Valborg

En alldeles utmärkt Valborg.
Det blev korvgrillning, stort plockepinn på gräsmattan, tårta, monopol och avslutningsvis sedvanlig majkase. Allt tillsammans med LillaFamiljen.
Manskören sjöng att vintern rasat. Men jag undrar om den rasat ut eller in igen, för temperaturen ligger mer åt kallhåll än nåt vårigt. De flesta vid den där kasen var ordentligt klädda, själv hade jag islandströjan under jackan. Men det fanns en och annan som klätt sig mer efter tron på vår än den faktiska verkligheten. Såg både shorts och somrig kjol, med vad jag antar iskalla, bara ben under. Tunna jackor därtill och som det huttrades gick det inte att ta miste på felbeslutet i klädvalet. Jag var nöjd över mitt och inte fullt så frusen.
Nu är det bara sena kvällen kvar och arbetsdag i morgon.
NattiNatti.

Avlångt land

Att det här landet är långt gör skillnaderna i årstid stora emellanåt. Här hos oss i typ mitten har vi ännu vårblomningen i full gång. Det är hårt knutna knoppar på hägg och syren och perennerna har knappt tagit sig ur jorden.
Jag plockade första vitsippsbuketten idag. De har visserligen blommat ett tag redan men ja, det här är min första.Så skickade Brorsan några bilder ikväll. Där nere vid Vättern blommar försommaren redan! Både Gullviva och Förgätmigej hade slagit ut. Och häggen stod i full blom.
Så, nog är det skillnad allt! Men det blommar tidigt i år tycker jag. De där försommarblommorna kan gott vänta ett tag än.

Humlesurr

Bara det ordet framkallar trivsamma bilder av bara sommarben och lata semesterdagar, eller hur? Det har varit mycket humlesurr de senaste dagarna. Både inne och ute. Jag räddade ett par stycken från en säker källardöd häromdan. En brummade ilsket omkring mellan taklampan och källarfönstret och den andra hade redan gett upp och låg flämtande helt stilla på det kalla källargolvet. Oklart hur de hade virrat sig dit ner, fast jag gissar att de trillat in genom nån av friskluftsventilerna i sitt sökande efter boplats.
Det skulle aldrig falla mig in att döda en humla och jag räddar alltid de där som hamnat inne. Fångar dem mot en vägg eller golvet med ett glas, sticker in ett papper och håller för glasöppningen medan jag bär ut dem till fritt flygande. Den där ilskna humlan for iväg med en rivstart ur glaset när jag släppte på pappret. Den andra fick jag hälla ur på altanbordet och välta tillrätta. Gav den en droppe vatten intill och lät den hämta andan. Lite senare var den borta så min räddningsaktion lyckades antagligen.
Jag har aldrig grunnat speciellt mycket över humlor. De är ett trivsamt inslag i trädgårdslivet och jag låter dem hållas. Men ett inlägg på facebook fick mig att bli intresserad och läsa på lite mer. Tydligen hade jag räddat två drottningar! Jo minsann. Det är HumleDrottningar som far omkring så här års och letar boplatser. Det är därför humlorna är så stora, för det är nämligen bara Drottningarna som övervintrar. Fast de ser givetvis till att ha blivit ordentligt befruktade innan humlesnubbarna dör av under hösten. Nu när Drottningarna vaknat till har de bråttom att fixa ett schysst bo för att kunna föda upp nya undersåtar och dra igång ett nytt samhälle. Undra på att hon var förbaskad, hon i källaren!
Typ femhundra nya humlor föder varje Drottning upp. Alltså såg jag till att få tusen humlor i trädgården när jag gav de där två damerna en möjlighet att hitta ett riktigt bra bo. Första svepet polleninsamling sköter Drottningarna själva om. Men sen när undersåtarna är tillräckligt stabila får de ta över jobbet, medan Drottningarna stannar hemma och latar sig. Därför är sommarhumlorna också mycket mindre eftersom de är helt årsfärska.
Alla dessa trädgårdsarbetare far runt och pollinerar hela dagarna. En ensam humla hinner med ett par tusen blommor varje dag! Mäktigt alltså! Det blir mycket gjort när hela samhället stressar runt varje dag. Och tur är väl det, för utan humlor och andra bin skulle vi bli utan frukt och bär och blomster. Och tyvärr minskar det med dessa flitiga trädgårdsarbetare. Vi måste vara rädd om dem, speciellt dessa stora majestätiska drottningar just nu! (För att slippa lägga yrket pollinerare till framtidsyrkena.) Så att de hinner föda upp alla sina undersåtar.
Dessutom läste jag att det är en fullständig myt att humlan skulle ha nåt flygproblem. Den är en utomordentlig flygare så det så. Inte sticks de heller och de är fredliga av sig så länge de inte känner sig hotade. Viftar man till dem eller trampar på dem kanske de bränns tillbaka. (Fast Musse den stackaren, han är livrädd för humlor och rusar runt i värsta panikrycket när nån surrat förbi honom. Antagligen har han just trampat på eller viftat till nån med givet resultat. Tydligen ser han heller ingen skillnad på flygfäna, allt som surrar och flyger är lika farligt.)
Nä, låt humlorna vara! Så att de kan sköta sitt jobb ordentligt. Det är inte dig de vill åt, det är blomman bredvid!

