator också. Riktiga tangenter är oslagbara ändå.

Det där med datorn kom ändå olägligt. Just när det är dags att se över månades räkningar. Jag brukar dona med dem i ett eget system i datorn. Men det var ju kört nu. Jag fick gå på gamla metoder. Papper och penna och miniräknare. Märkligt. Och miniräknare? Nån sån har jag inte använt på evigheter. Jag tog den som mobilen tillhandahåller men den visade sig ha underkänt i matte. När jag äntligen fått min backup i handen lånade jag Makens dator och tog mig an mitt bekväma ekonomisystem visades hel andra uträkningar än mobilen! Visst kan jag själv ha missat nån siffra, men i allt jag hade räknat var slutsiffran en helt annan än den datorn lade fram. Spökerier. Kanske skulle ha hållit mig till papper och penna även i räknandet.

Huset har inte fått grepp om hösten än och innetemperaturen är fortfarande sommaranpassad. Det är kyligt och inte så hemtrevligt. Maken hade snackat lite med värmepannan i går och ställt om den lite så sakta men säkert ska det väl bli varmare. Tur att jag har skön yllesjal och varma tröjor att ha på mig tills värmen når trivsammare höjder.

Ikväll ska det äntligen ske! Så fort Dottern jobbat klart, nämligen snart, ska vi på bio! Ser fram emot att få se den där Downton Abbey filmen nu. Jag har laddat med halstabletter ifall nån rest av hostan tänker bråka. Den är ännu inte helt övermannad, denna envisa hosta. Men jag hoppas jag får njuta av filmen i lugn och ro. Så nu drar jag på lite läppstift och åker.

Tar tag i livet igen”

Eller nåt. Dagens sista doser antibiotika ska tas och därmed hoppas jag det är friskt och bra framöver. Åtminstone kan jag sova hyfsat igen, bara en sån sak.

Det hade ordats stort om den återvändande värmen, brittsommaren eller sommaren som skulle återvända i veckan. I går skulle det ske. Hm, ja, nån överdriver.
Visst, solen sken redan från lördagsmorgonen och temperaturen klev över femton grader och så. Men annars var det en snabbt övergående endags sommaråtervändning. Idag är det nämligen höst igen. Inte mig emot, jag vill ju ha höst nu. På alla sätt.
Maken följde med mig ut i trädgården igår och hjälpte till med det tyngsta jobbet av undanplockande av sommarliv. Själv tog jag det försiktigt, jag lovar. Därmed är paviljongen bara ett skelett numera och utemöblerna är staplade och inredda till sedvanligt katthotell på altanen. Tassarna har redan testat alla våningar och rum i sitt hotell och det verkar vara till belåtenhet.
De sorgligaste sommarblommorna är nerstoppade i trädgårdstunnan och de som ännu har lite mer att ge får stå ett tag till.
Därtill finns lite smått plock att samla ihop ännu men det tar jag lite åt gången. Nu är i alla fall det viktigaste ordnat.
Sen gick jag in och tillagade en supergod och höstig gryta till middag och hängde lite i soffan under en filt, mätt och belåten. Tände några ljus, både för mysfaktorns och värmens skull. Husets värmesystem har ännu inte riktigt fattat att det är höst och att det behövs lite mer skjuts i elementen. Det brukar alltid vara lite fördröjning på det. Speciellt som det kommer en sån varmare dag mitt i allt.
Maken drog iväg på festligheter senare och själv slappade jag vidare vid teven. Fick inte sällskap av en endaste katt heller för dom hade mysboende på altanen och vägrade komma in. Jag fick bara en idiotförklarande blick till svar på min förfrågan om sällskap inne.
Idag hoppas jag kunna gå på bio! Ska bara avvakta och se om resterna av hostan tillåter dylikt äventyr.

Sommaren tycks vara slut!

September rusar allt närmare oktober med regn och storm och kanske även snö. Och jag har, av förklarliga skäl, inte rört en pinal av sommarliv därute än. Allt står som om det ännu var högsommar. Så här sen med undanplockandet har jag aldrig varit förr. Jag brukar börja med smått plock och göra plats i friggeboden och bastun (som slutat vara bastu) där det mesta ska förvaras. Så att jag kan ta in kuddar och annat vartefter det inte längre kommer att behövas.

Det är en hel del. Blommor som ska avvecklas, paviljong som ska packas ihop, möbler som ska vinterförvaras och jag brukar mysa runt lite med allt det där eftersom jag gillar hösten och gärna vill få undan den trötta sommaren och göra plats för lite höstmys. Både för mig och katterna, som ska få sitt vinterhotell i tre plan iordningställt också. 

Men nu har inget sånt mysande orkats göras och listan är plötsligt för lång. Och aningen stressframkallande.

En natt drömde jag att det snöade över alltihop … att jag fick gå ut och skaka snön ur draperierna till paviljongen och gräva fram diverse sommarpynt ur drivorna.

Helgen lär ska komma med sommarvärme, inte snö tack och lov. Jag hoppas att den också kommer med en tillfrisknad typ som orkar få nåt gjort. Maken har självklart lovat att hjälpa till! Det är tur. Det får bli det viktigaste först och sen kan jag tassa runt och plocka ihop annat i sakta mak därefter. Kanske orkar tassa runt lite med sånt redan innan helgen. Vi får väl se. Nu är jag glad över solen utanför och så behöver jag en kopp honungsvatten. Sen kanske jag går ut och drar i mig lite frisk luft en stund och gör upp en plan. Det ska nog bli en bra höst i år också.

