Längst in i en djup hylla låg en papperskasse när jag städade källarförrådet en dag. Överst i den låg några små tröjor som Dottern haft när hon var liten. Jag hävde bara ut kassen med resten av allt jag skulle ha ut. Det var inte förrän jag började ordna in grejer igen, som jag tömde kassen helt. Och tur var det.
För där underst låg den här!Skrynklig och dan, men inte värre än så. Jag hade alldeles glömt den!
Det är faktiskt en minst hundra år gammal folkdräkt för en liten tös. Mäktigt. Garanterat handgjord, från det vävda tyget till den färdigsydda dräkten. Inte mycket använd. Makens mormor har burit den. När hon var bara sex år. Vet inte om den syddes för henne eller nån annan tidigare. Många år senare fick också Makens mamma ha den på sig. Säkert vid nåt högtidligt tillfälle. Och ytterligare många år senare även Dottern. Det var inte många gånger den var på, innan den blev för liten. Så var det antagligen med de andra också, av skicket att döma. När är det egentligen läge för en gammal folkdräkt? Stickig tyckte Dottern den var vill jag minnas. Ylletyg. Jo, det kan nog vara lite stickigt.
Nu har jag i alla fall strukit dräkten, och hängt den till prydnad. Utom räckhåll för solen! Kanske kan den få komma till användning nån mer gång? Den är i alla fall helt fantastisk.