Sammanträffat

Väldigt ofta påstås att världen är bra liten. Ibland bevisas det extra tydligt.
Som när människor, helt ovetande om varandra startar från helt olika ställen och är på väg åt helt olika håll stöter ihop nånstans längs vägen. Det händer så klart hela tiden, men så yttras några få ord i det slumpmässiga mötet och två leenden lyser plötsligt upp hela platsen. Sånt!
Så här var det. Vi hade varit på en liten shoppingrunda till närbelägen köpstad. Upptäckte på hemvägen att vi behövde tanka och svängde därför in på en mack i utkanten av stan.
Vid pumparna stod en bil med en ung kille vid huven. Han tittade till på oss som om han kände oss när vi körde fram till pumpen bredvid. Eftersom han såg ut som en sån som Maken brukar känna, reagerade jag inte vidare på att de började prata så fort Maken klev ur bilen. Men så såg jag såna där leenden och hörde Maken säga; Men otroligt!
Det visade sig nämligen vara en kille från Makens hemstad i gamla hemlandet. Dessutom, som om inte det var nog, har Maken och killens morbror varit kompisar som barn! Allt det här redde de ut snabbt. Tack vare att killen behövde hjälp med bilen, det var därför han tittat på oss när vi kom. För att bedömma om vi kunde vara till hjälp. Och tydligen tyckte han att Maken såg ut som en sån som kan grejer om bilar. Förvisso en helt korrekt bedömning. Och så fort killen frågade om detta med bilen fattade ju Maken att han kom nånstans där hemifrån. Sånt hörs på dialekten om man är kännare. Även om killen försökte dölja den. Men han bytte tillbaka när han insåg att vi också kunde den.
Så visst är det märkligt! Han hade bara stannat för att tanka. Just där, samtidigt som oss. Och han skulle bara passera och åka vidare, ut ur stan. Fem minuter senare och han hade redan hunnit åka. Nu har de addat varann på fb. Och Maken kunde givetvis hjälpa honom med bilen också.
Såna sammanträffanden alltså. Nog är världen bra liten ändå. 🙂