Sammanträffat

Väldigt ofta påstås att världen är bra liten. Ibland bevisas det extra tydligt.
Som när människor, helt ovetande om varandra startar från helt olika ställen och är på väg åt helt olika håll stöter ihop nånstans längs vägen. Det händer så klart hela tiden, men så yttras några få ord i det slumpmässiga mötet och två leenden lyser plötsligt upp hela platsen. Sånt!
Så här var det. Vi hade varit på en liten shoppingrunda till närbelägen köpstad. Upptäckte på hemvägen att vi behövde tanka och svängde därför in på en mack i utkanten av stan.
Vid pumparna stod en bil med en ung kille vid huven. Han tittade till på oss som om han kände oss när vi körde fram till pumpen bredvid. Eftersom han såg ut som en sån som Maken brukar känna, reagerade jag inte vidare på att de började prata så fort Maken klev ur bilen. Men så såg jag såna där leenden och hörde Maken säga; Men otroligt!
Det visade sig nämligen vara en kille från Makens hemstad i gamla hemlandet. Dessutom, som om inte det var nog, har Maken och killens morbror varit kompisar som barn! Allt det här redde de ut snabbt. Tack vare att killen behövde hjälp med bilen, det var därför han tittat på oss när vi kom. För att bedömma om vi kunde vara till hjälp. Och tydligen tyckte han att Maken såg ut som en sån som kan grejer om bilar. Förvisso en helt korrekt bedömning. Och så fort killen frågade om detta med bilen fattade ju Maken att han kom nånstans där hemifrån. Sånt hörs på dialekten om man är kännare. Även om killen försökte dölja den. Men han bytte tillbaka när han insåg att vi också kunde den.
Så visst är det märkligt! Han hade bara stannat för att tanka. Just där, samtidigt som oss. Och han skulle bara passera och åka vidare, ut ur stan. Fem minuter senare och han hade redan hunnit åka. Nu har de addat varann på fb. Och Maken kunde givetvis hjälpa honom med bilen också.
Såna sammanträffanden alltså. Nog är världen bra liten ändå. 🙂

Jag har en stol

under hängbjörken. En uttjänt pinnstol som ännu håller för en stunds sittande. Men mest står den där för syns skull. Det är lite mysigt och känns lite hemligt liksom. Att slå sig ner bakom björkens hängande grenar. Det funkar bara så här års, innan björken hunnit bli för ymnig.
Det händer att det sitter en katt där emellanåt också. Gissar att de känner sig helt osynliga, men också att de trivs för att solen hänger där hela eftermiddagen och kvällen. Och då sätter nån av dem sig, liksom på laddning. Katter söker verkligen solen (i motsats till mig)
Men ibland står det en jordsäck eller ett gäng krukor på stolen också. Eftersom mitt planteringsbord är alldeles intill och oftast är helt överbelamrat. Då behövs stolen som hjälpreda.
Men mest är det för syns skull. För att det bara ser helt magiskt ut.

