På föreläsning

Tillbringat kvällen på en föreläsning och kommer därifrån rätt starkt berörd.
En ung man, som jag känner sen han var en liten parvel med bäcken i stövlarna och mask i fickorna, föreläste. Det var första gången för hans del också, ett test för att se om det kan få en fortsättning.
Han råkade i, som man säger, dåligt sällskap. Man bör väl inte skylla på sällskapet. Det gjorde inte han heller. Han sökte upp det frivilligt sa han. Och berättade om sin resa, hemsk på många vis, hur han hamnade i allt tyngre droger. Han varvade sin berättelse med musik, sjöng och spelade gitarr till sina egna låtar.
Det blev mycket starkt. Han har berättat delar av sin livsberättelse förr och jag har också hört honom framföra låtarna förr. Men texterna, ihop med det han berättade blev starkt. Det var total tystnad bland åhörarna. Och det torkades en del tårar. För min del för att jag emellanåt såg den där lilla pojken. Han med stövlarna.
Han är modig, stark och framförallt nykter och fri från droger numera. Jag är stolt över honom och hoppas han kommer att få försöka föreläsa fler gånger. Han har ett viktigt budskap och han gjorde det som om han aldrig gjort annat! Klart han ska föreläsa.