Åså städade vi ur stugan och åkte. Ja, vi hann med att ha en lugn och trivsam morgon och summera gårdagen lite först. Äta frukost och bara slöa lite. Men så var det dags att samla ihop och få in allt i bilen. Sen lämnade vi Skåne för den här gången. Lite vemodigt liksom.

Det är nåt visst med Skåne alltså. Eller ja, åtminstone naturen. Nåt annat har jag inte hunnit med att undersöka. Men naturen, den är storslagen och extraordinär. Liksom majestätisk och självsäker står den bara där och är. Visar villigt upp sig. Och man kan inte annat än hänfört beundra.
Mest är det träden. Jag älskar verkligen träd, av alla slag. Men bokarna och ekarna alltså. De är makalösa och i en klass för sig. Jag kan stå där nedanför och titta upp längs trädet och bara njuta av hur fantastiskt fint det är. Helt lycklig över att det finns träd och ta bild efter bild. Som de här!

Har jag fått nog än Skåne nu? Knappast. När kan vi åka igen?