Dyrbart inköp

Idag köpte jag en krona. Man kunde tro den var av guld, av priset att döma. Men den var bara av nåt tandlikt material och skulle ta plats i min mun. Den stämde väl överens ihop med de befintliga tänderna, man kunde se hur det matchade.
Kronan, så liten och obetydlig, prövades noga och filades till och provades om igen av tandläkaren. Tills hon tillslut fått kronan att sitta pecis som den skulle. Plötsligt helt betydelsefull, fastlimmad och klar att använda. Och medan notan fladdrade digitalt genom etern, gick jag till betalautomaten vid utgången. Och jag svär, jag hörde den skratta skadeglatt medan den uppvisande slutsumman på sin skärm. Raskt slurpades siffrorna iväg från mitt konto. Ta kortet sa automaten sen och rapade belåtet. Du fick ju faktiskt en krona!
Jag gick, knappast krönt, aningen fattigare, men trots allt utan glugg. Sånt kan man ändå glädjas över. Idag köpte jag ju faktiskt en krona.

Trött och så

Det är inte mycket av sans och vett som mitt tänk fogar samman för tillfället. Efter en tolvtimmars arbetsdag och därmed en väldigt kort kväll blir det mest bara godnatt.
Det är lite som att försöka få tag i nåt som hänger lite, lite för långt bort. Det nuddar nästan fingrarna, men man får inget grepp. Fullt synligt men helt oåtkomligt. Typ så. Där nånstans i allt ludd finns väl ett och annat ord. Men de får där förbli.
Jag släcker och sover!

Tydliga tecken på vår

Ja vissa påstår till och med sommar men så långt vill inte jag sträcka mig. Låt årstiderna vara sig själva och låt bli att smeta ihop dem.
Nåja, vår var det.

  • Katterna har bestämt sig för att det är ute i natten man ska vara. Sova inne på dagen och gå ut hela kvällen. Ja, och därmed är mänsklighetens nattsömn intakt och ostörd.
  • Första tvätten har torkats ute.
  • Det finns musöron på alla björkar.
  • Vinterpälsen på benen blev synlig när det blev nödvändigt med kjol på eftermiddagen.
  • Ett och annat sticker upp och blommar.
  • Vad sjutton ska man ha på sig nu?
  • Det behöver dras ner till kall ac i bilen.
  • Altandörren är mestadels öppen igen.
  • De första myggbetten kliar.
  • Mörkläggningsrullgarinerna är mestadels nerdragna.
  • Man ser grannar igen, när det påtas och fixas i trädgårdarna.
  • Och det tjoas och skriks från grannskapets studsmattor igen.

Jo då. Nog är det vår!

Grillat

Jahapp. Vi köpte en grill idag.
Fast ingen av oss är några grillare. Jag har ordat om det förr. Maken är inte speciellt förtjust i mat som grillats och jag själv äter det visserligen gärna men bara om nån annan grillat så jag själv slipper bränna fingrarna.
Dottern är våran grillexpert och grillälskare. Och hon har dessutom skaffat sig en liten familj och de gillar också att grilla. Så självklart köpte vi en grill! Nu när den gamla lågprisvarianten rostat sönder och envisades med att vara tvåbent ostadig.
LillaFamiljen är trevlig att umgås med, alltså var ett grillinköp en bra investering. Den här gången kostade vi på oss en lite rejälare variant och vi hade invigning så fort Maken byggt ihop.

Det blev hamburgare till LillaFamiljen och korv till mig och Maken. Massa goda tillbehör också. Och Dottern grillade och jag sprang med resten. Det hanns också med både en och tre rundor krocket eftersom LillaFamiljen också innehåller en Elvaåring. Sådana behöver roas och Dottern hade köpt krocket eftersom hon jämt spelade det med sin Farfar när hon var liten. En gång spelade de till och med i snöfall på Farsdag.

Jo, vi åt och mådde bra,och det blir garanterat mer grillat med LillaFamiljen i sommar. Bra köp alltså!