Slut på friden

Ungefär så känns det när semestern är slutkörd och uppnött och använd till sista droppen. I alla fall den som skulle förbrukas i ett oändligt sjok över en del av sommaren. Det finns dagar kvar för lite spontanledigt och lite julledigt framöver.
Semestern har trots allt varit lång och behaglig och bra.
Om vädret finns det ett och annat att säga. Kanske kunde det varit nån grad varmare, i alla fall nåt som liknade sommarvärme. Och kanske kunde det regnat mindre. Men vädret är som det är och man gör bäst i att gilla läget. Jag har som sagt haft det bra ändå.
Vi har hunnit med mycket och kunde gjort ännu mer om vi hade haft lust. Vi har också hunnit göra inget alls och bara slöat runt.
I morgon börjar allvaret för min del, fast det är söndag. Ett långt dygnspass kör obönhörligt igång vid åtta i morgonbitti. Jag är hyfsat förberedd och alldeles ovan och motsträvig. Kunde med lätthet tillbringar ett antal veckor till i detta lediga läge. Försöker ihärdigt tro på sånt som att det är skönt att vardagen är igång igen och annat i den stilen. Det går inte så bra. Men det är inget att göra åt. Jag packar jobbväskan.