Jag vet inte om det är för att jag gömmer eller inte orkar. Men jag kommer mig inte för att hämta datorn och få igång den på hela dan eller kvällen. Och plötsligt mitt i det tröttaste kvällsläget kommer jag på att jag lovat mig själv ett inlägg om dan i denna blogg. Vid det laget är det inte tal om att sätta sig vid nån dator. Det blir alltså appen i mobilen. Fast jag överlägset föredrar att skriva blogginlägg på verkliga tangenter som kan tryckas ner. Det är så mycket mer skrivkänsla i det.
Mobiltangenterna är inte det minsta tryckbara och de är små och obetydliga. Hur lätt som helst att trycka fel. Även om jag använder mig av en svepfunktion över tangenterna för att bilda orden. Dessutom det där eländes autocorr som gissar hejvilt och väljer fel ord med fel bokstäver hela tiden. Och så måste jag backa och skriva om. Backa och skriva om. Det hade förmodligen gått mycket snabbare att hämta datorn i alla fall. Ändå är det samma visa varje kväll.
Jag kommer på att jag glömt, ingen. Men orkar inte hämta nån dator. Mobilen ligger där på armlängds avstånd. Äh. Det får väl bli den då. Igen. Alltså är jag både glömsk och lat. Men jag håller mitt löfte. 😃
Precis samma här denna kväll. Och det efter att jag knapprat in en halv bok på Whatsapp åt min faster i ’good, ol’ Jeppis dessutom.
Nu börjar pekfingret bli ordentligt trött! 😝
GillaGilla