Sjukrapport

För att korta ner den här långa och tista historien är läget numera av doktor konstaterad lunginflammation, penicillin och ytterligare en veckas sjuksrivning. Jag är alltså kvar i soffläge ett tag till.
Förutom sjukan i sig finns ett antal trista biverkningar.

  • Jag missade bion! Dottern och jag hade biljetter till den första visningen av Downton Abbey filmen som hade premiär i fredags. Det grämer min mer än det som står på sjukintyget. Vi skulle gå redan på eftermiddagen och njuta i oss denna pärla. Istället fick vi byta in biljetterna mot presentkort och jag satt kvar i soffhörnet med hostan. Inte sjutton kunde jag ju ta den med på bio såklart men (håll för öronen) Faaaan då!
  • Inte heller kunde jag vara med när Maken åkte och hjälpte till med Dotterns och Sambons nyinköpta köksö i går. Deras lägenhet har bara ett litet kök, inget som lämpar sig för matbord. Alltså blev det köksö med pallar runt och matbord i vardagsrummet. Men jag hade väl gärna varit med och hjälpt till och kolla hur det blev. Fick istället hostande ta mig an de bilder jag fick mig tillsänt.
  • Det är kantarelltider. Men inte sjutton kan jag plocka några. Kan inte ens gå och köpa några och om jag kunde det skulle jag i alla fall inte kunna äta dem för det är bara nåt flytande som kan passera halsen.
  • Torsdag den här veckan skulle innehålla tjejträff här hemma. Min tur att värda. Menyn i sin helhet färdigpanerad tack vare ett fint fynd i frysen och några teveuppsnappade recept. Har den nerklottrad i kalendern och det var bara att iordningställa den. Men inte sjutton blir det nåt med det. Vem vill träda in i detta hostande hem, än minde äta nån mat jag tillagat. Och jag skulle inte ens orka ta mig an det från inhandling, städning och fix till matlagningen. Inställt helt enkelt.
  • Ett inbokat lönesamtal med chefen hamnade också på is. Sörjer väl inte det nämnvärt. Det kommer ett nytt datum för det.
  • Därtill en trevlig afterwork med en god vän på fredag. Alldeles säkert är jag mycket bättre då men känner att jag behöver hålla mig lugn tills jag verkligen är frisk nu och inte tralla iväg på skojigheter.

Men ja e inte bitter …. näe då.

Det är fortsatt paus alltså. Efter doktorträffen gick jag in och handlade diverse flytande mat på butiken intill. Sen fort hem och ur civila kläder och tillbaka till mjukkläderna och soffhörnet. Där svalde jag en gigantisk tablett (storlek lillfingertopp) som borrade sig genom halsen turligt nog och därmed är antibiotikakuren igång. Jag får nog finna mig i ännu en natt med taskig sömn. Men nu vet jag att det kommer att vända snart. Jag får ju se glädjen i det givetvis.

Jag kom lite ur spår …

Den där flytten tog på krafterna, som var lite klena innan på grund av en förkylning som jag hämtade nånstans och som höll mig i soffläge i ett par dagar innan. Men när lördagen kom ignorerades allt sånt med hjälp av nässpray och en tablett.
Jaja, det är sånt en mamma gör. Och det gick bra, jag kände mig pigg och kry veckan efter också. Förutom en envis hosta som höll sig kvar. Men den hade mer påhittighet i beredskap och det är orsaken till att jag sitter här i soffan igen. Utrustad med en varm filt och te med ingefära och citron i en kopp och sånt. Det blev helt enkelt pausläge den här veckan. Jaja, nog om det.

Dottern och hennes Sambo har i alla fall hamnat i en jättetrevlig lägenhet och kommer att få det väldigt trivsamt bara allt blir klart. Där bor också en elvaåring varannan vecka, Sambon har en son sedan tidigare, och han har fått ett supermysigt rum. Det är en lägenhet i ett gammalt hus med fungerande öppen spis och lite knarr i trägolven. Jättemysigt helt enkelt.

Äntligen är helgen slut!

Det är inte sånt jag vanligen säger! Men nu gör jag det, för den här har varit mer än lovligt intensiv och tröttsam.
Vi började i lördags vid nio. Dottern och Sambo var redo för att flytta sitt bohag och hans föräldrar och vi föräldrar kom för att hjälpa till. Meden bra lastbil som hjälpmedel.
Det är skitjobbigt att flytta. Ner för trappor och uppför trappor. Bärandes på tunga kartonger och möbler. I det här fallet var också uppförstrapporna betydligt fler än nerförstrapporna. Det gjorde stegen allt tyngre och tyngre tills benen nästan bad om nåd. Varmt var det också. Tillslut var ändå allt i nytt bo och vi andades lättade ut.
Idag tog vi oss an flyttstädningen. Det är ännu skitjobbigare egentligen. Det ska skuras och gnos in i minsta vrå. Men när vi slog igen dörren sista gången var det om en skinande ren lägenhet.
Nu är tröttheten inlindad i varenda muskel och samtidigt är systemet helt upp i varv. Jag borde somna tvärt, men det känns som att sömnen är bortstädad även den. Kanske hittar jag den nånstans i mörkret bakom stängda lock. Annars vete sjutton hur det går.