Hur många behöver man? I vanlig ordning tillhörande en obotlig samlare har jag givetvis fler än behovet påkallar.
Jag har alltid gillat karaffer. Speciellt proppen som gärna får vara tung och utsirad. Karaffen i sig får också vara tung med slipningar och jag är speciellt svag för de med handtag längs den smäckra halsen.
En gång i ungdomen bestämde jag mig för att samla på karaffer. Men de var för dyra då och det blev bara en som jag faktiskt fick av en kompis.
Men denna loppisiver har ökat på samlingen rejält, den jag fick är inte längre så ensam.

Jo, det har blivit ett gäng. Och de flesta används. Till vin eller vatten, spelar ingen roll. Det är trevligare att hälla ur en tjusig karaff. Och om vinet köps i sån box är det definitivt trevligare att tappa upp en skvätt i nån av karafferna istället.

Det här är min senaste! Kolla bara på slipningarna, lystern, proppen. Just proppen var helt fel tyckte jag när jag passerade hyllan med den här på favoritloppisen i veckan. Och på en annan karaff intill var proppen också helt fel. Men om man bytte … då blev det helt rätt! Nån hade förväxlat dem eller nån ville bråka. Ett vant karafföga ser sånt, jag bytte såklart och köpte karaffen i menat skick. Ingen dyr peng heller, så ja. Nu har jag en till.