Nu har vi hunnit mysa runt hemma i tre dagar. Jag har hunnit med en hel del trädgårdsarbete och allmänt bara trivts med småpyssel här och var. Eller bara sitta här i paviljongen och njuta. Det är alltid kul att komma hem efter en liten veckas bortavaro och går runt och titta till hur det växt medan vi roade oss på eget håll. Och Dottern har skött om allt mycket bra. Det har växt till sig ordentligt i krukorna!
Vi har också, på ett trivsamt slött vis, firat vår tjugonioåriga bröllopsdag sen vi kom hem. Med hämtpizza och en film. Ambitionen var visserligen ettvrestaurangbesök men orken räckte inte till. Alltså stannade vi hemma i soffan. Pizzan var god men filmen … den kunde vi ha lämnat osedd. Men ingen av oss orkade ta ett beslut om att stänga av och välja nåt annat så den stod där och ounderhöll till slutet. Sen somnade, åtminstone jag, tidigt. Resdagen innan var både lång och sen. Tröttheten kom ikapp dan efter.
Katterna verkar lyckliga över att ha oss hemma igen och kunna få tassa mellan ute och inne som de behagar. Och mysa tätt intill nån av oss i soffan eller tigga gos där vi råkar passera. Katter sägs ju vara egensinniga och osociala djur. Det är inte sant. De visar tydligt att de gillar oss och gärna hänger med oss. Däremellan går de egna vägar men de återkommer alltid.
Nu inväntar vi Dottern med Sambo för en trivsam tacokväll. Semester är livet det.