Resan (en kort novell) del 3

Hon svängde snabbt in i den enda lediga luckan mellan två bilar på parkeringen. Stängde av motorn och tog ur nyckel. Så tyst det blev. Hon satt med utsträckta armar och händer som inte ville släppa ratten. Drog ett djupt andetag och rätade på sig. En paus nu. Strunt i den där mentala tideräkningen. Toaletten först, sen in och köpa nån god macka, eller kanske en korv med bröd, dricka och godis. Kanske en tidning att bläddra i medan hon satt i bilen och åt. Sen skulle hon dra på sig en tjocktröja och leta upp sin favoritlåt och hitta körglädjen igen. Då skulle hon nog snart vara hemma.
Hon lyckades släppa ratten och fick av sig bilbältet. Öppnade bildörren, med plånboken och mobilen i andra handen.

Där! Tyst. Stilla. Det var nu!

Hon fick ut ena foten ur bilen och var precis på väg att resa sig för att kliva ur. När hon liksom fastnade på nåt sätt. Halkade. Sträckte sig rejält i höften och försökte sega sig upp men slog ändå i backen med rumpan först och smällde in armbågen i dörrkarmen i fallet. Försökte hålla emot dörren så att den inte skulle slå in i den andra bilen. Plånboken och mobilen föll. Fan också! Skärmen!
Hon satt fast! Under bilen. Något. Höll fast hennes vrist! Hon sparkade för att komma loss men drogs allt längre in. Liksom raklång in under bilen. Hennes skrik försvann först i dundret av långtradare som passerade på vägen utanför. Men sedan tystades hon av något oerhört klibbigt och kallt som låg över hennes mun och en tyngd över hennes bröstkorg.

Ljuvlighet! Varmt och färskt och pulserande blod strömmade in i allt det kalla vita. Lät det värmas, lät det sjuda. Lät det komma till full kraft. Ahhh.

En man kom ut från macken med en korv och en Cola. Hoppsan, här hade nån haft rejält bråttom på toa! Inte ens stängt bildörren ordentligt. Det låg en okänd plånbok vid hans bil. Antagligen hade den ramlat ur den andra bilen när föraren skyndat på toa. Han ställde sin Cola på sitt eget biltak. Tog upp plånboken och gick in mellan bilarna, såg att bilbältet hamnat i kläm vid den där öppna bildörren. Därför den inte blivit ordentligt stäng. Ja, ja. Han lade in plånboken på förarsätet och föste undan bilbältet. Stängde till dörren.
Gick runt sin egen bil och öppnade, halade med sig läsken från biltaket innan han klev i. Han tyckte sig höra nån slags skrik men ingen syntes till. Det fanns ett par hus en bit ifrån. Var väl några ungar som lekte. Han satt där och tuggade i sig sin korv, drack ur sin läsk. Ingen kom ut till bilen bredvid. Det var inte hans problem, han hade i alla fall räddat en plånbok till dem. De kunde vara glada över hans ärlighet mitt i sin egen dumhet.
Han startade bilen och slog i backen, vände sig bakåt med ena armen om nackstödet intill och rattade ut bilen från parkeringen. Ena bakhjulet klämde till en mobiltelefon som låg under bilen medan hans svängde. Det var inget han märkte, han knäppte fast bilbältet och rullade iväg mot utfarten.

Belåtenheten spred sig och tentaklerna slappnade av. Blev liggande slapp och skön på den iskalla marken. Så stilla. Så nöjd. Igen en stund.

Ingen kunde förstå vart föraren till den röda Audin tagit vägen. Den stod vid macken i flera dagar innan ägaren gick för att undersöka saken.
Dörren olåst, en plånbok i framsätet, en väska på sätet intill. I plånboken fanns körkort som polisen fick uppläst för sig vid ett samtal dit. Överensstämde med en person som anmälts försvunnen. Registreringsnumret likaså. Men ingen hade sett henne komma. Ingen hade sett henne försvinna. Mackägaren kunde inte minnas när han först lagt märke till Audin. Det parkerade otaliga bilar på hans lilla parkering dagligen. Polisen undersökte bilen, snackade med anställda men ingen kunde komma med en förklaring.
Bilen bärgades, för att köras iväg och gås igenom. Under den låg en vit trasa, eller om det var en slags papper eller plast. Mackägaren såg den när bilen precis dragits upp på bärgaren, men hade fullt upp med annat just då. Det där fick han städa bort senare.

En silverfärgad Toyota var på väg därifrån och backade sakta ut för att inte vara i vägen för bärgaren. Blev stående stilla en stund på tomgång, i väntan. Bärgaren åkte först med sin last av övergiven röd Audi. Därefter backade Toyotan ut ordentligt och lämnade parkeringen strax bakom bärgaren. När båda åkt gick mackägaren för att städa upp. Men då var det där vita skräpet borta. Jaha, det hade väl blåst iväg. Inte undra på det som det blåste upp just nu. Det låg en förning om snöstorm i luften. Han ryckte på axlarna och skyndade tillbaka in i värmen.

Den silverfärgade Toyotan blinkade för att komma ut på vägen. Tog sikte på motorvägen framöver och var glad att bärgaren valt att åka åt det andra hållet. Snön yrde redan lite smått i luften.
Föraren skruvade upp värmen på högsta nivån. Fasen vad kallt det hann bli i bilen bara man stannade en liten stund. Riktigt huttrande kallt var det …

 

SLUT

4 reaktioner på ”Resan (en kort novell) del 3

  1. Men huga! Nu drömmer jag om tentakler hela natten…!! Vem/vad tog henne? Vad hände? Blev hon uppäten? Gissade på detta… Mycket bra, men jag är liksom inte bra på rysare…! 😉

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.