Kom in i en butik som är full av nostalgi igår. Den har inte specialiserat sig i något annat fack än att allt som säljs är gammalt eller gjort enligt gammalt tänk. Därutöver är det en redig blandning av allt. Från byggnadsvård i form av tapeter och färg efter gammalt recept eller modell, all slags skruv, haspar, krokar, spikar, lampsladdar och knappar till elsystemet. Gammalt hopsamlat eller nytillverkad av gammal modell. Ja. Den stilen. Och så diverse gamla grejer av blandat slag därutöver.
I en hörna fanns gammalt skolmaterial. Några griffeltavlor, askar i papp med nån slags mineralinnehåll, material för inlärning av läsning eller matte. Jag fastnade där. Redan förra gången jag var här och besökte den butiken hittade jag också denna låda. Men köpte den inte då. Nu låg den fortfarande där i en hög med annat skolmaterial. Barnens läslåda. Modern och klurigt uttänkt på sin tid, hysteriskt omodern och tafflig idag.
Jag minns den, från mina egna tidiga skolår. (ja, så gammal är jag) Små papplappar med bokstäver, stora och små nerstoppade och ordnade i egna fack. Även en del sammafogade ”ljud” som sj och ng och så några skiljetecken. På lådans lock, linjer i relief där bokstäverna skulle plockas ihop till ord.
Den här gången kunde jag inte låta bli den utan köpte den röda och slitna papplådan. Vem vet, kanske den rentav kommer från min gamla skola? Jag tömde påsen där alla bokstavslappar samlats och ordnade in dem i sina fack. Kände hur vant fingrarna jobbade med dem. Gamla skolminnen kan sitta stadigt. Lådan kommer att passa bra i bibblan, men mest bara vara till prydnad. Numera används mer tekniska grejer vid bokstavsinlärningen.