Det är helg nu! Jag slutade i morse efter mitt dygnspass och kan därmed anse mig ledig. Den här veckan innehöll arbetsschemat bara två arbetspass, hopslagna till ett dygnspass. Andra veckor innehåller fler pass. Jag gillar variationen. Och dygnspassen kan vara mastiga men ger mer ledighet, alltså föredrar jag dem också.

Jag ska såklart städa lite. först av allt. Torsdagarna är en bra dag för det. Men i övrigt kan jag göra vad andan faller på. Helghandlandet överlät jag till hemkörningen. Prickade i vad jag ville ha via nätet och får det inburet i hallen nångång på eftermiddagen. Är det inte smidigt så säg. Speciellt som jag hatar helgträngseln på matbutiken. Nu slipper jag gå dit.

Till kvällen ska jag på månades tjejträff. Hoppas bli bjuden på god mat och trivsamma samtal. Det är ett pratglatt gäng och ibland pågår flera olika diskussioner samtidigt i ren iver. Det händer att jag stoppar alla samtidigt eftersom jag blir så splittrad och stressad av att höra små delar av varje och försöker leda in hela gänget i samma snack. Ett snack åt gången liksom, där vi lyssnar på samma pratare allihop. Blir så mycket lugnare då. Ibland är vi också väldigt bra på det och kan ha givande och energifyllda diskussioner i nåt trevligt ämne.

På vädret sa dom att det kan komma snö idag. Jo, jo! Det ante mig. Vintern vill tydligen ha något sagt än. Får se hur högljutt det blir bara. Solen var vårig när jag åkte från jobbet. Men redan nu har den motats iväg och blåsten tilltar.

Dottern befinner sig långt borta i Polen på fotografjobb. Hon har hemlängtan nu ser jag, och undra på det efter nästan två veckor på hotell och med intensiva och långa jobbdagar. Polen verkar inte vara något land med gourmetmat. I synnerhet inte om man är vegetarian som hon är. Hon har skickat bilder på det som serveras där hon jobbar och ja, jag skulle inte heller äta det. Jag antar att hon kommer hem både trött och hungrig i sena söndagskvällen.

Hon ringer varje dag därifrån, Dottern. Oftast när hon är klar med frukosten och ska promenera från hotellet till arenan där datasppelarna hon plåtar håller till. Igår mitt i samtalet gick brandlarmet på hotellet! Högljutt överröstade det allt annat och det sista jag hörde var Dottern som hojtade ”jag måste ta mig ut!” Själv satt jag i bilen (givetvis med hörlurar eftersom man inte får hålla i mobilen medan man kör) på väg till jobbet … och ja … stressnivån på det samtalet behöver knappast förklaras. En orolig morsa kan vara extremt uppfinningsrik i fantasin. På de hela fem minuter som dröjde innan hon ringde upp igen hann jag … ja. Då stod hon välbehållen utanför hotellet och hade med sig all kamerautrustning dessutom. Och refererade hur de polska brandbilarna anlände, en efter en. Sen visade sig tack och lov inte vara nån brand. Puh. Men jag var fortfarande andfådd när jag klev in på jobbet kan jag säga. Jag tycker gott hon kan komma hem nu!