Söndagen började med sol, och jag bestämde mig för att ta en tur med nya ryggsäcken för att testa den.
Fick med mig en kompis också. Jag kokade kaffe och fixade en liten matsäck medan jag väntade på henne. Sen åkte vi till den där fantastiska udden som leder rakt ut i havet.
Först genom skogen, och allt ystert fågelkvitter. Solen som smög runt trädstammar, mossa i mjuka gröna kullar och havet som öste upp sina vågor på den långa stranden vi hade intill oss. Vi såg också de första blommande blåsipporna för i år, överväldigande fina, vi bara stod där och beundrade dem en stund.
Ju längre ut på udden man kommer desto smalare blir den. Havet synligt på båda sidor om grusvägen för en stund. Sen ett gammalt fiskeläge och så delar sig möjligheten till varsin sida av udden. Bara att välja.
Jag hade en strand i åtanke och den stigen leder också ut till yttersta udden. Det hade blivit ganska mulet och blåsigt. Vi struntade i udden där blåsten ges chansen att ta sig an allt från två håll och nöjde oss med den där stranden.
Vi slog oss ner på en omkullfallen trädstam och packade upp matsäcken, hällde upp kaffe. Snön låg kvar på den skuggigaste delen än stranden. En mås flög i cirklar för att se om det blev nåt över av fikat.
När vi packat ihop vände vi och gick samma väg tillbaka. Hann till bilen innan det började regna.
En trivsam vända i rättan tid och ryggsäcken fick med beröm godkänt!