Jag har en stol

under hängbjörken. En uttjänt pinnstol som ännu håller för en stunds sittande. Men mest står den där för syns skull. Det är lite mysigt och känns lite hemligt liksom. Att slå sig ner bakom björkens hängande grenar. Det funkar bara så här års, innan björken hunnit bli för ymnig.
Det händer att det sitter en katt där emellanåt också. Gissar att de känner sig helt osynliga, men också att de trivs för att solen hänger där hela eftermiddagen och kvällen. Och då sätter nån av dem sig, liksom på laddning. Katter söker verkligen solen (i motsats till mig)
Men ibland står det en jordsäck eller ett gäng krukor på stolen också. Eftersom mitt planteringsbord är alldeles intill och oftast är helt överbelamrat. Då behövs stolen som hjälpreda.
Men mest är det för syns skull. För att det bara ser helt magiskt ut.